”De utslagna har inget parti”

Peter Kadhammar från Plattan i Stockholm

NYHETER

I utkanten av människomassan som hyllade Anna Lindh stod Henry, en sjavig, kutryggig man med smutsig kavaj och plastkasse i handen.

Henry hörde inte mycket av vad statsminister Göran Persson sa, men han hörde applåderna och han hörde Eva Dahlgren sjunga "Ung och stolt".

EN GÅNG UNG OCH STOLT Henry tog sig ur sina drogproblem, men kom ändå inte tillbaka in i samhället. Han stod i folkmassan när tusentals människor hedrade Anna Lindh, mitt bland alla - men ensam.
Foto: LOTTE FERNVALL
EN GÅNG UNG OCH STOLT Henry tog sig ur sina drogproblem, men kom ändå inte tillbaka in i samhället. Han stod i folkmassan när tusentals människor hedrade Anna Lindh, mitt bland alla - men ensam.

En gång var Henry också ung och stolt. Det var på den tiden han drömde om att bli en gitarrhjälte, en ny Jimi Hendrix. Men det blev mer hasch än gitarrspelande och även om han tog sig ur knarkandet tog han sig ändå

inte tillbaka till det vanliga livet.

Henry brukar stå på Plattan, ett favoritställe säger han. Här kan han träffa kompisar och prata bort en stund. Han har inte så mycket annat att göra.

Han stod i utkanten av folkmassan men befann sig på ett annat sätt i centrum, ty det är bland de utslagna som polisen letar efter Anna Lindhs mördare.

- Tänk, sa Henry och tittade upp mot talarstolen, om Göran Persson blir skjuten när han står där. Då krackelerar civilisationen.

Henry uttrycker sig så. Han har varit utanför NK och tittat på blomsterberget som han säger har blivit en kultplats. Möjligen, säger han också, har mordet på Anna Lindh en större betydelse än vi nu förstår.

Udda och utanför

- Jag tror att Jesus kommer tillbaka mycket snart. Man måste tro på något som håller när sånt här händer. John Kennedy blev skjuten. Palme. Och nu Anna Lindh. De finaste människor vi haft.

Polisen har stört och förhört Stockholms utslagna för att, som ett drev, jaga fram mördaren. Det är ett stort jobb. De utslagna har blivit så många fler de senaste åren. Men det är inte många av dem som skulle kunna ta upp en kniv och hugga den i en annan människa.

De flesta är som Henry - udda, utanför, ganska stillsamma.

Att det inte är många av dem som är potentiella mördare betyder inte att de är få. Benny Karlsson, chef för Stadsmissionens nattjour, säger att han känner till tio femton personer som skulle vara kapabla att hugga ner Sveriges utrikesminister på ett varuhus.

"Vandrande bomber"

Jalle, som kör Stadsmissionens nattbuss, säger:

- Det går omkring laddade människor, vandrande bomber. De borde ha vård men hela systemet har havererat.

Uppe i talarstolen sa Göran Persson att svenskarna ska vända sin vrede till en kraft mot framtiden. Henry stod nedanför på Plattan och funderade inte så mycket på sin framtid. Han sa:

- Sossarna är bra. Men jag har inte röstat på dem, jag röstar inte. De utslagna har inget parti.

Henry talade med den insikt som de utslagna så ofta har om sig själva, och han sa att han inte vill beklaga sig. "Man kan inte skylla på andra för att ens liv inte blev så lyckat som det borde ha blivit."

Åtta kvarter från Plattan hade en heroinist en timme tidigare sålt en stulen silverfärgad Monark med 21 växlar. Han fick 200 kronor.

Mannen som köpte cykeln hade även köpt en DBS. När han hade gett honom hundralapparna låste han ihop cyklarna med ett kraftigt bygellås. Annars kunde någon annan ta dem.

Heroinisten stoppade pengarna i jackfickan.

Han öppnade sin axelväska och tittade på sin utrustning: en avbitartång för att knipsa sönder vajerlås och en sked för att värma heroin.

Heroinisten sa att poliserna blivit så irriterade efter mordet på Anna Lindh. De hackar om småsaker. I förrgår stod han och rökte på Plattan, alldeles utanför dörrarna till T-centralen, och ett par poliser sa till honom att försvinna. När han inte lydde tryckte en av poliserna upp honom mot väggen och sa:

- Nu tar du det jävligt lugnt.

En man som stod bredvid berättade att han sover i tält. I förrgår natt kom en polispatrull med hundar och sökte igenom tältet.

- Det har blivit så många psykiskt sjuka på stan, sa heroinisten. Nere på Stadsgården går varannan person och pratar med sig själv.

Han hade svårt att förstå hur en hemlös skulle kunna mörda Anna Lindh på varuhuset NK.

- Väktarna känner igen missbrukare och hemlösa. De känner igen förvirrade personer. De är på en direkt. Man kommer inte in där.

Det var en kort stund kvar tills minnesstunden för Anna Lindh skulle börja och heroinisten gjorde sig redo att gå. Men han skulle inte gå till Plattan. Han hade stämt möte med sin tjej och sedan skulle de ut på stan för att försöka få ihop pengar till heroin.

Ensam i en folkmassa

Nere på Plattan samlades människorna och samlingen växte till en enorm folkmassa, tätt packad, sammanhållen av sorg och vrede.

Henry stod där han brukar stå, i utkanten. Ingen lade märke till den kutryggige mannen med plastkassen, fast det kanske var honom, och de andra utslagna, som folkmassan borde ha riktat sin blick mot och omslutit med sin värme.

- Om Jesus inte kommer tillbaka snart får vi vänta i tusen år till, sa Henry.

Peter Kadhammar