Redan dömd för 50 brott

35-åringens dröm: att bli respekterad av överklassen

1 av 8
Flera personer som känner den häktade 35-åringen hävdar att han inte liknar mannen på bilderna från NK:s övervakningskameror.
NYHETER

Sommaren 1986. Han är 17 år och målar ett hakkors på en pizzeria i Huskvarna som drivs av invandrare.

Ett par veckor senare stjäl han åtta backar läsk och två paket korv i en kiosk.

Mannen som i dag misstänks för mordet på Anna Lindh har begått sina första brott. Socialassistenten som gör den första utredningen noterar att pojken kan vara kapabel till mycket grövre kriminella handlingar.

I dag, 18 år senare, säger en man som vid denna tid var kompis med 35-åringen:

- Jag förstod direkt att det var han som hade gripits.

Men en annan kompis från Jönköping är lika säker:

- Det är sant att han alltid har gått sina egna vägar. Att han kan explodera om något går emot honom. Men det var inte han som mördade Anna Lindh.

Klockan var strax efter två natten den 15 juli 1986 när han tillsammans med två kompisar gick till attack mot pizzerian i Öxnehaga centrum i Huskvarna.

Ungdomarna hade med sig burkar med färg och penslar, de målade ett hakkors och nazistiska slagord på ett fönster på pizzerian och på två telefonkiosker vid torget.

Två tidningsbud upptäckte ynglingarna och slog larm till polisen.

- Han var öppet nazistisk och terroriserade mina föräldrar, säger sonen till pizzeriaägaren i dag.

Två veckor senare åkte han fast igen. Natten den 29 juli bröt han sig in i ett gatukök i Huskvarnas Folkets park tillsammans med en kamrat. Ungdomarna stjäl åtta backar läsk, 20 chokladdrycker, 40 varmkorvar och ett par kartonger glass till ett värde av 200 kronor.

Läskbackarna gömde de i närheten av gatuköket. När de dagen efter skulle hämta läsken blev de avslöjade.

Två mindre brott, men början på en lång kriminell karriär. Idag har han hunnit med 14 rättegångar, finns med i 19 avsnitt i kriminalvårdens belastningsregister och är dömd för ett 50-tal brott.

Den i dag häktade och mordmisstänkte mannen föddes sommaren 1968.

Han växte upp i Huskvarna.

Han har tre halvsyskon, alla betydligt äldre.

Pappan arbetade som underofficer, mamman inom servicesektorn.

I samtal med sociala myndigheter sa mamman senare att hon nog varit dålig på att ställa krav men hon tyckte samtidigt att maken varit alldeles för sträng.

Han kom att stå sin mamma mycket nära i barndomen.

Samtidigt präglades han av sin pappa.

Redan i lågstadiet var pojken annorlunda. Han var sen i utvecklingen. I myndigheternas utredningar talas det om anpassningsproblem.

På mellanstadiet började han skolka och strunta i läxläsning.

En klasskompis berättar:

- Han fick raseriutbrott, kunde slänga bänken i väggen för småsaker och springa hem.

Enligt barndomsvännen var han något av en ledargestalt under mellanstadiet.

- I våra trakter håller alla på HV 71 i ishockey. Men han fick oss nästan alla att bli djurgårdare.

En annan barndomsvän minns:

- Mamman var snäll, vi var ofta hemma hos dem. Men han ställde till med bråk, utmanade sin mamma hela tiden.

- Ändå tyckte jag om honom. Han var trevlig, tokig i sport. Vi spelade landhockey hela eftermiddagarna.

I högstadiet förlorade han sin ledarroll.

- Vi slutade att ta honom på allvar. Han ljög och skröt för mycket, säger en av barndomsvännerna.

- I stället började han då umgås med yngre killar, de såg upp till honom.

Han skolkade mer och mer.

Problemen var så stora att han blev föremål för skolans utredningar.

Utredningar som berättar att mamman jobbade sent och att pappan ofta var borta på längre manövrar. Sonen lämnades ensam. Skolan blev eftersatt.

- Pappan kom till exempel aldrig på några föräldramöten, minns en kvinnlig lärare.

