Dömd till döden - av gangsters

Dörrvakten Robert McAdam stoppade ligisterna - nu måste han fly från Sverige

1 av 2
LEVER MED DÖDSHOT När Robert McAdam hindrade en grupp unga män från att komma in på Berzelii
NYHETER

Natten mellan 4 och 5 juni i somras slogs livet i spillror för dörrvakten Robert McAdam.

Han stoppade ett gäng ligister som försökte tränga sig in på Berzelii Bar i Stockholm. Som svar öppnade en av dem eld med en pistol. Skotten missade McAdam - men när han valde att vittna mot de unga männen skrev han under sin egen dödsdom.

Aftonbladets Peter Kadhammar har träffat Robert McAdam, ständigt skyddad av civilklädda poliser.

Nu måste han starta ett nytt liv, långt från Sverige.

Vi skulle träffa ett hotat vittne och polisen gav instruktioner hur vi skulle ta oss till en parkeringsplats i södra Sverige. När vi kom fram ringde en av poliserna på mobiltelefonen och sa:

- Vi ser er. Sväng till vänster, parkera och kliv ur bilen.

En civilklädd polis kom fram och förde oss till en minibuss.

Robert McAdam satt bakom tonade rutor så att ingen kunde se honom utifrån.

Han var på en sällsynt tur i det fria men friheten inskränkte sig till minibussens dystra glasbur. Längre än så vågade poliserna inte släppa honom.

I formell mening var Robert McAdam en fri man. Han kunde när som helst säga åt dem att släppa av honom. Men det gjorde han inte.

McAdam var för sitt liv beroende av

de två männen i framsätet. Han hade gjort en sista sak för den svenska

rättvisan, snart skulle han lämna Sverige för gott och börja ett nytt liv, starta från noll i ett land som polisen hjälpt honom till.

McAdam hade levt i Sverige i två och ett halvt år. Han trivdes här och försörjde sig som instruktör i självförsvar och som entrévärd på Berzelii Bar.

Det är en restaurang och nattklubb på Hamngatan i Stockholm, en minuts promenad till Kungliga Dramatiska teatern åt ena hållet och en halv minuts promenad till Norrmalmstorg åt det andra.

Berzelii Bar har ett gott anseende hos polisen därför att personalen försöker hålla ordning och inte lierar sig med den

undre världen.

På Norrmalmstorg hölls för 13 år sedan regelbundna demonstrationer för de baltiska folken, värdiga manifestationer för frihet och demokrati. Tre skulpturer på torget påminner numera om måndagsdemonstrationerna.

Sådana saker fick Robert McAdam att trivas så bra i Sverige: lugnet, ordningen, friheten.

Sverige var så mycket fridsammare än hans födelseland England. McAdam tänkte stanna här.

Allt ändrades natten mellan den fjärde och femte juni i år.

Ett gäng ligister från Södertälje dök upp framför baren på morgontimmarna och krävde att få gå in.

Att de var ligister visste inte McAdam då, men deras träningskläder och uppförande gjorde det uteslutet att släppa in dem.

De unga männen från Södertälje började skrika och bråka. En av dem slog till McAdam över vänster öga.

Han vidhöll att de inte skulle få gå in.

Den man som hade slagit McAdam ropade åt en av sina kamrater att hämta en pistol i den Mercedes som de hade åkt i.

Mannen som hämtade pistolen sköt enligt hovrättens dom minst fem skott, varav tre mot entrén på Berzelii Bar. När de två första skotten avlossades höll mannen som ropat efter pistolen fast Robert McAdam. Tingsrätten skrev i sin dom:

"Det ligger nära till hands att anta att X höll fast McAdam under skjutningen så att denne inte skulle kunna fly undan skytten."

Skotten träffade inte. Däremot fick en gäst som stod i dörren ett skott i höger lår. Det fortsatte ut genom höger skinka.

