”Jag vill gärna fånga förälskelsen på bild”

Vi har Alfred Nobel och Astrid Lindgren. Och vi har Lennart Nilsson. Denne världskände fotograf som fått en hel värld att dra efter andan med sina unika bilder inifrån fosterlivet.
Foto: Sara Ringström
Vi har Alfred Nobel och Astrid Lindgren. Och vi har Lennart Nilsson. Denne världskände fotograf som fått en hel värld att dra efter andan med sina unika bilder inifrån fosterlivet.
NYHETER

Han har fångat livets mirakel på bild.

Och är berömd över hela världen.

Men Lennart Nilsson, 81, slår sig

inte till ro.

Ständigt framåt. Ständigt vidare.

– Det finns inga begränsningar, säger han.

”Det beror på dig själv om någon ställer upp eller inte. Det handlar om förtroende”, säger Lennart Nilsson. Han har fotograferat stora namn som Gustaf VI Adolf, Ingrid Bergman, Henri Matisse och Zarah Leander.
Foto: Sara Ringström
”Det beror på dig själv om någon ställer upp eller inte. Det handlar om förtroende”, säger Lennart Nilsson. Han har fotograferat stora namn som Gustaf VI Adolf, Ingrid Bergman, Henri Matisse och Zarah Leander.

Rummet som vi ska in i är kroppsvarmt. 37 grader för att vara exakt.

– Härligt. Jag älskar värme, säger Lennart Nilsson.

Så öppnar han dörren till den närapå tropiska hettan. Och stegar in.

I morgon ska han filma här inne. Ännu en unik film är på gång. I speciella laboratorieglas ligger cancerceller som ska filmas när de först växer sig allt större. Sedan när de dödas genom strålning.

– Det är häftigt alltså. Pang. Så har vi bilden.

Han talar så.

Energiskt. Ivrigt. Och rappt.

Han lever likadant.

Tempot är högt. Planerna stora. Och idéerna kommer i en aldrig sinande ström – även mitt under intervjun.

– Det är en grej, det är ett jobb. Funkar på vilket löp som helst.

Visst är han entusiastisk, Lennart Nilsson. Men han är mer än så. Hans energi verkar nästintill outsinlig.

Ena dagen visar han runt oss på sin arbetsplats Karolinska institutet. Nästa dag filmar han cancerceller, med beredskap att rycka in även på natten. En annan har han ett tyskt reportageteam kring sig hela dagen. Dagen därpå skickar han ballonger en mil upp i luften för att filma partiklar.

Ändå har han tid. Varje gång jag ringer honom får man en känsla av att han släpper allt annat.

– Klart att du inte stör. Inte alls. Det fixar vi. Ingenting är omöjligt.

I Lennart Nilssons värld är det dessutom inte någon klyscha. Han verkar inte backa för någonting. Som att vid 81 års ålder redan innan fjärde upplagan av ”Ett barn blir till” kommit ut, börja fundera på en femte.

– Jag har redan flera nya bilder till den. Dessutom är det en massa bilder kvar att ta. Det finns inga begränsningar.

Självklart blir man nyfiken. Vilka bilder drömmer en man som Lennart Nilsson om att ta?

– Jag vill ha bilden när spermiens skalle lossnar från svansen, eller när det blir DNA av kärnan. En annan bild som jag vill ta är närbilden på de långa trådar inne i det befruktade ägget som drar tjejens kärna till killens.

Och så vill han fånga förälskelsen på bild. Kontakten mellan man och kvinna fascinerar honom, det som gör att man blir kär.

De bilderna är det ingen som har tagit. Och Lennart Nilsson vill vara först. Det är de nya idéerna som driver honom.

– Jag har filmat levande stamceller. Det är häftigt därför att

det är nytt. För några år sedan

var det helt otänkbart.

Lika viktigt är det att bilderna överraskar. Och att de gör det osedda synligt.

– Jag vill visa det som ligger oss nära, det som alla känner till, på ett nytt sätt. Det driver mig.

Visningen bland alla instrument inne i det varma rummet är klar. I rummet bredvid står ett specialbyggt svepelektronmikroskop.

– Skärpan med det är enormt bra. Det är maximalt i världen, men just nu byggs det ett nytt i Japan som är en aning bättre.

Ivrigt visar han sina avancerade instrument. Entusiastiskt redogör han för jakten på de svårfångade bilderna.

– Det är bara tre saker som gäller: tålamod, tålamod, tålamod. Men här inne försvinner å andra sidan tiden, säger han.

Så skrattar han till, ett av sina många oväntade, snabba skratt.

Under alla sina år som kändis- och hovfotograf har Lennart Nilsson på nära håll följt många av de allra största. Som Gustaf VI Adolf, Ingrid Bergman, Zarah Leander, Henri Matisse, Igor Stravinsky och, givetvis, vårt nuvarande kungapar.

Envis, men samtidigt lågmäld. Krävande, men samtidigt charmig.

Ingen nekar Lennart Nilsson att ta bilder.

– Det beror på dig själv om någon ställer upp eller inte. Det handlar om förtroende. Jag är alltid lågmäld. Till sist blir vi vänner. Och i vänskapen blir man osynlig. Då säger ingen nej, säger han själv.

Trots sin enastående karriär är han inte stöddig.

När jag frågar hur det är att vara pionjär slår han ifrån sig med båda händerna.

– Pionjär? Det har jag aldrig känt mig som. Inte för en sekund. I den stunden jag kände så skulle det nog vara kört.

Nej, högfärd ligger inte för honom. Vart vi än går på hans arbetsplats hejar alla glatt. Själv stannar han hela tiden till. Byter några ord.

– Hur är det med dottern? Och med hennes tänder? frågar han städerskan när hon kommer förbi.

Han lyssnar. Hummar. Kommer med goda råd.

Och när han talar om de personer som han fotograferat genom åren går det inte att ta miste på värmen i rösten.

– Det är äkta vänskap. Vi är kompisar.

Ärligt talat har det hunnit bli ”enorma mängder” förlossningar för Lennart Nilssons del. Han berättar fascinerad om dem. Inte en är den andra lik.

Han beskriver föräldrarnas förväntningar, mammans koncentration och de magiska ögonblicken då barnets första skrik skär genom rummet.

För Lennart Nilsson handlar det om stunder då tiden står still. Stunder som fångats genom hans kameralins.

Stunder då ett barn blir till.

Läs också

Lennart Nilssons liv år för år – ett axplock

Radio

Hör intervjun där Lennart Nilsson berättar om sitt livsverk.

Sofia Wadensjö Karén