Dagens namn: Ellen, Lena
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

Varför har du sett likadan ut jämt, Chrissie Hynde?

"Om jag kunde se annorlunda ut så skulle jag göra det. Det här är inte min utvalda look. Jag bara lever med det och tänker: Fuck it."

känner sig som 30 Chrissie Hynde tycker inte att det är så stor skillnad på att vara 52 och 32. ”Jag köper inte lögnen att unga är mer framgångsrika. Köns- och åldersfrågor intresserar mig inte. Jag är inte feminist.”   känner sig som 30 Chrissie Hynde tycker inte att det är så stor skillnad på att vara 52 och 32. ”Jag köper inte lögnen att unga är mer framgångsrika. Köns- och åldersfrågor intresserar mig inte. Jag är inte feminist.” Foto: AP

Rocklegenden Chrissie Hynde plumsar ner i hotellfåtöljen och krånglar med den långa, tunna kroppen för att hitta en bekväm ställning.

Det blir halvsittande, med de nakna fötterna högt på fåtöljryggen. Fingrarna far genom den berömda, för långa pannluggen.

På 1970-talet såg hon avundsjukt på när kompisarna fick ihop sina band i London.

De hette Clash och Sex Pistols.

Chrissie Hynde fick slita länge innan Pretenders föll på plats.

Så nu vill hon inte sluta.

   

Just denna soliga septembersöndag i Göteborg fyller hon 52 år.

Vad är skillnaden mellan att var 52 och 32?

- Det är ingen skillnad! Ja, förutom det uppenbara, du vet att din kropp kommer att brytas ned av sjukdomar och svagheter, men vem vet inte det? Du vet att du kommer att åldras, förlora din sex appeal.

Stör det dig?

- Oundvikliga saker stör mig inte. Det som stör mig är när någon kille bredvid mig på tåget pratar i mobiltelefon, det fucking stör mig när jag försöker att läsa!

Hur är det att åldras i din bransch där ungdom glorifieras?

- Vem säger att det är så?

Det ser ut så.

- Ja, men du gör ju dina egna regler. Köp inte den lögnen. Bob Dylans senaste album är gjort av en 60 år gammal man och det är ett av de bästa album han någonsin har gjort. Åldersfrågor och könsfrågor är extremt tråkiga. Män och kvinnor är väldigt olika, men vi har lite av varje i oss. Argumentet är att du måste jobba lite hårdare som kvinna, ja, kanske för 40 år sedan, men det har jag aldrig upplevt. Jag är ingen feminist för jag tänker inte på sådant. Det är samma sak med ras och nationalitet, jag bryr mig sååå i n t e om det.

Vad driver dig att

fortsätta göra musik?

- Ja, jag andas ju fortfarande. Det är så jag får ihop mitt leverbröd så jag ifrågasätter det inte. Men det är bara en aspekt av mitt liv.

Vilka andra aspekter är viktiga i ditt liv?

-Mitt kärleksliv, vilket är i ständig förvandling. Det är åtminstone intressant. I morse läste jag en intervju med en amerikansk författare som sa att han inte vill bli definierad genom sina förhållanden. Jag har just insett att så är det för mig. Jag kan inte låta mina förhållanden med vem det än är, definiera resten av mitt liv. Det är därför jag alltid har haft korta förhållanden.

Hur ser du på

kärnfamiljen?

- Jag tror att den kan fungera, men jag tror inte att den är allt. Det finns en underbar svensk film, "Tillsammans". Jag tycker att den visar myten om konventionella förhållanden. Kärnfamiljen som bor mitt över gatan mot kollektivet och mannen i familjen som tittar på hippisarna i sin kikare och försöker få en glimt av flickorna i underkläder. Kärnfamiljen verkar vara en bra idé i teorin, men alla har sina egna stigar att gå och öden att uppfylla och kärnfamiljen fungerar inte för alla.

Du växte upp i en

amerikansk kärnfamilj, hur var det?

- Det var bra tills jag blev tonåring, sedan började jag avsky mina föräldrar, för dom förnekade allt jag tyckte var viktigt. Men jag har kommit över det nu.

