Så krossade det hyggliga Sverige en stolt man

Peter Kadhammar om Muhsin, 48, och en invandrarpolitik som havererat

1 av 5
"jag vill arbeta" Muhsin Abdulhussain kom till Sverige som en stolt och yrkeskunnig man med fru och barn. Efter tio år har han fortfarande inte fått chansen att arbeta en enda dag.
NYHETER

Muhsin Abdulhussain vill inget hellre än att arbeta. Men sedan tio år tillbaka har han fastnat i en labyrint av socialbidrag, projekt, nya bidrag och studier i svenska som han inte klarar eftersom han aldrig träffar några svenskar.

Muhsin bor i stadsdelen Herrgården i Malmö.

Ilmar Reepalu, socialdemokratiskt kommunalråd, vill hejda invandringen till staden. Malmö klarar inte att försörja alla nyanlända som inte får jobb.

Jag vill arbeta! säger Muhsin Abdulhussain.

Men i det välmenande och hyggliga Sverige är sådan önskan skrattretande.

Aftonbladets Peter Kadhammar och fotograf Mattias Carlsson berättar om en invandrarpolitik som stjälper i stället för hjälper.

1 från flykting till vårdpaket

Han var 38 år när de landade, hon 37. De hade tre barn med sig. De fördes till flyktingförläggningen i Landskrona.

Muhsin Abdulhussain och hans hustru Hulda var i sina bästa år, fulla av kraft. Muhsin var, och är, dessutom en man med självklar charm - skämtsam, utåtriktad och, åtminstone i unga år, en smula nöjeslysten.

När det var bättre tider brukade han köra den korta vägen från Kuwait City till Basra i södra Irak för att dansa och gå på kasino.

Inte kunde Muhsin ana att han snart skulle förvandlas till ett socialt vårdpaket som transporteras mellan olika hyggliga, välmenande och humana svenska institutioner.

Han minns så väl första gången han fick socialbidrag. Han stod i en kö vid flyktingförläggningen med en massa bosnier och albaner och alla var uppåt, för de skulle få månadens pengar, men Muhsin grät. Någon frågade varför han var så ledsen. Muhsin svarade inte.

Han skämdes. Han kände sig som en tiggare. Aldrig tidigare hade han tagit emot pengar som han inte ärligen förtjänat. I Kuwait hade han haft tre amerikanska bilar och ett stort hus. Nu köade han som en fattig stackare för att ta emot en allmosa.

Muhsin bestämde sig för att se det som ett lån. Snart skulle han betala tillbaka.

2 Kurs i tre dagar

Det dröjde bara två månader och två dagar tills familjen Abdulhussain beviljades uppehålls- och arbetstillstånd den 12 september 1994.

Muhsin och Hulda och deras barn var således inga av dessa flyktingar som mals sönder medan de i åratal väntar på besked. De var obrutna. Inträdet i det nya landet gick, om man bortser från förnedringen i att leva på andra, som en dans.

Och svenska myndigheter var välvilliga. När uppehållstillståndet var klart fick Muhsin och Hulda gå på kurs i tre dagar, där hyggliga lärare gav dem en översikt av Sveriges geografi (Kiruna i norr, Malmö i söder), politik (Sverige är liksom Kuwait en monarki, fast ändå demokrati) och samhällsservice (vad kommunen respektive staten ansvarar för). En dag fick de åka runt i en lila buss och titta på Malmö. Chauffören stannade vid några tegelhus som var stadens äldsta. De var vackra.

Familjen Abdulhussain tilldelades en fyrarumslägenhet på 99 kvadratmeter i Herrgården, en del av stadsdelen Rosengård. I Herrgården bor bara invandrare men det var inget som bekymrade Muhsin. Då.

De fick låna 45 000 kronor för att köpa bohag. En dag bjöds de in till brandkåren som tände eld på en soffa för att därigenom demonstrera hur snabbt en sådan möbel kan brinna upp.

