”Små barn har inte ord för vad de varit med om”

Professor: Få barn berättar vad de varit med om

NYHETER

Barnen tiger. Och lider.

– Väldigt få barn berättar om övergrepp de varit utsatta för, säger Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri.

Carl Göran Svedin vid Lunds universitetssjukhus och Christina Back, psykoterapeut på BUP Elefanten i Linköping, skrev boken ”Varför berättar de inte?” för Rädda Barnen 2003.

De fick ta del av polisförhören med 30 barn som utnyttjats sexuellt inom barnpornografin i Sverige. Barnen var mellan sex månader och 14 år.

– Inget av de här barnen hade berättat, säger Christina Back.

Övergreppen hade videofilmats och filmerna jämfördes med vad barnen sagt i polisförhören.

– Bara fem av barnen berättade för polisen vad de varit med om.

Varför berättar inte barnen?

– Barnen är så små. De har inte ord för vad de varit med om.

”Orkar inte uppleva det igen”

– Att berätta om trauman väcker också mycket starka känslor hos barnen. De orkar inte uppleva känslorna från övergreppen igen. En flicka sa att det gjorde ont i hjärtat, berättar Christina Back.

Ann-Christin Cederborg är docent på Linköpings universitet vid institutionen för beteendevetenskap. Hon har granskat videofilm med sexuella övergrepp och jämfört med barnens vittnesmål.

– Det finns barn som varit väldigt grovt utsatta, men som berättar väldigt lite. De barnen har blivit hotade, säger Ann-Christin Cederborg.

Andra skäl till barnens tystnad är:

Barnet har skrämts till tystnad.

Barnets bundenhet till gärningsmannen.

Barnet vet inte vad som är rätt och fel.

Förövaren har manipulerat barnet.

Barnet har inte uppfattat det som ett övergrepp.

Barnets ålder och mognad.

Förhörsmiljön.

Bristande förhörsteknik hos polisen.

Tidspress under polisutredningen.

Läs också:

TIDIGARE ARTIKLAR:

Mary Mårtensson