Sylvia: Min son kunde ha dött

Banverket: Vi har inte ansträngt oss för att få tag på de skadade

1 av 2 | Foto: PUTTE MERKERT/SCANPIX
JUNI 2003: TÅGKRASCHEN Sylvia Sezgin, 27, var en av dem som skadades allvarligast när ett godståg kolliderade med ett passagerartåg vid Hok. Hennes ettårige son klarade sig oskadd.
NYHETER

Hennes revben knäcktes, blodet forsade - och det första hon tänkte på var sin ettårige son.

Sylvia Sezgin, 27, skadades allvarligt i tågolyckan i Hok förra året. Ingen hjälp har hon fått.

- Jag är förbannad och ledsen. Så här får det inte gå till, säger hon.

En sommardag i mitten av juni satt Sylvia på tåget tillsammans med sin son Liam och syster Diana till en annan syster i Småland.

I det lilla persontåget med 30 resenärer var de de enda som hade bord. För att få tågresan att gå lite snabbare underhöll sig Sylvia och Diana med att spela yatzy.

Sylvias son Liam, 1, satt bredvid i en barnbilstol placerad i barnvagnen.

På stationen i Hok nära Vaggeryd gjorde tåget ett kort uppehåll för påstigande. Snart skulle de äntligen vara framme hos systern.

Kört rakt in i persontåget

Men plötsligt small det till. Ett godståg hade kört rakt in i persontåget.

Sylvia slungades fram mot bordet. Hon kände en otrolig smärta i magen och tuppade av.

- När jag vaknade förstod jag inte vad som hade hänt. Men när jag såg folk med blodiga ansikten som skrek klarnade det.

Det första hon tänkte på var Liam.

På ett mirakulöst sätt klarade sig hennes son undan med lindriga skador. Även systern Diana hade tur och blev inte allvarligt skadad.

För Sylvia var det värre. Hon fick svåra skador på tunntarmen och en revbensfraktur.

Totalt skadades 22 personer i olyckan.

Nu har orsaken till att de två tågen kolliderade kommit fram i Banverkets utredning. Av misstag släppte en tågklarerare i väg godståget mot det mötande persontåget.

Drygt ett halvår har gått sedan olyckan inträffade. Vi befinner oss i Sylvias lägenhet i Stockholm.

"Vållat mig skada"

Hon är förbannad över varför ingen på Banverket har ringt och erbjudit henne hjälp efter olyckan.

- Varför har de inte åtminstone gått ut med information i medier om vart folk kan vända sig med frågor. De har vållat mig skada. De har ansvaret att informera mig.

På Banverket trodde man att det var självklart för alla resenärer vart man vänder sig. Dessutom hindrar sekretesslagen inom sjukvården att få fram namn på de skadade.

Men de skäms över att de inte gjort mer.

- Vi har inte ansträngt oss för att få tag i de skadade. Vi har varit för passiva och det är bara att beklaga, säger Ulric Gunnarsson, biträdande chef för Banverkets södra trafikdistrikt.

Det kommer att dröja länge innan Sylvia sätter sig på ett tåg igen.

- Min syster vill att jag kommer ner till Småland och hälsar på. Men jag vågar inte.

Hanna Rydén