Muhsin hade aldrig sett en brandman elda upp en soffa förut. Det var kuriöst men intressant. Brandmännen sa att man ska ringa brandkåren om det börjar brinna.

3 flydde för sitt liv

Muhsin Abdulhussain hade förbaskad tur som kom till Sverige och fick asyl här. Det hyggliga och välmenande Sverige hade bestämt att irakier rent allmänt skulle få stanna, för i deras hemland riskerade ju var och varannan människa dödsstraff eller tortyr eller att helt sonika slängas i fängelse.

Och Muhsin och hans familj hade dubbla skäl att få asyl. Muhsin var irakisk medborgare men född i Kuwait. Efter Kuwaitkriget 1991 slängde kuwaitierna ut de flesta irakier, oavsett om de som var födda i landet hellre hade varit lojala med Kuwait under kriget.

Till Irak kunde de inte återvända. Eftersom Muhsin hade hållit sig undan den irakiska värnplikten under kriget riskerade han dödsstraff. Muhsin och hans familj bodde hos släktingar i Kuwait City i ett par år, men i mars 1994 greps han vid en rutinmässig identitetskontroll.

Efter ett par månader i häkte gick han med på att "frivilligt" lämna Kuwait.

Muhsin, hans hustru Hulda och deras barn hade ingenstans att ta vägen. De reste till Jordanien där de betalade en flyktingsmugglare 21 000 dollar för att ta dem till Sverige.

Han försvann med pengarna.

Muhsin hade 22 500 dollar kvar. Nästa smugglare tog också 21 000 dollar, och han höll sitt löfte till familjen Abdulhussain. Den 10 juli 1994 landade Muhsin, Hulda och deras barn på Sturup utanför Malmö.

Att det blev Sverige får väl kallas en slump. Flyktingsmugglaren sa att det var ett bra land. Muhsin och Hulda visste att Sverige var rikt, framstående och humant. I Kuwait City fanns ju både Ikea och ett fint SAS-hotell. Självklart kände Muhsin till Volvo och Saab: han hade arbetat som chaufför åt statliga kuwaitiska institutioner i 16 år.

4 arbeta! så enkelt är det inte

Naturligtvis är det omöjligt att säga exakt när en människas liv börjar spåra ur. Men i Muhsins fall är det nog ganska tydligt. Det var när han fick uppehållstillstånd.

Han kom från ett land som var rikare än Sverige och minst lika avancerat. Han hade ett körkort som gällde alla i Kuwait - och därmed Sverige - förekommande fordonsklasser. Han var en stolt och yrkeskunnig man som i alla år tagit hand om fru och barn.

Men i Sverige behandlades han som ett vårdfall. I Sverige är det ordning och reda. Inget lämnas åt slumpen. Det svenska samhället hade accepterat att ge familjen Abdulhussain uppehållstillstånd. Nu fick Muhsin information om vad som gäller i ett civiliserat samhälle, till exempel detta:

När det gäller tandvård.

Om du har ont i tänderna skall du gå till en tandläkare och få det akuta åtgärdat.

Eller detta:

Rätten till bistånd.

Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt.

Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

Så stod det i papper han fick. Muhsin fick också skriva under ett Introduktionskontrakt där den första meningen löd:

Syftet med introduktionsverksamhet är att jag ska stärka mina möjligheter att bli självförsörjande.

Därefter följde fem aktiviteter som Muhsin förband sig att fullfölja:

Mottagningskurs

Läsa SFI (svenska för invandrare)

Folkbokföra sig

Skriva in sig vid försäkringskassan

Söka bostadsbidrag.

Inte ett ord om att arbeta! Men Muhsin, som hade skämts så när han tog emot sitt första socialbidrag, ville tjäna pengar. Han var beredd att börja på botten och jobba sig upp.

Han sa till en socialassistent:

Jag kan köra sopbil.