Hur revolterar man mot en rockstjärnemamma?

- Mina döttrar är 18 och 20. Jag tror inte att dom revolterar. Jag tror inte att man måste revoltera mot sina föräldrar. Man måste hitta sin identitet. Ibland betyder det revolt mot föräldrarna om dom står i vägen för det.

Hur gör du?

- Jag försöker att inte döma, uppmuntra eller försöka stoppa dom i sina försök att hitta sina identiteter. Jag är försiktig för jag vill inte att dom ska förlora sin instinkt.

Har de valt musiken som du?

- Det vet jag inte än.

Hur är du som mamma?

- Jag är en bra mamma. Antagligen för att jag är en väldigt praktisk person med sunt förnuft, blir inte för känslomässig eller sentimental. Jag är bra med hundar också. Men om du går till en restaurang i medelklassengland i dag kommer du att se att föräldrakunskaperna har fallit till den lägsta nivån någonsin. Barn åker rullskridskor i restaurangen och mamman säger ingenting. Ingen disciplin eller respekt.

Hur har du uppfostrat

dina barn?

- För mina barn var första varningen "rör inte det", nästa varning var en smack (örfil). Det fanns ingen tredje varning för dom gjorde aldrig om det igen. Dom visste vid första varningen "don´t fuck with mum". Men det handlar inte om att jag har slagit mina barn, det var en örfil, jag har varit väldigt mjuk. Men jag lät dom aldrig få ha utbrott, du vet när du verkligen förlorar humöret, det hände inte i mitt hus.

Varför började du med musik?

- Jag växte upp i den här otroligt fertila och intressanta musikaliska tiden. Jag var 14 år när Beatles första skiva kom så jag fick allt. I Akron i nordöstra Ohio där jag bodde hade vi inte någon musikalisk scen men vi lyssnade på radio och kunde plocka upp musik överallt ifrån.

Varför lämnade du USA för London när du var 22?

- Instinktivt visste jag att Amerika inte var för mig. Jag gillade inte värderingarna. Det som drev mig över gränsen till galenskap var att det inte fanns allmänna kommunikationer. Dom hade tagit bort transportsystemen. Det är så dumt, dom tog dit slavar och byggde det mest täckande transportsystemet i världen med blod och svett och sen rev dom upp det. Resultatet blev ett isolerat Amerika. Så isolerat att du inte kan vakna, promenera runt hörnet och köpa ditt bröd, tidning eller kaffe. Du måste ta bilen och köra till ett köpcenter. Kommer du ihåg UMA-bombaren? Hans egen isolering drev honom över gränsen och han började skicka brevbomber. Hans manifest handlade om den här isoleringen, hur ett samhälle byggt kring bilar drabbar människor.

Hur överlevde du dina första år i London?

- Jag snattade. Jag levde aldrig på bidrag, jag gillar inte att man lurar systemet. Ska man vara ohederlig så gör det ordentligt, men utnyttja inte systemet som finns till för att hjälpa folk som behöver det. Jag jobbade också, för en arkitekt, sålde handväskor, var modell på konstskolor, bara så jag tjänade tillräckligt för att klara dagen. Det gjorde jag tills jag fick ihop bandet 1978.

Vad är viktigt i ditt liv nu?

- Alla mina materiella önskningar har uppfyllts. Det viktiga för mig nu är att göra min grej med bandet. Att vända mig till min andliga sida, arbeta med mina dåliga samveten.

Vad betyder pengar?

- Att jag kan köpa skit jag inte behöver. Men du kan inte få lycka av materiella saker. Det kan ge tillfällig tillfredsställelse men det är så temporärt att det nästan inte räknas. Men det är fortfarande toppen att gå förbi en affär och gå in och köpa ett par boots eller en massa parfym och skräp för att jag kan. Jag trodde aldrig jag skulle bli någon som kunde betala för en Stella McCartney-jacka! Om jag ska vara ärlig så har jag ganska cheesy (kletig) smak. För 20 år sedan var jag den sista du skulle se i ett Vouge-magasin. Den s i s t a! Nu är det plötsligt "The Chrissie Hynde-look" som gäller. Vilket är ett skämt. Titta på mig!

