Pojkarna var det hon var stoltast över

Anna Lindh hade bestämt sig: Familjen kom först

NYHETER

Sverige har förlorat sitt ansikte utåt - regeringen en skicklig medarbetare och kär vän.

Men störst är sorgen i villan i Nyköping.

För mest av allt var Anna Lindh mamma.

Anna Lindh med maken Bo Holmberg när Stockholm fyllde 750 år i fjol.
Foto: STEFAN JERREVÅNG
Anna Lindh med maken Bo Holmberg när Stockholm fyllde 750 år i fjol.

Som ny minister fick Anna Lindh frågan vad hon var stoltast över. Utan att tveka sa hon: Mina små underverk.

Hon skulle få mycket att vara stolt över under åren som följde. Men pojkarna kom alltid först.

Familjen samlades

Natten till i går - när pappa Bo Holmberg vakade vid hennes sida på sjukhuset - slets barnen mellan hopp och förtvivlan hemma i sällskap med en vän till familjen.

I går, när det ofattbara var verklighet, samlades familjen i Nyköping.

Där fanns sönerna David och Filip, 13 och 9 år gamla.

Där fanns pappa Bo Holmberg, 60, som nu blir ensam med barnen och kampen mot sin reumatism, Bechterews sjukdom.

Ingen tröst

Där fanns mormor Nancy och morfar Staffan och nära vänner till familjen.

Men där fanns ingen tröst som kunde ersätta en förlorad mor.

- Vi har jättefina föräldrar, synd bara att ni valt så dumma yrken, sa David en gång.

Motvilligt kom pojkarna - åtminstone till en del - att acceptera mammas jobb som minister och pappas som landshövding.

Men de tyckte att de tog för mycket tid.

Försökte förklara

När Anna Lindh för några år sedan var på EU-möte i Nice för att arbeta fram EU:s utvidgning drog mötet ut på tiden och dagarna gick.

- Jag försökte förklara för en av sönerna att det här var viktigt, att fler länder ska få bli medlemmar i EU och han svarade: "Jaha, du vill alltså att ännu fler föräldrar ska vara borta från sina barn."

Som ny i riksdagen såg hon Alva Myrdal lida när sonen Jan Myrdal kom ut med sin kritiska barndomsskild-

ring. Då bestämde sig hon sig - så skulle hennes ungar aldrig kunna säga.

Skolloven heliga

Och med en bokstavligen minutiös planering fick Anna Lindh tiden att räcka för alla.

När det var möjligt tog hon med barnen, till FN i New York, till Almedalen i Visby.

Skolloven var heliga. Födelsedagarna likaså. Och en gång lyckades hon flytta luciafirandet på dagis för att kunna vara med.

Många kvällar skyndande Anna Lindh från departementet i Stockholm till villan i Nyköping för att hinna läsa sagor.

Ville vara med

För några år sedan sa hon upp barnflickan.

- Jag måste vara med mer i det dagliga livet. Hjälpa till med läxor, diskutera värderingar, lyssna på vad de berättar. Det kan ingen annan göra, det måste man göra själv.

Då var det pojkarnas behov som styrde. Inte Sveriges.

Petter Ovander