Socialassistenten skrattade. Muhsin skrattade också, för han hade tagit i så lågt han kunde. I Kuwait var sopbilschaufför den sämsta sortens arbete, ett sådant, säger han, som somalier eller pakistanare utförde. Det tog en stund innan han förstod att socialassistenten skrattade åt hans naivitet.

Arbeta! Så enkelt är det inte!

5 här finns inga svenskar

Promenerar man i Herrgården kan man tro att man befinner sig i Mellanöstern eller Kosovo. Här finns inte en svensk, men ändå är det fullt av svenska medborgare.

I Herrgården bor 4 925 människor. Alla är invandrare, fast det ryktas om att det bor en helsvensk familj någonstans i området, dock oklart var.

Av dessa 4 925 människor har sammanlagt 73 personer arbete i det privata näringslivet.

325 har arbete i "offentlig service" (kommun, landsting, stat). Resten står utanför.

På Rosengårdsskolan går 884 elever i årskurserna 0 till 9. Två till fem av de 884 har helsvenska föräldrar. Exakt hur många de är vet vi inte, eftersom vi är ett liberalt och fint land som inte klassificerar människor efter etnicitet.

Vår självklara utgångspunkt är att alla är lika mycket värda.

Malmö tog åren 1992 till 2002 emot 26 000 invandrare, de flesta flyktingar. Den stora strömmen av flyktingar sammanföll med den svåraste ekonomiska krisen på tre generationer. Mellan 1991 och 1995 försvann vart fjärde arbetstillfälle i Malmö. Svenskarna förlorade jobben och de som ännu inte var svenskar fick inga. Arbetslöshet blev kopplat till ras och etnisk tillhörighet.

Kommunalrådet Kent Andersson säger att Malmö nu har en grupp på 10 000 till 12 000 människor i arbetsför ålder (20 till 64 år) som står utanför samhället. De söker inte arbete, de går inte i praktik, studerar inte, är inte i "åtgärder".

Deras enda kontakt med samhället är att de uppbär socialhjälp och får hyresbidrag. Denna grupp växer med 800 till 900 personer om året.

6 pluggar svenska - förgäves

När Muhsin Abdulhussain förstod att han inte kunde börja köra lastbil direkt - socialassistenten hade ju skrattat - erbjöd han sig att städa. Det är väl ett jobb som man kan börja med omgående?

Men på arbetsförmedlingen sa de att städning inte är så enkelt som det kan verka. Det finns, till exempel, olika rengöringsmedel för olika ytor. Ett golv kräver en viss sorts rengöringsmedel och en bordskiva ett helt annat.

För att bli en städare måste Muhsin gå på kurs. Men innan han kan gå på kurs måste han lära sig svenska.

Muhsin kunde förstå och acceptera detta resonemang.

Problemet är att han har svårt att lära sig språket. I Herrgården finns inte en svensk, den enda svensk han träffar är just läraren i svenska.

Muhsin har pluggat och pluggat. Han har studerat svenska ända sedan han kom till Sverige för tio år sedan. Visst kan han ta sig fram hjälpligt, men han är inte på långa vägar färdig för arbetsmarknaden. Säger arbetsförmedlingen.

Men om jag inte får något arbete, säger Muhsin, så kan jag inte lära mig svenska. Jag blir aldrig svensk och kan inte betala tillbaka min skuld!

7 ett liv i brandgula mappar

Muhsin Abdulhussain kan med hjärnan men inte med hjärtat förstå att det finns en klart utstakad väg in i svenskheten. Visst! karlen har hunnit bli svensk medborgare, men det innebär inte att han är en av oss.

Muhsin har ännu inte utbildats in i det svenska samhället.

Socialkontoret i Rosengård ligger på Thomsons väg, i ett stort hus med en stor parkeringsplats framför. På andra våningen sitter socialassistenter som utreder de hjälpsökandes behov.

Här finns tusentals akter som var och en innehåller ett människoöde.

