Utkastad - till ett liv i mörker

I går blev synskadade Nadina, 7, utvisad till Bosnien

1 av 3 | Foto: kai rehn
Tidigt i gryningen hämtades synskadade Nadina och hennes familj i Sävsjö för vidare färd mot Landvetter och Sarajevo. Nadina grät. Hennes mamma och syster likaså. Efter två och ett halvt års kamp avvisas de från Sverige. - Sverige borde skämmas, sa en resenär på Landvetter.
NYHETER

GÖTEBORG

Nadina Imamovic, 7, är tillbaka i Bosnien och ett liv i mörker.

I går morse klockan sex började den långa färden. Korrekt och oklanderligt.

Men smärtfritt? Långt därifrån.

Redan i torsdags packade hon sin lilla rosa ryggsäck med de allra käraste sakerna från sina två och ett halvt år i Sävsjö. Den sista skoldagen vägrade hon gå för att säga adjö till klasskamraterna. Till bästisarna Anna och Nelli och fröknarna som varit änglasnälla och lärt henne att spela gitarr och prata svenska och sjunga Bä, bä, vita lamm.

Hämtad i gryningen

"Farmor" Mildred Lundgren kom över en stund på kvällen för att vara till hjälp i packbestyren. Men hon bara grät. Likaså Nadinas mamma Kimeta och storasyster Edina. Kvinnorna som kämpat och kämpat för att Nadina skulle få vård för sin svåra ögonsjukdom, få behålla lite av synen.

För det är vad svenska läkare och ögonspecialister sagt hela tiden. I Sverige har Nadina en chans. I Bosnien är hennes öde utstakat.

På utsatt tid i gryningen kommer bilen till flyktingförläggningen i Sävsjö.

En liten gråtande flicka hårt kramande sin mammas hand tar plats i baksätet.

Ett par förläggningsgrannar, som själva snart ska på avvisningssamtal, vinkar tafatt till dem.

På Landvetters flygplats väntar Migrationsverkets representanter med familjen Imamovics pass och biljetter. Allt i perfekt ordning. Där borta är incheckningen, Air Bosnias disk. Där bagagekontrollen. Behöver Nadina gå på toaletten?

"Skäms, Sverige"

Resande i avgångshallen stannar och tittar.

- Men det är ju hon, flickan som ska bli blind. Ska hon skickas ut nu?

- Sverige borde skämmas.

Nadina är uppspelt. Springer runt, pratar, skrattar gällt, snyftar, vet inte riktigt vad som händer.

Så säger hon :

- Vi ska bara vara borta i två veckor, sen kommer vi hem igen.

Storasyster Edina biter ihop om snyftningar och sanningen.

Men för mamma Kimeta brister det. Tårarna rinner, hon darrar i hela kroppen. Hon vänder sig bort från sin lilla flicka i ett försök att behålla kontroll över situationen.

Det är en sorglig syn när sjuåriga Nadina trevar efter sin mammas hand för de sista stegen ut ur Sverige.

Detta har hänt

Ebba von Essen