I juni 1984 gick han ut grundskolan. Frånvaron hade varit hög, 50 procent, under nian.

Betygen var usla, mest ettor och tvåor. De enda ämnen han hade trea i var biologi och fysik.

Han fick ändå en plats på två-årig verkstadsteknisk linje på gymnasiet i Jönköping. Men han hoppade av efter bara en termin.

- Han var inte det minsta motiverad för studierna. Som jag minns det höll han sig mest för sig själv. Han verkade umgås med andra personer, säger en av klasskompisarna.

Skolans uppföljningsverksamhet gjorde ett försök att fånga upp ynglingen genom att erbjuda en ungdomsplats.

Men inget av jobberbjudandena intresserade. I stället började han driva runt i centrum.

Vid denna tid började han också dras in i högerextremistiska kretsar.

Senare berättade mamman i en polisutredning att hon var skrämd av sonens rasistiska åsikter.

Hon hävdade att han till och med hotat att döda invandrare.

En tidigare kamrat säger:

- Han blev organiserad nazist. Han hatade myndigheter och regeringen för att invandrare släpptes in i Sverige.

Skolan gjorde ännu ett försök att fånga upp honom. Den 20 augusti 1985 fick han börja gymnasiet igen.

Men denna gång stannade han bara två veckor.

Det var också sista gången han studerade. Fem år senare skrev han visserligen in sig på komvux och kunde kvittera ut 20 156 kronor i studielån.

Men han dök aldrig upp på skolan och studieskulden har i dag vuxit till 48 908 kronor.

I februari 1986 skilde sig för-

äldrarna.

Sonen tog skilsmässan hårt. Det var under denna sommar han inledde sin kriminella bana. Han började begå småbrott.

Tillsammans med ett gäng kompisar drev han också runt på stan och trakasserade invandrare. Övergreppen kulminerade med attacken mot pizzerian.

Många av hans tidigare klasskamrater reagerade över hans alltmer aggressiva nazistsympatier.

- Det var obehagligt. De mobbade vissa invandrare, säger en barndomsvän.

Den 27 februari 1987 dömdes han till skyddstillsyn vid tingsrätten i Jönköping.

Det var den första rättegången, men skulle snart följas av fler.

Bara någon månad senare stod ynglingen inför rätta igen. Han hade då misshandlat och hotat vittnena som anmält skadegörelsen vid pizzerian. I raseri hade han sparkat och försökt strypa dem för att få dem hålla tyst inför hovrättsförhandlingarna.

Domstolen såg allvarligt på brottet. Han dömdes till tre månaders fängelse för övergrepp i rättssak.

En socialassistent ville också att ynglingens mentala hälsa skulle undersökas. Men det skedde inte.

Eftersom han redan suttit inlåst på häkte 15 dagar slapp han anstalt.

Efter rekommendation från skyddskonsulenten fick han i stället övervakning under ett år.

Relationen till mamman blev allt sämre.

Hon har senare berättat att sonen på något sätt förvandlades vid den här tiden. Han blev lättretlig och våldsam. Krävde att få pengar och saker.

- Men jag hade det fattigt ställt och hade inte råd med allt han krävde, säger hon.

I början av 1987 träffade mamman en ny man. Hon flyttade med honom till Göteborg.

Sonen ville inte följa med. Han tog i stället över familjens lägenhet i Huskvarna.

Han gjorde ett försök att arbeta på ett militärförråd för att få in pengar till hyran. Men slutade efter bara två veckor. Det var den enda gången han har arbetat i sitt liv.

Utan inkomst dröjde det inte länge innan han blev vräkt.

Mammans nye man säger i en intervju:

- Han hatar verkligen arbetarklassen. Han tycker att han är för fin för den.

Efter vräkningen flyttade han till en morbror i Jönköping.

De sociala myndigheterna försökte få honom att ta tag i sitt liv. I stället drev han mest omkring.

Han satt också en hel del på biblioteket, men läste då bara det som intresserade honom. Han lyssnade också mycket på musik.

En person minns honom från den här tiden:

- Han hade en stor social förmåga. Han var väldigt allmänbildad och kul att träffa.

Morbrodern var sjukpensionär och bodde trångt och orkade till slut inte med sin unge släkting.

Han slängdes helt enkelt ut.

- Det var inte alltid så lätt. Han ville styra och ställa med allt, säger morbrodern i dag.

Under en tid flyttade han runt mellan olika adresser i Jönköping och Göteborg.

Han blev allt mer våldsam. Drogs också in i fotbollsbråk. I brottsregistret finns flera misshandelsmål från den här tiden.

Ett av offren från Jönköping minns i dag med fasa hur han blev misshandlad av 35-åringen.

- Han är konstig i skallen. Han hotade att döda mig och jag tror honom, säger han.

När han inte fick pengar från socialen sökte han upp sin mor och krävde att hon skulle hjälpa honom.

När hon inte ville ge honom pengar misshandlade han henne.

Det finns en lång rad polisanmälningar från hans mamma om misshandel. De flesta anmälningar tog hon dock tillbaka då hon inte ville gå igenom en rättegång mot sin egen son.

Men till slut orkade hon inte längre. I februari 1992 ställdes han inför rätta och fälldes för två fall av misshandel av mamman.

Domen blev skyddstillsyn.

Han slutar inte söka upp mamman och tvinga henne att ge honom pengar.

Senaste gången han hotade sin mamma var 2002. Efter det lyckades hon få ett besöksförbud utfärdat.

Under en tid bodde han också hos sin far. Men han vägrade att följa pappans regler och blev därför snart utslängd.

Som hämnd bröt han sig då in i pappans hus vid upprepade tillfällen. Han stal kontanter, mat och föremål.

Han krossade också fönster och brände upp en motorgräsklippare. Enligt pappan hotade han att knäcka sin far precis som han knäckt sin mor.

- Min son är sjuk och behöver vård, sa pappan till polisen i de förhören som hölls inför rättegången.

Men sonen dömdes till övervakning.

Den 20 mars 1995 flyttade han in i en egen lägenhet i Gränna.

Han började nu studera mer målmedvetet på egen hand, han läste litteraturvetenskap, filosofi, historia och statsvetenskap.

Det är i Gränna han byter vänner, från de högerextrema kompisarna i småstaden till den mer världsvana unga överklassen från Stockholm och Skåne.

De nya bekantskaperna beskriver honom som mycket utåtriktad och underhållande.

- Vid fester blev han snabbt medelpunkten. Han var smart och hade alltid en massa bra historier att berätta, säger en kamrat.

- Det hände alltid saker omkring honom.

Hans nya hem i Gränna blev snart ett tillhåll för andra ungdomar, bland annat för elever från en internatskola.

- Vi började ana att det pågick någonting i stan, eleverna fick tag på knark och sprit någonstans, säger en anställd vid skolan.

Skolpersonalen började skugga eleverna, det visade sig att de begav sig till Grännalägenheten.

Trafiken stoppades. Men det gjordes ingen polisanmälan. Internatet ville inte få sitt rykte fläckat.

Det var i Gränna han bland annat blev god vän med en ung man som står kungafamiljen mycket nära, en vänskap som hållit i sig tills nu.

- Det var under den här tiden som han knöt sina kontakter i den svenska överklassen, säger en person.

Däremot umgicks han aldrig personligen med prinsessorna, vilket han dock själv har påstått.

Samtidigt som han umgicks med överklassens barn träffade han också Djurgårdsupportrar. Så ofta han kunde försökte han åka till matcherna där han syntes tillsammans med de våldsammaste grupperna.

I oktober 1995 greps han i samband med fotbollsbråk vid Värendsvallen i Växjö. Han hade skruvat bort blåljuset från en av polisbilarna och försökte stjäla det.

Bostadsbolaget som hyrde ut lägenheten märkte med tiden att allt inte stod rätt till med deras hyresgäst.

- Han struntade ofta i hyran. Vi gjorde påstötningar, men ingenting hände, säger en handläggare på bostadsbolaget.

- Båda hans föräldrar hörde av sig ofta och var förtvivlade. Pappan berättade att han blivit misshandlad av sin son, mamman erbjöd sig i ett akut läge att betala hyran.