Muhsin Abdulhussains akt består av fyra brandgula mappar, i vilka man kan följa hans kamp att ta sig igenom åtgärd efter åtgärd, projekt efter projekt för att bli ... svensk.

På ett gult papper konstateras att Muhsin inte fått godkänt i Svenska för invandrare (SFI). Dock har han gått igenom en kurs i yrkesorientering den 3 maj 1995.

Han är, säger ett annat papper, aktuell för Kunskapslyftet vårterminen 2001.

Det finns så många kurser, projekt och åtgärder med så många förkortningar. På ett vitt papper inringat med grön markeringspenna finns denna text:

Muhsin Abdulhussain är aktualiserad till Gefas. För att han ska vara berättigad till kompletterande försörjningsstöd ska han vid kallelse därifrån anta den utbildning eller praktikplats, som efter kartläggning anses lämplig för honom.

Jag frågar en socialarbetare vad Gefas är för något men han vet inte.

Hela Muhsins liv finns i mapparna. Bidrag till tandläkare. Bidrag till glasögon. Bidrag till bussresor, 100 kronor.

Ett företag som heter Växa Kompetensutveckling analyserar Muhsins språk i samband med något som kallas Invandrarlyftet. Språket anses otillräckligt.

Den 22 augusti 2000 lämnar Muhsin in ett intyg från Kunskapslyftet att han behöver följande böcker för sina studier:

Form i Fokus

Talriket 6B

Öppna dörren till det nya landet.

Han har då bott i Sverige i sex år. Muhsin Abdulhussain har förvandlats från en stolt man till ett socialfall, ett vuxet barn som det svenska samhället tar om hand på alla tänkbara sätt.

Allt cirklar kring bidragen som Muhsin är berättigad till. Om han glömmer något påminner socialen honom:

Ni måste snarast ansöka om bostadstilllägg hos försäkringskassan. Ni kan alltså få både bostadstillägg och bostadsbidrag.

Om Muhsin lever sparsamt blir socialassistenten orolig. Den 15 januari 2003 får Muhsin ett brev om sina låga elräkningar. Varför är de så låga? Är något fel?

Dock kombineras den stora generositeten med en korrekt tillämpning av gällande regler.

Muhsin ansöker om bidrag för att köpa ny dammsugare för 800 kronor. Avslag meddelas den 26 juli 2000.

I mapparna återkommer regelbundet de vita papperen med lila skrift: Ansökan om fortsatt försörjningsstöd. Vid ett tillfälle har Muhsin i rutan för "övriga upplysningar" skrivit:

Jag vill arbeta.

Inför socialen ska han redovisa vilka arbeten han söker, fast arbetsförmedlingen anser att han inte är mogen för arbete. Språket!

Vid ett tillfälle lyfter Muhsins valhänta svenska. Plötsligt får språket liv och riktning, där finns en beslutsamhet som tidigare saknats. Han skriver att han själv ordnat praktikplats i en livsmedelsaffär i Skurup.

Men arbetsförmedlingen anser att han ännu inte är mogen för praktik. Muhsin är, med arbetsförmedlingens ord, "avaktualiserad".

8 industri av experter

Kring Muhsin och alla andra flyktingar i Herrgården har det vuxit upp en liten industri av språklärare, samhällslärare, socialarbetare, koordinatorer, administratörer, forskare, arbetsförmedlare och andra som genomför projekt efter projekt, undersökning efter undersökning. Det finns sannolikt inga människor på jorden som är så intervjuade, tillfrågade, undersökta, analyserade och bedömda.

Alla undersökningar och projekt sker med de bästa avsikter. Ta den stora satsningen på "arbetsböckerna" till exempel. Herrgårdens invånare fick svara på frågor som:

Hur upplever du ditt boende (trångboddheten)?

och:

Hur tycker du att barnens lekplatser fungerar här i Herrgården?

