Samma missar - en gång till

Palmemordet går igen: inga livvakter, dålig samordning och sovande chefer

1 av 2
NYHETER

Många saker har gått snett:

Det dröjde över två timmar efter överfallet innan polisen gick ut med rikslarm.

Mitt under den första nattens jakt på gärningsmannen låg de ansvariga cheferna hemma och sov.

Anna Lindh hade varken livvakt eller annat skydd - trots att hon var frontfigur i ja-kampanjen inför det stundande EMU-valet.

Två vittnen som såg gärningsmannen blev inte förhörda förrän dagen efter.

Kristin Sylten Henriksson, 40, vikarierar som vakthavande befäl på läns-kommunikations- centralen, LKC.

Strax efter klockan kvart över fyra på onsdagseftermiddagen är hon med om sin kanske mest hektiska dag som polis.

- Vi fick larm om kniv-skärningen klockan 16.19, sen dröjde det till klockan 16.26 innan vi fick bekräftat att det handlade om Anna Lindh, säger Kristin Sylten Henriksson.

Klockan 16.42 skickar hon ut ett allanrop i polisradion om att Anna Lindh är knivhuggen.

Mats Vangstad, 58, polismästare och chef för polisens operativa avdelning i Stockholms län, går klockan 17.10 in som kommenderingschef och högste ansvarig.

En rad poliser i Stockholm är vid den här tidpunkten helt ovetande om att utrikesministern ligger för döden och att en knivgalning går lös.

- Vi fick veta vad som hade hänt först när vi slog på tv:n, berättar en polisman för Aftonbladet.

Det dröjer ända till 18.43 innan Mats Vangstad beslutar att gå ut med rikslarm.

- Ja, rikslarmet tog lite tid, säger Mats Vagnstad.

- Vi visste inte hur vi skulle formulera oss, vi var lite osäkra på vilket signalement vi skulle gå ut med.

Efter Palmemordet dröjde det två och en halv timme innan ett rikslarm gick - ett faktum som ledde till hård kritik.

Så här skrev juristkommissionen 1987 efter att ha granskat polisens arbete under det första dygnet efter Palmemordet:

"Informationen till tjänstgörande polispersonal var bristfällig. Det förblev under flera timmar okänt för många polismän i tjänstgöring på olika håll i Stockholm att statsministern hade blivit skjuten på öppen gata och att en beväpnad mördare befann sig på flykt från brottsplatsen."

Polismästare Mats Vangstad är under första dagen kommenderingschef och högste ansvarig för jakten på mannen som högg ner Anna Lindh.

När klockan är 22 lämnar han polishuset och går hem.

- Vi gjorde bedömningen att förstahandsåtgärderna var vidtagna plus att vi ska aldrig jobba mer än 14 timmar i sträck, säger han.

Polismästare Anneli Bergholm Söder, 44, är schemalagd för att ligga i beredskap och får nu rycka in.

- Om jag åkte in? Nej, jag bedömde att det inte behövdes, säger hon till Aftonbladet.

Var det inte läge att åka in eftersom det handlade om utrikesministern?

- Jo, naturligtvis kunde det ha varit det. Men det fanns inget som pågick för tillfället då, förutom de här löpande sakerna.

Blev du uppringd under natten?

- Nej.

Anneli Bergholm Söder uppger att det var hon och Mats Vangstad som gemensamt bedömde att det inte behövdes någon kommenderingschef inne i polishuset under den första nattens jakt på gärningsmannen.

Så här skrev juristkommissionen 1987 om polisens agerade under natten då Olof Palme blev mördad:

"Samordningen och ledningen av verksamheten under mordnatten brast på viktiga punkter " Polismyndighetens tjänstgörande högsta ledning ingrep inte aktivt i verksamheten ..."

Anna Lindh var i egenskap av ansikte utåt för ja-kampanjen extra utsatt.

Men Säpo ansåg att hon inte behövde något skydd.

Olof Palme hade heller inget skydd när han mördades 1986.

- Hon skulle självklart haft en livvakt, säger ett högt och centralt placerat polisbefäl.

Polisbefälet ger inte mycket för Säpos "hotbildsbedömningar":

- Säpo tittar mest på om det har skrivits något hotfullt mot statsrådet på internet, på hotbrev eller om det har framkommit något vid telefonavlyssning.

- Men de måste ju också, liksom varenda svensk kan, göra en generell bedömning och inse att Anna Lindh har haft en mycket speciell ställning i den här infekterade valrörelsen.

Juristkommissionen slog efter Palmemordet fast att skyddet för övriga statsråd direkt efter dådet var alldeles för dåligt:

"Inga särskilda åtgärder vidtogs från säkerhetsskyddssynpunkter när regeringen sammankallades. Rutinerna för att i kritiska lägen skärpa bevakningen och skyddet av regeringskansliet bör ses över. Vi anser att det är anmärkningsvärt att de flesta statsråden begav sig till Rosenbad i taxi helt utan polisskydd."

Åtminstone två vittnen som såg gärningsmannen blev inte förhörda förrän dagen efter. En av dem såg inte bara gärningsmannen utan också själva attacken mot Anna Lindh.

Polisen valde efter överfallet mot Anna Lindh att inte göra några större avspärrningar.

- Ledningen skulle naturligtvis ha sett till att hela varuhuset, och kanske till och med gator och tunnelbanan intill, spärrades av, säger ett högre polisbefäl som är centralt placerad.

Nu hittades jackan och annat som mördaren tros ha haft utanför avspärrade områden.

Juristkommissionen kunde efter Palmemordet konstatera att kulorna hittats utanför avspärrningarna och skrev i sin kritik:

"Det genomfördes varken någon allmän avspärrning eller några mer begränsade, systematiska åtgärder av typen spärrning av gator eller områden i närheten av brottsplatsen, organiserad kontroll av fordon vid utfarterna eller liknande...

Det område kring brottsplatsen som avspärrades genast efter mordet var för litet för att kunna fredas " Brottsplatsen var därför inte intakt när den egentliga brottsplatsundersökningen skulle göras på morgonen efter."

Polisledningen och Säpo kan ha begått en rad allvarliga misstag. Justitieombudsman Nils-Olof Berggren som satt i juristkommissionen ser paralleller med Palmemordet. - Det är många obehagliga likheter , bland annat bristen på livvakter, säger han. Aftonbladet har granskat polisens arbete timmarna efter dådet mot Anna Lindh och talat med ansvariga polisbefäl och chefer.

Richard Aschberg