De sista månaderna i Gränna var kaotiska. Mannen hade varken värme eller el i lägenheten eftersom han inte betalat räkningarna.

- Han satt med stearinljus på golvet. Hela hans liv var konstigt, han sa att han pluggade, men det framgick inte vad eller på vilken skola, säger en granne.

I februari 1998 vräktes mannen, med åtskilliga tusen kronor i hyresskulder.

I december 1998 flyttade han till Lund. Han fick hyra ett rum i en 140 kvadratmeter stor våning.

- Det var några studenter som delade på lägenheten. En student flyttade, han fick ta över rummet, minns hyresvärden Bengt Hellborg.

Men det blev snart problem. Han hade högljudda fester på rummet, ungdomarna han delade lägenheten med klagade.

- När jag kollade upp honom visade det sig att han hyrt rummet under falskt namn, säger Hellborg.

- Dessutom hade han sagt att han studerade medicin. Men inte heller det stämde. Namnet han använde var John Sterland - ett namn 35-åringen ofta använde några år senare i nöjesnatten i Stockholm city.

En granne berättar.

- Han fick ofta besök av kompisar från Stockholm. Tjusiga ungdomar, med pappas pengar på fickan.

- Dessutom hade han en snygg flickvän, en blondin från Göteborg.

Hyresvärden Bengt Hellborg tröttnade snart och i mars 1999 vräktes den besvärliga hyresgästen.

Efter vräkningen flyttade han till en annan lägenhet i Lund och kunde fortsätta sitt vilda studentliv.

- Han har ett omedelbart sätt som får folk omkring honom att intressera sig för honom, säger en kamrat från studietiden.

En annan håller med:

- Han känner många och många känner honom. Men han har nog egentligen inga riktigt nära vänner.

- Han går alltid sina egna vägar. Ingen kommer riktigt nära honom.

Det var i Lund som serietecknaren Simon Gärdenfors lärde känna honom genom att de blev grannar.

- Vi umgicks på så sätt dagligen under ett halvår, säger Simon Gärdenfors. Han var otroligt trevlig, nästan lite övertrevlig.

Simon Gärdenfors blev så fascinerad av alla historier hans granne berättade att han långt senare skulle använda honom som förebild för huvudpersonen i en av sina serier som han kallade "Ruffel och båg". Det var dramatiska vittnesmål om kändisar, fotbollsbråk, stora pengar och kriminella.

- Jag trodde att allt var lögn, säger Simon Gärdenfors. Men nu fattar jag att en del av det han sa faktiskt var sant.

I ett polisförhör från den här tiden säger han att han studerar medicin. Till bekanta påstod han samtidigt att han pluggade nationalekonomi. Och att han tidigare också läst statsvetenskap på universitet.

Men i dag kan personalen vid studerandeenheten vid Lunds universitet inte hitta någonting om att han ska ha varit inskriven på något universitet överhuvudtaget.

Själv har han berättat:

- Jag har varit mordhotad i flera år och därför skrivit in mig vid universitet i falskt namn.

De gånger han gripits av polisen har han alltid nekat och försökt komma undan genom att använda en falsk identitet.

I polisförhör rabblar han de stulna personnumren utan att blinka.

En kamrat till mannen säger:

- Han är en mycket fascinerande personlighet. Han kan inte mer än ljuga sig fram. Han har levt hela livet på att ljuga sig fram. Ofta lyckas det.

En vanlig lögn har varit att han är bosatt i Schweiz och bara tillfälligt på besök i Sverige.

Den 13 juli 2001 anmälde han till folkbokföringen att han emigrerat. Men adressen han uppgav existerar inte.

Långa perioder har han varit skriven på posterestanteadresser i Stockholm eller Lund. Han har flyttat runt mellan kompisar eller flickvänner eller hyrt lägenheter svart.

De senaste åren har han varit skriven i Varberg dit mamman har flyttat.

På så sätt har han kunnat få socialbidrag i kommunen.

Men han har aldrig bott där.

