”Anna Lindh hade nästan inga fiender”

Tolv snabba frågor till Olle Svenning - aktuell med boken om Anna Lindh

MYCKET SOM FÖRENAR Olle Svenning bor i London. Han ser mycket som förenar Sverige och Storbritannien i politiken. – Som den skeptiska synen på Europasamarbetet, säger han.
Foto: peter van den berg
MYCKET SOM FÖRENAR Olle Svenning bor i London. Han ser mycket som förenar Sverige och Storbritannien i politiken. – Som den skeptiska synen på Europasamarbetet, säger han.
NYHETER

LONDON.

Nu kommer ”Anna Lindh – en minnesbok” av Aftonbladets Olle Svenning.

Boken är en hyllning till både politikern och privatpersonen och ges ut av Aftonbladet i samarbete med Norstedts.

Delar av behållningen går till Anna Lindhs minnesfond.

1

Varför skriver du en bok om Anna Lindh?

– Därför att jag vill presentera henne både som person och politiker.

2

Du kände Anna Lindh – hur väl då?

– Jag kände henne ganska väl sedan 15 år tillbaka. Vi bodde grannar ett tag och vi underhöll sedan kontakterna under ett decennium.

3

Vad hade Anna Lindh för kvaliteter som politiker?

– Hon hade både en klart uttalad ideologi och en oerhörd energi. Redan som 20-åring byggde hon upp ett omfattande internationellt kontaktnät. Hon drevs av en tro på internationell solidaritet och en tro på människorätt och demokrati.

4

Du beskriver henne som framtidens politiker?

– Hon höll inte på så mycket med politisk retorik, floskler. Hon talade ganska rakt och tydligt och hon hade också en förmåga att bygga internationella nätverk. Det var Chris Patten (EU-kommissionär) här i England, Svend Auken i Danmark, Powell och Albright (utrikesministrar) i USA. Det var ett sätt att arbeta som många politiker inte har.

5

I boken gör du återkommande jämförelser mellan Anna Lindh och Olof Palme?

– Deras grundideologi i internationella frågor var likartad. Sedan arbetade de i helt olika världar, Palme i kalla kriget och Anna efter murens fall. Sedan var skillnaden att då Palme skapade rätt mycket fiender hade Anna Lindh nästan inga alls. Folk tyckte inte som hon men de uppskattade henne ändå. Palme var folk personligen aggressiva mot men det fanns inte kring Anna Lindh.

6

Hur kommer det sig att hon var så bra på att knyta vänskapsband?

– Jag tror att hon hade en förmåga att lyssna på folk, en förmåga att ta dem på allvar. Hon hade repsekt för andras åsikter.

7

Skulle Anna Lindh ha blivit en bra statsminister?

– Ja, det tror jag, med viss reservation. Problemet för henne var att hon inte hade någon relation till fackföreningsrörelsen, vilket en socialdemokratisk statsminister måste ha. Det var ett problem för henne att hon inte kunde koderna i den fackliga världen.

8

Du berättar i boken att Göran Persson säger åt Anna Lindh att göra sig beredd som partiledare. Nu blir det inte hon, men vem tar över efter Göran Persson?

– Jag skriver om de här tre kvinnorna, Anna Lindh, Margot Wallström, Mona Sahlin, och alla tre finns nära statsministerposten. Anna dog, Sahlin försvann av andra skäl så nu är det sista möjligheten ? jag tror att det blir Wallström.

9

Du skrev boken på kort tid?

– En månad, och det ska man kanske inte göra, tycker jag. Men det var möjligt av tre skäl. I mitt dagliga jobb som journalistisk kommentator sysslar jag med samma frågor, jag kände henne och visste ganska mycket om personen och sedan har de jag intervjuat varit angelägna att berätta vad de visste.

10

Du bor i London just nu. Vilka är de politiska frågor som förenar Sverige och Storbritannien? Och vilka är det som skiljer?

– Det är mycket som förenar som den skeptiska synen på Europasamarbetet. Sedan skiljer det sig i relationerna till USA. Och när det gäller krig och fred.

11

Finns det något som svenska politiker kan lära sig av Storbritannien?

– Det vete fan, det.

12

Är det något i den politiska utvecklingen som ligger före i Storbritannien och som vi i Sverige kommer att få ta ställning till längre fram?

– Det tror jag. Privatiseringen av sjukhus. Avgifter till universitet, i varje fall till högre utbildningar. Det kommer inte att kunna finansieras annars, jag tror det blir verklighet på orter med de så kallade mer exklusiva universiteten.