"Far föddes som beduin i öknen"

Yvonne Ruwaida har sin familj i hela världen

1 av 6
STOLT PAPPA Abdulla Ruwaida med sin förstfödda. Yvonne är äldst av fem syskon, född i tyska Göttingen och döpt efter sin svenska moster.
NYHETER

Pappa är palestinier och född som beduin i Beer Sheva-öknen i Gaza.

Mamma är svenska.

Yvonne Mona Cherie Ruwaida är mångkulturell, globaliserad och blev integrerad redan med modersmjölken.

Som 23-åring kom hon in i riksdagen för miljöpartiet.

Tio år senare är hon en maktfaktor i svensk politik.

Inte minst när hon budgetförhandlar med finansminister Bosse Ringholm.

Vad fick dig att bli politiker?

- Det som utlöste mitt politiska engagemang var Kuwaitkriget. Jag upplevde det så utifrån där jag befann mig i samhället. Jag började gå på debatter i Stockholm. Sedan kände jag att jag ville bli aktiv.

Hur nära var det att du hamnade i ett annat parti än miljöpartiet?

- Inte alls. Mitt miljöengagemang fanns redan. Min pappa är forskare i mikrobiologi och kemi. För mig var det naturligt när jag som liten fick mikroskop och lekte och tog ph-värden. Sedan gick jag naturvetenskapliga linjen med miljövårdsteknik. Som liten, när jag bodde i Tyskland, såg jag miljöförstöringen. Nära där vi bodde fanns en sjö dit vi barn brukade gå. Där satt det en dödskalleskylt, för ingen fick komma nära sjön. Det var extremt.

Var kommer namnet Ruwaida från?

- Egentligen är det inte Ruwaida utan El-Ruweidat. Min pappa kom till Tyskland. Vad skulle han göra med sitt namn där? Så han tog bort El och kortade till Ruwaida, som egentligen är ett arabiskt flicknamn. Där tror folk att jag säger mitt förnamn när jag säger Ruwaida.

Har dina föräldrar berättat varför det blev Yvonne i förnamn?

- Ja, det är jätteenkelt. Min moster heter Yvonne. Hon var nere i Tyskland när jag precis fötts. Så det fick jag efter henne. Men alla mina syskon har arabiska namn. Själv heter jag Yvonne Mona Cherie " mon cherie (skratt).

Du har fem syskon, alla med arabiska namn?

- Ja, men min ena syster kallar sig för Nicky. Hon bor i Italien sedan elva år och hade problem med sitt namn. Sedan har jag ett syskon i Sverige och tre i Dubai.

En riktigt globaliserad familj?

- Ja.

Dina föräldrar skilde sig när du var femton?

- Ja, de har tre barn. Men för mig är syskon syskon. Jag ser ingen skillnad i det och tycker inte om det där med hel och halv. Jag gillar inte sånt.

Din far har ett ganska ovanligt levnadsöde?

- Kanske inte så vanligt i Sverige, men ganska vanligt globalt. Det är rätt många som är flyktingar i dag, 175 miljoner. Kortare tid eller längre tid och på olika sätt.

Har du varit med din far i den miljö han växte upp?

- Ja, han är uppvuxen i Gaza, född ute i Beer Sheva-öknen. Han kom precis före skolåldern till ett läger alldeles vid gränsen mot Israel. I vuxen ålder bodde jag där med honom en sommar. Jag fick aldrig åka dit när jag var liten. Det fick inte pappa heller. Så jag fick aldrig träffa min farmor och farfar innan de dog. Det är en del av levnadsödet när man har palestinskt ursprung. Sånt är väldigt sårande, att inte få åka och hälsa på sin släkt.

Du har bott i Libyen också?

- Ja, jag gick i en internationell skola, The American Oil Company School (skratt).

Märkligt namn i Khadaffis Libyen?

- Ja, men det var ju så före Lockerbie. Folk från hela världen, från alla kontinenter, var där. Det var en fantastisk skola att få gå i. Jag var sex-sju år. Det var elever från Kina, Latinamerika, övriga Mellanöstern. Jag har präglats mycket av det. För mig var det mångkulturella självklart. Det var inget någon behövde lära mig i vuxen ålder.

Du är mångkulturell, globaliserad och blev integrerad redan med modersmjölken?

- Jo, det kan man säga.

Ni flyttade runt mycket när du var barn?

- Jag flyttade runt vart och vartannat år... Sverige, Libyen och Tyskland. Det var inte fler länder. Men jag har bott på en massa orter i Tyskland.

Känner du dig mer hemma i Tyskland?