Robert McAdam hade en tanke under tumultet: Att hindra männen från att ta sig in i baren så att de inte skulle kunna skada gäster där.

Delvis lyckades han. Pistolmannen sköt och försvann. Resten av gruppen gick till Mercedesen och satte sig i den. McAdam sprang upp till bilen och tog registreringsnumret. Mannen som skrikit efter pistolen hade under tiden gått in på Berzelii Bar. Robert McAdam fann honom på toaletten, grep honom och överlämnade honom till polisen.

Så långt var det ett dramatiskt men ganska enkelt fall.

Mannen på toaletten dömdes redan i

juli till fem års fängelse för anstiftan till mordförsök och narkotikabrott (han hade rohypnol i kroppen).

Men mannen som hade skjutit var fortfarande fri, häktad i sin frånvaro. Polisen visste vem han var.

Nu började helvetet för Robert McAdam. Han fick påhälsningar av en person som sa att han ville hjälpa till att ordna upp situationen.

Allt som krävdes var att McAdam inte vittnade mot pistolmannen.

McAdam svarade att han tänkte vittna.

Han fick fler påhälsningar och "uppmuntrades", så står det i en redovisning han lämnat till polisen, att tänka om.

När McAdam inte ändrade sig erbjöds han 20 000 kronor i kontanter omedelbart och ytterligare 80 000-90 000 om pistolmannen frikändes i rätten.

Om han dömdes, trots att McAdam inte pekade ut honom, kunde McAdam få behålla det skadestånd som rätten tilldömde honom.

Medan detta pågick vågade Robert McAdam inte arbeta. Han var i praktiken fånge i sitt hem, vandrade fram och tillbaka i rummen bakom fördragna gardiner och väntade på dem.

Han var rädd men beslutsam. Han säger:

- Jag är inte någon särskilt modig man. Men du måste kunna se dig själv i spegeln. Man måste göra det som är rätt.

Robert McAdam tackade nej till pengarna. Två dagar senare fick han genom ombud veta att han skulle skjutas. En man i Stockholm hade tagit på sig uppdraget, 50 000 kronor var redan utbetalade. Det var kostnaden för Robert McAdams liv.

Hans hyresvärd fick en påhälsning med samma besked, greps av panik, bad McAdam flytta.

Han var nu utan arbete och bostad. Och han hade ett kontrakt utställt på sig.

Det ironiska, säger han, är att "seriösa gangsters" aldrig skapar problem. "Det är under deras värdighet att bråka. Det är småkillarna som är problemet."

Polisen gjorde en analys av hoten och vilka de inblandade personerna var. De satte honom i en säker lägenhet, som han inte fick lämna. Polismän köpte mat åt honom och när han fick en infektion i ögat instruerades läkaren att skriva ut ett recept utan patientens namn.

Robert McAdam var i praktiken och för sitt eget bästa fängslad.

- Jag hade ett normalt liv, sa McAdam när han satt i polisens minibuss med mörka rutor. Inte alls som deras. För dem är våld och utpressning något normalt. Jag tycker om Sverige och svenskarna. Det är ett fint land, så välordnat. Allt vändes upp och ner den natten de där killarna kom till krogen.

Han såg in i nacken på kriminalaren i förarsätet.

- Jag är tacksam för polisens skydd. Men det påverkar dig att leva instängd i månader. Du blir institutionaliserad. Det är en långsam död.

Den efterlyste pistolmannen, som var häktad i sin frånvaro, överlämnade sig till polisen.

Den elfte november dömdes pistolmannen, efter Robert McAdams vittnesmål, till åtta års fängelse för mordförsök.

Tingsrätten konstaterade i domen att McAdam levt under stark psykisk press och "att han inte har möjlighet att i framtiden leva i Sverige".

Så står det i domen. Ändå ansåg domstolen att det saknades ett "adekvat" samband mellan pistolmannens mordförsök på McAdam och hoten - även om hoten, enligt domstolen, "självfallet" var en direkt följd av mordförsöket.

