Medierna i USA har redan dömt Jackson

NYHETER

NEW YORK

Då pågår ett världsomspännande övergrepp just nu.

Det enda han hittills bevisats skyldig till är att vara - annorlunda.

Tänk om Michael är oskyldig.

Den skrattande åklagaren Tom Sneddon njöt under presskonferensen i går kväll, när han fick berätta att Michael Jackson ombetts att "lämna in sitt pass".

Denne Sneddon lär - han säger ingenting konkret om anklagelserna - bygga sitt mål på anklagelser från en 12-13-åring som gått i "terapi", antagligen hos en ack så välmenande terapeut, men sånt utgör sällan - på gott och ont - starka bevis.

Glad i hågen och full av revanschlusta sedan fiaskot 1993 står Sneddon och hånar Jackson: "Som om jag skulle lyssna på sån musik, och mina barn är vuxna nu."

Sneddon förefaller älska den offentliga förnedring som Michael tvingas utstå. Eftersom anklagelserna är flummiga kan Jackson bara försvara sig med flummiga fraser.

USA-medierna har redan dömt "den bisarre Wacko Jacko", vars brott hittills bara är att vara speciell. De älskar att påminna om hans citat i tv-dokumentären i våras, där han förklarade att han sov tillsammans med barn:

"Vi går till sängs. Jag bäddar ner dem" det är väldigt charmigt, det är väldigt sött."

De påminner sällan om att Jackson också sa: "När du säger säng tänker du sexuellt. Det är inte sexuellt." Och de påminner verkligen inte om att han också sa att han sover på golvet. Inte i sängen. Och med kläderna på.

Dokumentären gav en bild av Michael Jackson som en människa som vill ge kärlek, som bara vill gott. Han vill ge barn den vänlighet och omvårdnad de så sällan får i den här hårda, kalla, fattiga världen.

Att en sån människa utmålas som ett monster säger mycket mer om världen än om Michael.

Jackson är ett barn, i själ och hjärta. Han vill få tillbaka den barndom som hans far Joe slog ifrån honom med piska och stentuff drill i artisteri. Han vill vara Peter Pan i sitt eget sagohus.

Och just detta är också det som talar för att Michael kan vara skyldig till denna hiskelighet han anklagas för:

I intervjuer och i sånger som "They don"t really care about us" förklarar Michael att människor och media dömer honom utan att känna honom, anklagar honom trots hans oskuld - precis på samma sätt som en 14-årig flicka blir jättearg på mamma för att mamma har mage att anklaga henne för att ha smygrökt, när det är just vad hon har gjort.

Men än så länge är han inte dömd. Än så länge är han oskyldig.

Fredrik Virtanen