Smickrad?

- Jag skulle inte kalla det smickrande, bara komiskt. I förra veckan träffade jag en av de stora modeskaparna som gör en massa för Gucci. Han såg mig komma in på ett party och lutade sig fram till en kompis och sa "det där är en bra Chrissie Hynde" om mitt utseende. Den här vännen sa, faktum är att det är Chrissie Hynde. Helkul!

Varför har du sett likadan ut jämt?

- Tyvärr, ja. Jag färgade mitt hår rött för några månader sedan, jag gör det ibland. Jag fuckade upp färgen så illa. Jag gör det alltid själv, klipper lite och fuckar upp det ännu mer. Om jag kunde se annorlunda ut skulle jag göra det. Det här är inte min utvalda look för att jag tycker att den är så toppen. Jag bara lever med det och tänker, fuck it.

Har du pressats av stora skivbolag att ändra ditt utseende?

- Aldrig, det där är bullshit. Kvinnor har hittat på den där lögnen. "Å, mitt skivbolag tvingade mig att visa tuttarna." Det är bara deras egen lilla fåfänga. Dom kan vända på klacken och be dom fara som jag gjorde.

Vad är det bästa du har gjort?

- Att sluta att äta kött. Jag gjorde det utan någon uppmuntran eller instruktion, jag blev bara blessed på något sätt och slapp det där. Djurslakt är en stor fråga för mig, inte för att jag älskar djur så mycket utan för att jag älskar Gud och dom tillhör honom. Allt som har liv i sig you don´t fuck with.

Har du egna djur?

- Min katt som jag hade i 16-17 år dog för några dagar sedan.

Hur aktiv är du som djurrättsaktivist?

- Jag tillåter PETA att använda mig som kändis för att få rubriker. Jag demonstrerar, gör vad dom ber mig om jag har tid.

Hur är det ?

- Kul! Att förödmjuka dom multinationella är nästan lika bra som att spela i ett rockband. Att visa vad som verkligen finns där bakom fasaden av billigt gods för vanligt folk.

Hur hanterar du

berömmelsen?

- Det är bra om jag kan hjälpa PETA. Inte särskilt många kändisar lånar sig till högre mål, så det är jag tacksam för. Jag gör vanliga saker och ju vanligare saker jag gör, ju mindre tror folk att det är jag. Sitter jag på en buss tittar folk på mig och tänker, "hon ser ut som den där sångerskan, men varför skulle hon vara på en buss? Det kan inte vara hon." Man kan ducka, lite som boxning, det gäller att inte bli slagen. Jag håller mig utanför.

Vad tycker du om mediebilden av dig själv?

- Jag läser aldrig om mig själv. Det finns inget läskigare än att tänka på att alla människor pratar om dig och tittar på dig. Det är det första råd jag skulle ge alla som ger sig in i en offentlig roll. Det gör dig neurotisk och uppfuckad. Det kan ta bort dig ifrån vem du verkligen är, från dina mål och göra dig till någon som vill tillfredsställa andra.

Varför är det så få kvinnor i rockbranschen?

- Utan preventivmedel så kommer en heterosexuell kvinna inte att ha tid för alla sina barnaår. Den där feministagendan att ta kontroll är falsk för du använder preventivmedel. Du har ett sexliv men du undviker att få barn, vilket är en underbar sak om du inte vill ha barn men sex. Du hör kvinnor i 45-års åldern som säger, "fuck!" jag har inte fått mina barn än och så får dom panik för att dom fortsatte att göra andra saker än just barn. Det skapar en obalans hos många, en falsk idé om att ha kontroll. Kvinnor använder det ofta, men det är bara bullshit. Du ska inte tro att du är härskare över universum.

Vem är det då?

- Det finns en högre makt, en Gud. Jag älskar Jesus.

Vad gör du i Indien?

- Hänger ihop med mina vänner, besöker tempel, jobbar med min själ. Jag åker åtminstone en gång om året, mest till en plats som heter Brindavana.

Vad ger det dig?

- Nåd, en massa nåd. Där hittar jag verklig lycka.

Maria Trägårdh
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet