"Tidspress – då begås misstag"

Aftonbladets Anders Gerdin och Niklas Silow om tidningens bevakning av mordutredningen

NYHETER

Misstag har begåtts i rapporteringen om Anna Lindhs misstänkte mördare.

Det medger Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin och redaktionschefen Nik-las Silow.

- Under hård tidspress kan det hända att saker slinker med som inte borde ha gjort det, säger de båda.

Däremot försvarar de den massiva publiceringen kring 35-åringen.

VILL GE NYANSERAD BILD Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin och redaktionschef Niklas Silow anser att den massiva publiciteten kring den mordmisstänkte 35-åringen är motiverad. Men de medger att misstag begåtts i tidningens rapportering.
Foto: ULF HÖJER
VILL GE NYANSERAD BILD Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin och redaktionschef Niklas Silow anser att den massiva publiciteten kring den mordmisstänkte 35-åringen är motiverad. Men de medger att misstag begåtts i tidningens rapportering.

35-åringen är häktad på

lägsta misstankegrad, ändå är intrycket av publiciteten i Aftonbladet att han verkligen är mördaren. Har tidningen gått för långt?

Händelsen med mord på utrikesministern är exceptionell och motiverar en massiv publicering. Den kan i sig ge intrycket att 35-åringen är mördaren. Men vi har varit noga med att påpeka i rubriker och på löpsedlar att han bara är misstänkt. Vi har haft artiklar som berättat om vad det är som talar för och emot honom. Det vi skrivit har varit sant, men man kan alltid diskutera hur mycket man ska berätta. Säkert kommer vi i efterhand att upptäcka sånt som vi inte behövt eller borde ha publicerat.

Polisen har poängterat att det finns parallella spår. Varför inriktar sig tidningen ändå så ensidigt på 35-åringen?

35-åringen är huvudmisstänkt. Han sitter häktad för dådet. Ingen annan har delgivits misstanke. Självklart skriver vi om andra spår när vi vet något.

Varför publicerar Aftonbladet uppgifter om 35-åringens

sexuella läggning, barndom och kändisbekanta innan han ens är åtalad för mordet?

Vi vill ge en så komplett bild av mannen som möjligt. Om vi bara gick på officiella dokument och domar skulle det ge intrycket av ett monster. Genom att prata med hans omgivning kan vi nyansera bilden.

Aftonbladet har inte publicerat 35-åringens namn men med namn på orter och den detaljerade beskrivningen av hans uppväxt och liv är det ändå många som kan identifiera honom. Är inte det

oetiskt?

Det är möjligt att vi gett för många ledtrådar för vissa personer. Men den breda allmänheten kan inte identifiera honom på det vi publicerat.

Grundregeln är att vi inte

publicerar namn eller bild på misstänkta personer. Men varje fall är unikt. Pressetik har en flytande gräns.

Problemet i dag är att en rad människor fått veta vem 35-åringen är via nätsajter eller utländska tidningar. Vi kan bara ta ansvar för vad vi själva publicerar.

Är det inte risk att tidningen tillsammans med andra medier förstört mannens liv?

Om en person grips för mordet på landets utrikesminister räcker detta faktum för att påverka hans liv för alltid. Han kan aldrig bli samma människa. Även vår publicering bidrar till det. I vilken grad hans liv förstörts är svårt att avgöra.

Är det något i publiceringen ni ångrar?

Definitivt att vi först publicerade fel bild på den misstänkte mördaren. Vi har också på ett olyckligt sätt publicerat glidande uppgifter om mannens bekantskap med prinsessorna Madeleine och Victoria. Säkert finns det även annat som vid en efterhandsgranskning visar sig vara mindre lyckat. Men det här handlar om svåra avvägningsfrågor där det inte finns självklara rätt eller fel.

Har konkurrensen med andra medier och viljan att sälja lösnummer tagit överhanden över förnuft och eftertanke?

För oss handlar konkurrens i första hand om en journalistisk drivkraft att vara bäst. I det akuta skedet tänker vi inte på lösnummer utan på att göra en bra tidning. När vi får reda på att en misstänkt gripits och vet att vi har 11 timmar på oss till deadline finns en risk att fokuseringen på honom tar överhanden. Att saker som inte borde ha gjort det slinker med.

Var går gränsen mellan människors törst efter information i ett utrikesministermord och hänsynen till en annan människa?

Svårt att svara på. Allmänhetens rätt till information väger oerhört tungt i ett sånt här fall.

Finns inte risk att Aftonbladet och andra medier i sin iver att rapportera om 35-åringen förstör polisens utredning?

Risken finns. Om vi exempelvis kommer över uppgifter genom tips som polisen håller hemliga. Ännu har vi inte gjort det. Tvärtom har vi exempelvis avstått från att publicera vad det står på kepsen som polisen hittat för att inte försvåra utredningen.

Var det någon av er som tänkte tanken när 35-åringen greps att "han kan vara oskyldig"?

För ingen av oss var det den första tanken, det ska erkännas. Den var: nu måste vi ta reda på så mycket som möjligt om den här personen. Hans eventuella skuld kom först på andra plats. Första publiceringsdagarna blev det en övervikt på hans brottsliga förflutna. Först i nästa steg gav vi en motbild.

Varför publicerade Aftonbladet bilder inifrån kyrkan på Anna Lindhs privata begravning?

- Familjen hade själv valt ut en fotograf från Sörmlands Nyheter som fick vara med i kyrkan. Bilden som publicerades var också utvald av familjen och skickades till samtliga tidningar i landet.

Vad gör ni om 35-åringen släpps senare i veckan?

Vi hoppas att han ställer upp i en intervju med Aftonbladet där han kan berätta hur han upplevt mord-anklagelserna, tiden i häktet och rapporteringen. Han kommer att få alla möjligheter i världen att så utförligt han vill ge sin bild.

Wolfgang Hansson