Hur kan fastighetsägarna och kommunen förbättra dem?

Som vanligt var det välviljan uppifrån mot dem där nere, som inte får arbeten, som inte har något vettigt att göra, men som ska sysselsättas.

- Man har jobbat med Herrgården sedan 1992, säger Marie Hendra som är kommunalt anställd med titeln utvecklingskoordinator. Brottslighet, trångboddhet, levnadsomständigheter ... allt har utretts på längden och tvären. Men det har blivit värre, inte bättre.

En politiker i stadsdelsfullmäktige beklagar att projektet med arbetsböckerna upphörde. Pengarna tog slut. Om man bara fick mer pengar kunde projektet "bli en ordinarie del av livet. Ett permanent system av samarbete mellan hyresgäster och hyresvärdar att vårda boendemiljön; då blir det en utbildning i sig."

9 "vi möter dem där de finns"

Muhsin Abdulhussain läser svenska fyra dagar i veckan, från klockan 16 till 21. Undervisningen bedrivs i Rosengårdsskolan, två minuters promenadväg från Muhsins hem.

Tidigare skedde undervisningen utanför Herrgården, men den nya tanken är att eleverna icke längre ska behöva lämna sin hemmiljö.

- Utbildningen startade som ett projekt där man fokuserar på den känslomässiga tryggheten, säger en svensk språklärare.

Den nuvarande utbildningen är ett projekt som växt ur ett annat projekt, Kunskapslyftet, och syftar till att de vuxna ska känna sig trygga i att komma till skolan.

- Vi vill möta dem där de finns, både socialt och i språket, säger Birgitta Bagehorn Madsen, biträdande rektor på Rosengårdsskolan.

I Kuwait försörjde Muhsin sig själv. Han brukade köra upp till Basra och roa sig. När Irak ockuperade Kuwait 1990 smet han med fara för sitt liv från den irakiska militärtjänstgöringen. Han hjälpte, det var också livsfarligt, kuwaitier med vatten och mat. När han skulle slängas ut ur Kuwait efter kriget lyckades han hålla sig kvar i hemlighet i ett par år. Han tog sig sedan med hjälp av flyktingsmugglare till Sverige via den extremt komplicerade flygrutten Jordanien, Thailand, Sri Lanka, Abu Dhabi, Frankrike och Holland.

Han anses nu på sin höjd klara att gå till en skola som ligger två minuter från hans hem. Där fokuserar man på hans känslomässiga trygghet, samt på att svensk och arabisk kultur ska "mötas".

När han kommer till skolan denna kväll får han beskedet att han ska byta klass. Muhsin vill inte. Han blir som ett barn med knäckt självförtroende.

- Jag har mina kompisar här! säger han och slår ut med armarna.

Motvilligt går han till SO3-salen där en ny lärare tar emot. Hon frågar klassen:

- Vad tyckte ni om att byta grupp?

Arabisk man: Bra. Mindre grupp här.

Muhsin: Inte bra.

Läraren: Ni fick flytta för att ni är duktiga.

Muhsin: Många är duktiga. Haidar är duktig.

Läraren: Då ska du ta det som en komplimang att du fick flytta.

Hon delar ut en övning till eleverna:

Jag bor i en liten ort som heter Karlstorp. Den har fått___ efter en kung, Karl XII, som är ___ för sina krig. Han förlorade krigen, men han är ändå en av Sveriges mest berömda kungar.

Eleverna får olika alternativ att välja mellan. Muhsin fyller i en av luckorna, där det ska stå att kungen är känd för sina krig.

Muhsin skriver ordet offra.

0 "varför ställs inga krav?"

Jahangir Hosseinkhah är socionom och enhetschef på det senaste projektet i Rosengård, vilket kallas AUC, Arbete- och utvecklingscenter. Han säger att det tar ett par år att förvandla en aktiv, kraftfull människa till en passiv mottagare av bidrag.

