”Stasi tvekade aldrig att döda”

Aftonbladets Wolfgang Hansson om den östtyska hemliga polisen

NYHETER

Östtyska Stasi var lika fruktad som Nazi-Tysklands Gestapo.

Angiveri och våld var en del av vardagen.

Den socialistiska statens fortlevnad skulle tryggas – även till priset av människoliv.

Förekomsten av mordkommandon förnekas energiskt av före detta Stasi-medarbetare. Inte många tror på förnekandena.

En antal mystiska dödsfall bland prominenta DDR-medborgare och västtyska affärsmän som gjorde affärer med DDR talar mot Stasi.

Vi talar om en organisation vars makt i hemlandet var total. Där ledningen hade en känsla av att vara osårbar. Där beslut om likvideringar fattades på högsta nivå.

Fixade västvaluta

En av den utländska spionavdelningens viktigaste uppgifter var att förse DDR med varor som de inte kunde köpa på legal väg. Och att fixa västvaluta. Nödvändig för att DDR-eliten skulle kunna upprätthålla en exklusiv livsstil i sina specialbevakade villaområden.

För detta bildades en särskild handelskoncern, Koko (Kommerzielle Koordinierung). En av dess chefer och flera affärsmän i utlandet som Koko samarbetade med dog under märkliga omständigheter.

Giftmördade

Inom östblocket fanns ett utbrett samarbete mellan underrättelsetjänsterna. Giftmord var en av favoritmetoderna.

Nordmannenstrasse 22 låter som en vanlig adress men är ett enormt kvarter i östra Berlin.

Massor med papper

Ryggen kröker sig automatiskt när man kliver in i de imposanta betongbyggnaderna. Här låg förhörsrummen varifrån inga skrik nådde ut. Våning för våning täcks fortfarande av arkivhyllor fulla med papperslappar, bandinspelningar och kartotek över spioner och informatörer. 90 hyllkilometer av mestadels värdelös information.

I källaren ligger tusentals numrerade säckar. Inuti finns dokument som Stasi hann köra genom papperstuggen innan kommunistregimen föll. Om Stasi mördade Cats Falck är det troligen i säckarna bevisen ligger. Jättejobbet att försöka pussla ihop pappersremsorna återstår till största delen.

Stasi hade 20 000 anställda och hundratusentals informatörer. Var fjärde DDR-medborgare jobbade på ett eller annat sätt åt organisationen.

Alla var angivare

Din hustru, din son eller dina föräldrar. Alla kunde de vara Stasis rapportörer. Väggarna hade öron. Telefoner avlyssnades regelmässigt.

Minsta misstanke räckte för att släpas till förhörslokalerna på Nordmannenstrasse.

Hur många människor som ”försvann” under Stasis terror kan vi bara gissa.

Fallet Cats Falck handlar inte om huruvida Stasi var beredd att tillgripa mord utan om hon verkligen hade uppgifter som kunde få underrättelsetjänsten att agera.

Wolfgang Hansson