- Anna fattas oss alla

Riksdagens öppnande gick i sorgens tecken

1 av 4 | Foto: JOHAN SOLUM
Tomrummet efter Anna På bänkgranneplatsen bredvid Göran Persson var det tomt så när som på en blombukett i gult, blått och vitt. Tomrummet efter Anna Lindh.
NYHETER

- Hon fattas oss.

Har det någonsin varit så tyst i Sveriges riksdag?

Talmannen Björn von Sydow talade lågmält men med fast stämma.

Ändå lät det som om hans ord ekade.

Klockan elva i går förmiddag. Parentation över Anna Lindh. Så tyst i salen, så ofantligt tyst. Stilla.

Allt gick i svart i det som annars brukar se ut som en sprakande färgpalett när Sveriges riksdagsledamöter är samlade. Olika stilar, olika kläder, olika smak.

I går var alla lika, lika klädda i svart.

- I torsdags drog en iskall vind över Sverige, sa Björn von Sydow.

Längst fram till vänster satt statsminister Göran Persson. På bänkgranneplatsen var det tomt så när som på en blombukett i gult, blått och vitt. Tomrummet efter Anna Lindh.

En tyst minut och så von Sydow:

- Vi ajournerar oss nu i fem minuter.

Alla skulle få en kort möjlighet till egen eftertanke och samling innan talmannen på nytt drämde klubban i bordet.

- Ärade ledamöter, välkomna till ett nytt arbetsår!

Promenerade bort

Sedan det långa uppropet av ledamöter. Så dags stod Göran Persson redan ute på riksdagstrappan och begrundade blomsterhögarna. Han böjde sig fram för att läsa en lapp till Annas minne, slog sedan resignerat och sorgset ut med armarna utan att yttra ett ord.

Sakta promenerade han mot tjänstebostaden Sagerska huset.

Det skulle snart bli en ny promenad. Nu över Riksbron, förbi riksdagen, in på Västerlånggatan, upp på Storkyrkobrinken mot Storkyrkan.

Vid hans sida fanns sambon Anitra Steen. Och några livvakter.

Statsministern kunde ha tagit bilen från port till port.

Men denna dag, just denna dag, verkade det som om han ville demonstrera, markera, för det vi betraktar som "vårt öppna samhälle". Mitt bland alla medmänniskor som flockades i kvarteren kring riksdagen.

Markera genom att lugnt, i sakta mak, promenera till nästa programpunkt under en arbetsdag i minut-för-minut-schemats tecken.

Varnade för utanförskap

Inför kungafamiljen och politikerna talade biskop Lennart Koskinen. Han påminde om de besinningslösa vansinnesdåden på Åkeshovs t-banestation och på Västerlånggatan tidigare i år. Och:

- "nu senast, Anna Lindh.

Lennart Koskinen varnade för utanförskapets, hemlöshetens och missbrukets risker.

- En livsfarlig kombination.

Storkyrkans kör sjöng en tonsatt dikt av Tomas Tranströmer.

"En ängel utan ansikte

omfamnade mig och viskade

genom hela kroppen:

Skäms inte för att du är människa,

var stolt!

Inne i dig öppnas valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig,

och det är som det skall."

Utanför riksdagshuset, till Riksmötets öppnande, vajade de svenska flaggorna i topp i högsommarvärmen.

Men bara ett stenkast bort fanns påminnelsen om vilken tung sorg som vilade över 2003 års Riksmöte.

Flaggan på halv stång

På taket till utrikesdepartementets hus, Arvfurstens palats, var flaggan halad på halv stång. Och framför entrén och alla blommor fem flaggstänger med den blågula fanan på halv stång.

Kung Carl Gustaf inledde sitt tal till riksdagen i samma anda.

- Sverige har sorg. Vi har förlorat en respekterad utrikesminister och uppskattad medmänniska.

Göran Persson lovade i sin regeringsförklaring att det politiska arvet efter Anna Lindh ska leva vidare i den svenska utrikespolitiken.

- Den 12 februari i år presenterade utrikesminister Anna Lindh regeringens utrikesdeklaration. Det kom att bli hennes sista. Hon sa: "Säkerhet i dagens värld måste skapas globalt och gemensamt, och innebära frihet och trygghet för alla. Säkerhet förutsätter mänskliga rättigheter, folkrätt och demokrati."

- I denna anda ska utrikespolitiken drivas vidare.

Långa köer vid NK

Bara några kvarter bort från det officiella Sveriges årliga Riksmöte ringlade köerna fortfarande långa framför de två blomsterhögarna utanför NK:s entré.

Det var tyst där också. Tyst bland dem som köade. Nästan lika tyst som i Sveriges riksdag.

Fem dygn efter dödsbudet stod nu Monica Gudin, skoladministratör från Åkersberga, i kö för att lägga ner en ros och skriva i kondoleansboken.

"Man måste se det"

- Det är inte så ofta jag är in till stan. Jag bara kände att jag ville passera här i dag. Man måste nästan se det här för att förstå att det är verkligt.

Av Aftonbladet får hon veta att "polisen har anhållit en man i hans frånvaro".

Monica Gudin pressar fram ett litet leende. Hon gör sig till tolk för det alla nu känner, att mordet på Anna Lindh ska klaras upp.

- ...så fort som möjligt, säger hon.

Leif-Åke Josefsson