Perssons svarta höst

NYHETER

Idag gratulerar Göran Persson kungen till 30 år på tronen.

I morgon går han till riksdagens högtidliga öppnande som en förlorare.

Under kung Görans egen tron skakar marken.

Göran Persson måste fylla platsen efter en stor mänsklig och politisk förlust, han ska leda ett splittrat parti, och kanske det svåraste, han måste regera med stöd av två vinnarpartier och motståndare i EMU-frågan.

Både miljöpartiet och vänstern har redan signalerat att de vill ha en stor självständighet för Sverige i EU.

– Även om det är tungt och motigt så ska arbetet utföras och ansvaret tas. Och det tänker jag göra, sa Göran Persson på söndagskvällen när svenska folkets nej till EMU stod klart.

Det här är de akuta frågorna han måste ta itu med:

Anna Lindh, utrikesminister och vår starkaste röst i Bryssel, måste ersättas.

Margot Wallström blir ofta nämnd som stark kandidat till posten som utrikesminister. Blir hon utnämnd till posten måste hennes plats som EU-kommissionär med särskilt ansvar för miljöfrågor, fyllas.

Hon kan kanske bli en utmärkt utrikesminister i Anna Lindhs anda. Men samtidigt går hennes respekterade, svenska röst i miljöfrågor i EU förlorad.

Persson ska regera tillsammans med två av segerpartierna i folkomröstningen, miljöpartiet och vänstern.

Kommer han att kunna ha kvar sina nej-ministrar, Winberg, Pagrotsky, Sommestad och Ulvskog efter att ha lagt munkavle på dem i valrörelsen? Särskilt näringsministern Pagrotsky som retat gallfeber på nästan hela näringslivet.

Kronans värde sjönk omedelbart efter att valresultat blev klart och det är förstås ytterligare ett irritationsmoment för näringslivet.

Pagrotsky kanske kan bli utrikesminister.

Göran Persson och hans Ja-kampanj måste förstås analysera sin och valresultatet och försöka förstå varför svenska folket röstade nej för att kunna fortsätta arbetet.

Högst på den lista över rangordnade skäl till att folk röstade nej som SVT visade under gårdagskvällen, stod demokrati.

Under valrörelsen har avståndet till ledarna i Bryssel och Europeiska Centralbankens oavsättliga ledning nämnts som exempel på att vår svenska demokrati ska ha kommit längre än EU:s.

Men svenska folket kan även ha lagt märke till att remisstiden för EU:s nya grundlag gått ut, utan att någon bred diskussion hållits i Sverige.

Kanske man också reagerat mot att man efter att ha kampanjat för ”tryggt ja” plötsligt började sväva på målet om tiden för eventuell anslutning till den nya valutan.

Simone Söderhjelm