Sveket mot de psyksjuka

Många brottslingar söker vård - men får ingen hjälp

NYHETER

Sju av tio våldsbrottslingar i Stockholm har sökt kontakt med psykvården utan att få hjälp.

Varför? Hur kommer det sig att utbildade läkare inte tar hand om så svårt störda personer?

Aftonbladet ställer i dag frågan till fem experter på området.

HÄKTET I HUDDINGE "Vårdbehovet är omättligt. Enda möjligheten till vård är om jag skriver ett intyg om tvångsvård, men då måste personen lida av allvarlig psykisk störning som gör den intagne till en fara både för sig själv och sin omgivning", säger häktesläkaren Lennart Wennberg i Huddinge, ett av Sveriges största häkten. Många av dem han ser lever i ett kretslopp mellan häktet och gatan, eftersom det inte finns något skyddsnät när de kommer ut.
Foto: VERONICA KARLSSON
HÄKTET I HUDDINGE "Vårdbehovet är omättligt. Enda möjligheten till vård är om jag skriver ett intyg om tvångsvård, men då måste personen lida av allvarlig psykisk störning som gör den intagne till en fara både för sig själv och sin omgivning", säger häktesläkaren Lennart Wennberg i Huddinge, ett av Sveriges största häkten. Många av dem han ser lever i ett kretslopp mellan häktet och gatan, eftersom det inte finns något skyddsnät när de kommer ut.

Det är svårt att förstå. På kort tid har en psyksjuk efter en annan löpt amok och gett sig på för dem främmande människor.

Och nu befaras även mordet på utrikesminister Anna Lindh vara kopplat till brister inom psykvården.

Ingen av dem Aftonbladet samtalar med är dock förvånad.

Många söker vård

Chefsöverläkare Marianne Kristiansson som utreder våldsbrottslingar på Rättsmedicinalverket möter allt oftare våldsmän som före brottet sökt kontakt med psykvården.

- För tio år sedan hade hälften av dem vi gjorde en rättsmedicinsk utredning på haft kontakt med psykiatrin strax före dådet. I dag ligger siffran på 60-70 procent, säger hon.

Många av dem har avvisats.

Detta trots att de ofta är välkända av myndigheterna sedan tidigare.

- Mycket beror på okunskap. Man ställer inte rätt frågor och ser inte till de riskfaktorer som faktiskt finns. Vet man att de varit våldsamma, missbrukar eller har vanföreställningar måste man ta konsekvenserna av det och låsa in dem.

Ändå skickas de hem.

Platsbrist hävdar många. På tjugo år har mellan 30 000 och 35 000 vårdplatser inom den psykiska slutenvården försvunnit. I Stockholm handlar det om fyra av fem platser.

- Eftersom platserna nu måste reserveras för de allra mest akuta fallen, tvingas vi skicka hem människor i betydligt sämre skick än för bara några år sedan, säger överläkare Margareta Sidén som är chef för slutenvården i norra Stockholm.

Skickar hem dem

Till öppenvården är det ofta kö. Utredningstiderna är dessutom kortare, och är det inte ett solklart fall skickas personen hellre hem än tas in för observation.

- Många patienter känner sig övergivna. Jag tror att alla skulle tjäna på utökat samarbete mellan sluten- och öppenvård i olika former.

Hamnar på gatan

De som inte får hjälp i tid kan känna desperation och hamna i missbruk som förvärrar deras sjukdom och gör att de inte klarar ett eget boende. Allt fler hamnar på gatan där de utgör en fara både för sig själva och andra.

Läs också:

Caroline Hougner