- På ett annat sätt. Att komma till Tyskland eller höra tyska är för mig som - mmm " jag blir glad. Det är en bristvara i mitt liv. Det återkallar minnen. Tysk poesi är jätteviktig för mig.

När du är ute och reser i världen och får frågan var du kommer ifrån, vad säger du då?

- Jag säger att jag är svensk-palestinier men född och uppvuxen i Tyskland.

Är du en trygg person?

- Ja. Trygghet handlar inte om att ha flyttat runt utan om kärlek och vilka människor man har runt omkring sig. Jag tror att barn och tonåringar behöver många vuxna människor, inte bara föräldrarna, för att få trygghet.

Din far bor i Dubai idag. Skulle du hellre vilja att han bodde här?

- Det är blandat. Jag är jättefamiljekär. Jag vill ju träffa min familj oftare. Samtidigt vet jag att om de bodde här skulle jag inte hinna träffa dem. Men när far blir äldre skulle jag nog inte vilja ha honom så långt borta.

Din mor bor i Sverige?

- Ja, men hon vill inte att jag berättar var. Hon är inte en offentlig person.

Din partikamrat Gustaf Fridolin tycker att riksdagsledamöterna ska sänka sin månadslön med 10 000 kronor. Vad tycker du?

- Jag tycker att vi har fått alldeles för stora löneökningar sedan jag började i riksdagen. De har inte varit i proportion till vad folk får i samhället. Och det ger helt fel signal.

Skänker du som Fridolin bort en del av din lön?

- Ja, ungefär två tusen kronor.

Hur ofta äter du hamburgare eller pizza eller tar en Coca-cola?

- Pizza blir det ibland. Hamburgare en gång om året. Och inte Coca-cola utan Indy Cola.

Vill du bli språkrör för miljöpartiet?

- Nej, jag är så nöjd med de uppdrag jag har.

Vilket av de senaste tio årens språkrör har varit bäst i dina ögon?

- Maria Wetterstrand. Och hon kommer att växa.

Du budgetförhandlar mot Bosse Ringholm. Hans rykte är ju att han kör slut på er alla i sega nattmanglingar. Stämmer det?

- Vi vägrar nattmangla. Sist lyckades vi. Och det var inte populärt. Det är nästan förhandlingar om att få nattmangla eller inte. Det är helt absurt egentligen. Lite lättare blev det för att jag och Åsa Domeij ammade sist och ställde krav. Vår gruppledare kommer in och hämtar oss när klockan blir för mycket. Vi har helt enkelt barnvakt. Så kommer vi att fortsätta.

Du har en bra position - budgetförhandlare?

- Jag är budgetförhandlare. Det för med sig en viss respekt. Jag vet om det, men det handlar inte om mig som person utan om den plattform partiet gett mig.

Har du någonsin stött på diskriminering inom riksdagshusets väggar?

- Det har jag. Det som finns i samhället återfinns i riksdagen. Så är det. Man kan inte tro någonting annat. Det som jag slogs av när jag kom in i riksdagen var att det fanns en god vilja hos många men också en okunskap om invandrare. Och vilka fördomar som fanns här. Man pratade om ett mångkulturellt samhälle, men visste inte vad det innebar. Det tror jag är ett problem i alla partier, mer eller mindre mycket.

Du tioårsjubilerar i år som riksdagsledamot. Din största framgång respektive motgång?

- Det som jag tänker på är grön skatteväxling, diskrimineringsfrågorna och Säpo. Motgång är absolut arbetstidsförkortningen.

Taxikvittohärvan var ingen personlig höjdare?

- Privat var det största motgången, inte politiskt.

Vad har din son Gabriel betytt i ditt liv?

- Han är det bästa jag har. Han är helt " jag har växt som människa sedan jag blivit förälder. Hela processen att bli förälder, att vara ansvarig för en person som är så beroende av en.

Hur tror du han kommer att förändra dig som riksdagsledamot?

- Att jag blir mognare och, förhoppningsvis, visare. Man kan alltid hoppas.

Din man är orientalist och spansklärare. En rätt udda kombination?

- Han är ett språkgeni. Han är Mellanöstern-kännare och har lärt sig arabiska i Sverige, vilket är väldigt ovanligt. Han behärskar arabiska perfekt.

Hur träffades ni?

- Första gången 1994 när jag var ordförande i Grön ungdom. Han hade precis kommit med i miljöpartiet. Sedan på en Mellanöstern-konferens och i Bryssel. Det var många gånger som vi träffades innan vi blev vi.

Vilken tro bekänner ni er till?

- Min man tror på Gud och är kristen. Jag är inte troende enligt någon bok. Och vår son får bestämma själv.

Leif-Åke Josefsson