Robert McAdam tilldömdes därför skadestånd för mordförsöket, men inget för hoten och inget för att hans tillvaro är utraderad och att han måste börja ett nytt liv i ett annat land.

- Jag hade besparingar, sa McAdam när jag träffade honom. Men de gick åt när jag satt hemma och väntade på rättegången. Jag fick 100 000 kronor i skadestånd för mordförsöket. Det är inte mycket när du ska skaffa någonstans att bo, möbler, bil och sådant i ett nytt land.

Första oktober bildades en ny avdelning för personskydd på länskriminalen i Stockholm. Avdelningens chef, som inte uppger sitt namn, säger:

- Vi har naturligtvis även tidigare försett människor med skydd. Men samhällsutvecklingen är sådan att det behövs en särskild enhet nu. Brottsligheten har blivit allvarligare.

Det var poliser från den avdelningen som satt i framsätet på den mörka minibussen. Robert McAdam prisade deras professionalism och noggrannhet, och han sa att han var tacksam för deras arbete; vilket inte var så konstigt. Han var ju beroende av dem.

Rättegången i tingsrätten var över. Minibussen stod på en grusig parkeringsplats i södra Sverige. Robert McAdam förberedde sin slutgiltiga avresa från landet som han lärt sig älska.

Att återvända till England ansågs även det för farligt. Nu skulle polisen hjälpa honom till ett land "någonstans på jordens yta", han fick inte säga vilket, där han skulle försöka bygga upp sitt liv igen.

Robert McAdam såg ut genom den tonade rutan, ut i den gråa dysterheten.

Han sa:

- Jag gjorde vad det svenska samhället hade rätt att kräva av mig. Jag förväntade mig naturligtvis ingen belöning. Men jag tycker det är märkligt att domstolen inte gav mig rätt till skadestånd för att mitt liv slogs i spillror. Det blir inte lätt att börja om igen.

Fotnot: Den dömde pistolmannen har överklagat tingsrättens dom. Målet kommer upp i Svea hovrätt i slutet av december.

Robert McAdam fann honom på toaletten, grep honom och överlämnade honom till polisen.

Så långt var det ett dramatiskt men ganska enkelt fall.

Mannen på toaletten dömdes redan i

juli till fem års fängelse för anstiftan till mordförsök och narkotikabrott (han hade rohypnol i kroppen).

Men mannen som hade skjutit var fortfarande fri, häktad i sin frånvaro. Polisen visste vem han var.

Nu började helvetet för Robert McAdam. Han fick påhälsningar av en person som sa att han ville hjälpa till att ordna upp situationen.

Allt som krävdes var att McAdam inte vittnade mot pistolmannen.

McAdam svarade att han tänkte vittna.

Han fick fler påhälsningar och "uppmuntrades", så står det i en redovisning han lämnat till polisen, att tänka om.

När McAdam inte ändrade sig erbjöds han 20 000 kronor i kontanter omedelbart och ytterligare 80 000-90 000 om pistolmannen frikändes i rätten.

Om han dömdes, trots att McAdam inte pekade ut honom, kunde McAdam få behålla det skadestånd som rätten tilldömde honom.

Medan detta pågick vågade Robert McAdam inte arbeta. Han var i praktiken fånge i sitt hem, vandrade fram och tillbaka i rummen bakom fördragna gardiner och väntade på dem.

Han var rädd men beslutsam. Han säger:

- Jag är inte någon särskilt modig man. Men du måste kunna se dig själv i spegeln. Man måste göra det som är rätt.

Robert McAdam tackade nej till pengarna. Två dagar senare fick han genom ombud veta att han skulle skjutas. En man i Stockholm hade tagit på sig uppdraget, 50 000 kronor var redan utbetalade. Det var kostnaden för Robert McAdams liv.

Hans hyresvärd fick en påhälsning med samma besked, greps av panik, bad McAdam flytta.

Han var nu utan arbete och bostad. Och han hade ett kontrakt utställt på sig.

Det ironiska, säger han, är att "seriösa gangsters" aldrig skapar problem. "Det är under deras värdighet att bråka. Det är småkillarna som är problemet."

Polisen gjorde en analys av hoten och vilka de inblandade personerna var. De satte honom i en säker lägenhet, som han inte fick lämna. Polismän köpte mat åt honom och när han fick en infektion i ögat instruerades läkaren att skriva ut ett recept utan patientens namn.

Robert McAdam var i praktiken och för sitt eget bästa fängslad.

- Jag hade ett normalt liv, sa McAdam när han satt i polisens minibuss med mörka rutor. Inte alls som deras. För dem är våld och utpressning något normalt. Jag tycker om Sverige och svenskarna. Det är ett fint land, så välordnat. Allt vändes upp och ner den natten de där killarna kom till krogen.

Han såg in i nacken på kriminalaren i förarsätet.

- Jag är tacksam för polisens skydd. Men det påverkar dig att leva instängd i månader. Du blir institutionaliserad. Det är en långsam död.

Den efterlyste pistolmannen, som var häktad i sin frånvaro, överlämnade sig till polisen.

Den elfte november dömdes pistolmannen, efter Robert McAdams vittnesmål, till åtta års fängelse för mordförsök.

Tingsrätten konstaterade i domen att McAdam levt under stark psykisk press och "att han inte har möjlighet att i framtiden leva i Sverige".

Så står det i domen. Ändå ansåg domstolen att det saknades ett "adekvat" samband mellan pistolmannens mordförsök på McAdam och hoten - även om hoten, enligt domstolen, "självfallet" var en direkt följd av mordförsöket.

Robert McAdam tilldömdes därför skadestånd för mordförsöket, men inget för hoten och inget för att hans tillvaro är utraderad och att han måste börja ett nytt liv i ett annat land.

- Jag hade besparingar, sa McAdam när jag träffade honom. Men de gick åt när jag satt hemma och väntade på rättegången. Jag fick 100 000 kronor i skadestånd för mordförsöket. Det är inte mycket när du ska skaffa någonstans att bo, möbler, bil och sådant i ett nytt land.

Första oktober bildades en ny avdelning för personskydd på länskriminalen i Stockholm. Avdelningens chef, som inte uppger sitt namn, säger:

- Vi har naturligtvis även tidigare försett människor med skydd. Men samhällsutvecklingen är sådan att det behövs en särskild enhet nu. Brottsligheten har blivit allvarligare.

Det var poliser från den avdelningen som satt i framsätet på den mörka minibussen. Robert McAdam prisade deras professionalism och noggrannhet, och han sa att han var tacksam för deras arbete; vilket inte var så konstigt. Han var ju beroende av dem.

Rättegången i tingsrätten var över. Minibussen stod på en grusig parkeringsplats i södra Sverige. Robert McAdam förberedde sin slutgiltiga avresa från landet som han lärt sig älska.

Att återvända till England ansågs även det för farligt. Nu skulle polisen hjälpa honom till ett land "någonstans på jordens yta", han fick inte säga vilket, där han skulle försöka bygga upp sitt liv igen.

Robert McAdam såg ut genom den tonade rutan, ut i den gråa dysterheten.

Han sa:

- Jag gjorde vad det svenska samhället hade rätt att kräva av mig. Jag förväntade mig naturligtvis ingen belöning. Men jag tycker det är märkligt att domstolen inte gav mig rätt till skadestånd för att mitt liv slogs i spillror. Det blir inte lätt att börja om igen.

Fotnot: Den dömde pistolmannen har överklagat tingsrättens dom. Målet kommer upp i Svea hovrätt i slutet av december.

Aftonbladet i går

Peter Kadhammar