En granne säger:

- Han har bara varit här några gånger. Så sent som i somras satt han på staketet och pratade i mobil.

När inte vänner, socialen eller mamman gett honom pengar har han försörjt sig genom stölder och bedrägerier.

Den 20 augusti förra året dömdes han till sitt hårdaste straff hittills vid Huddinge tingsrätt.

Han fick åtta månaders fängelse för grovt bedrägeri, häleri och urkundsförfalskning sedan han handlat kapitalvaror och blåst restauranger och taxibolag med hjälp av falska kontokort.

Domen överklagades. Eftersom det bedömdes att risken var stor att han skulle försvinna fick han sitta häktad i väntan på hovrättens bedömning.

Där fastställdes domen till åtta månaders fängelse. Till detta kom sedan en fängelsedom på en månad för försök till bedrägeri.

När domen avkunnades den 10 oktober hade han redan suttit 165 dagar i häkte.

Den 22 november 2002 blev han därför villkorligt frigiven.

När han frigavs flyttade han till Stockholm. Han tog kontakt med gamla vänner igen och berättade att han kommit tillbaka till Sverige från ett jobb i Schweiz.

Han tog upp bekantskaper från Lund och Gränna. Redan tidigare hade han rört sig bland innefolkets kändisar, halvkändisar och kriminella inom krogbranschen.

Bland stamkrogarna fanns Café Opera, Sturehof , KGB Bar, Riche och på senaste tiden även innebaren Window, där han gärna satt med sina vänner och drack sprit som beställdes i helflaskor.

Han var känd för att vara en motsägelsefull person med en komplicerad dubbelnatur. En spännande man som många, både män och kvinnor, drogs till.

Flera journalister vid en Stockholmstidning har tillhört mannens närmaste bekantskapskrets.

Men samtidigt som han rörde sig bland Stockholmsnattens innekretsar umgicks han också med våldsamma fotbollshuliganer.

Han hade rasistiska åsikter och gjorde Hitlerhälsningar vilket ledde till att han fick han ett smeknamn med nazistisk anknytning bland sina vänner.

En av hans tidigare flickvänner berättar att han var snäll och charmig när han var nykter.

- Men när han söp eller tog droger kunde han bli våldsam och råkade ofta i bråk. Fast han slog aldrig mig, säger hon.

Samtidigt som han hade flickvänner levde han också ett dubbelliv som bisexuell.

- Det var ingen stor grej att han lockades till båda könen. Var det inte kvinnor så var det män, berättar en manlig älskare.

Regnet vräkte ner över Stockholm i fredags eftermiddag när den 35-årige mannen från Huskvarna häktades som skäligen misstänkt för mordet på Anna Lindh.

Han hade bara strumpor på fötterna när han via en underjordisk gång leddes in till säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt. Han var klädd i häktets klarblå byxor och grå t-shirt. För att skydda sig från det väntande pressuppbådets nyfikna blickar hade han en tjock gul häktesfilt över sig och stapplade när han fördes framåt av häktesvakterna som följt honom från Kronobergshäktet.

Förhandlingarna skedde bakom stängda dörrar.

Via sin advokat Gunnar Falk hade mannen hävdat att han är oskyldig och krävt att bli frigiven.

- De bevis som presenterats kan inte binda honom till brott, säger Gunnar Falk.

När chefsrådman Lars Sjöström läste upp beslutet om att han skulle häktas föll den 35-årige mannens axlar ihop under den gula filten.

Han rörde sig lika hemtamt bland kändisar i Stockholms innekretsar som han diskuterade litteratur och filosofi med intellektuella. Men 35-åringen som misstänks för mordet på Anna Lindh var samtidigt en fotbollshuligan och bedragare med flera falska identiteter. Han har aldrig haft ett jobb. Han har levt utanför samhället hela sitt vuxna liv och dömts vid 14 rättegångar. Aftonbladets Thomas Gustafsson och Oisín Cantwell har kartlagt 35-åringens liv. Det är en berättelse om en pojke med trasslig barndom i Huskvarna som växer upp till en man som desperat jagar överklassens respekt.

Thomas Gustafsson, Oisín Cantwell