- Och bara introduktionen till Sverige tar två tre år, säger Jahangir. När den är klar är de helt tillvanda att leva på socialbidrag. Självförtroendet är noll. Här har du människor som flytt tusen mil för att komma till Sverige, och sedan anses de inte klara av att åka buss i tio minuter för att läsa svenska.

Jahangir kom som flykting från Iran på 80-talet. Han hade tur och lyckades skaffa arbete tämligen omgående. Han har sedan sett hur tusentals människor gått under i socialträsket.

- Ibland undrar jag: Har folk i Sverige dåligt samvete för något som jag inte känner till? Varför vill inte svenskarna ställa krav? Vi måste sluta att betrakta flyktingarna som gäster och vi måste sluta betrakta oss själva som storebror. Man kan vara gäst i några veckor. Sedan måste man bli delaktig i samhället. Om du får gå år efter år utan att göra nytta är det oerhört svårt att bryta mönstret.

Jahangir skrattar när jag nämner att den som söker socialbidrag måste berätta vilka arbeten han sökt.

- Många tror att man söker jobb för att få socialbidrag. Att söka arbete är en formalitet man måste uppfylla för att få bidrag. Vilket det på sätt och vis är.

q "Min självkänsla har dött"

Muhsin Abdulhussain sitter i sin fina, välstädade lägenhet. Han ser på teve. Favoritkanalen är Almajd, en islamisk kanal från Saudiarabien. Men han zappar också till en algerisk kanal, en från Bahrain och en annan från Förenade arabemiraten.

Varje dag är likadan, säger han, liksom varje vecka och varje månad.

Den femte varje månad går han till socialen för att ansöka om fortsatt försörjningsstöd och varje månad får han det. Det tar fem minuter.

Senast såg familjens sammanlagda stöd ut så här:

Socialbidrag 6 547:-

Barnbidrag 1 900:-

Studiebidrag 2 600:-

Sjukpension för Hulda 4 600:-

Bostadsbidrag 3 100:-

- När jag kom till Sverige tänkte jag att jag skulle betala tillbaka så fort jag fick jobb, säger han. Men så går tiden. Jag har vant mig. Man blir som en missbrukare.

Hulda är sjuk: deprimerad, ryggont. Sjukdomar som hon nog inte skulle haft om hon inte blivit sittande i lägenheten. Hon säger att det gör ont bara att gå ner i tvättstugan. Hon skulle vilja ha en tvättmaskin hemma.

Det har hon tänkt på i ett år. Men hon har inte velat be socialen om något så stort. Hon är rädd för svaret.

Så lågt är självförtroendet.

Muhsin säger:

- En arabisk man ska tjäna pengar till sin familj. Jag är man. Jag ska ha ansvaret.

Han har mött så många socialassistenter och arbetsförmedlare att han inte minns namnen på dem. Men han minns att han för ett par tre år sedan gick till arbetsförmedlingen och fick beskedet att han inte behövde komma mer.

När han fortsatte till socialen fick han veta att han skulle gå till arbetsförmedlingen. Åter på arbetsförmedlingen fick han ett intyg, och sedan har han inte behövt visa sig där.

Han har gått till bilskroten i Rosengård och till livsmedelsbutiken Babylon och till killen som har falafelvagnen, men ingen av dem kan erbjuda jobb.

Han har fått hjälp av en granne att skicka ansökningar till företag och institutioner som söker städare, målare, snickare, vaktmästare, personliga assistenter och många andra jobb.

Jag är positiv och är inte rädd för att träffa folk och ställer alltid upp både för vänner och jobbet, dessutom är jag mycket ambitiös och ansvarsfull.

Muhsin kan inte påminna sig att han fått något svar.

- Nej, säger Muhsin sedan. Jag har inte vant mig. Det känns fortfarande som jag tar andras pengar. Men min självkänsla har dött.

Kommunen vill stoppa inflyttning

Peter Kadhammar