"Vore jag IOGT-NTO skulle jag jubla"

Adam Alsing om alkoholen i Big Brother, sin uppväxt och pengar som drivkraft

1 av 9 | Foto: ULF HÖJER
gillar att retas Adam Alsing gillar när saker är lite kontroversiella och provocerar folk. "Det är kul att retas lite, du vet, om jag kommer hem till mamma så kan jag säga någonting lite nedsättande om till exempel kvinnor. Fast jag har gjort det i 20 år går hon i gång på det och blir lika arg varje gång. Det är jättekul."
NYHETER

Tio unga människor isolerade i ett hus i hundra dagar.

Där inne ska de bli vänner, osams, fulla och kära inför 31 kameror.

Kanske ha sex.

Vi får vara med i duschen, sängkammaren, på fyllan, dygnet runt.

Adam Alsing är sen och förkyld.

Över en kaffekopp förklarar han sin kärlek till verklighetssåpan Big Brother, anklagelserna om sexövergrepp i direktsändning och vad pengar egentligen betyder.

Varför gör du Big Brother?

- Jag hade lite koll på hur det hade varit i England, visste att det var kontroversiellt och det tycker jag är kul. Det är kul att retas lite, du vet, om jag kommer hem till mamma så kan jag säga någonting lite nedsättande om till exempel kvinnor. Fast jag har gjort det i 20 år går hon i gång på det och blir lika arg varje gång. Det är jättekul.

Varför är det bra underhållning?

- Det är bisarrt och spännande när du isolerar tio människor mellan 20 och 30 år i ett hus. De har inget annat stimuli än varandra, ingen möjlighet att läsa tidningar, ringa en kompis. Du får livet på rekordtid i miniformat. Det är svårt att spela någon annan än den du är. Alla blir sig själva fast lite knepigare än annars.

Vad tänkte du när Olga utsattes för smörinsmetning på låren och fefferoni i trosan?

- Om det nu var innanför troskanten. Jag tycker det var jävligt dumt och möjligtvis någon mildare form av övergrepp. Men att kalla det sextrakasserier tycker jag är väl att ta i.

Är det en kränkning?

- Jag vet inte. Det är jävligt dumt att kleta in smör på tjejer som sover oavsett om de är nyktra eller berusade. Det är helt fel sätt att skoja på.

Vad tänkte du om reaktionerna?

- Det var en överreaktion av sällan skådat slag. Om man använder ordet gurka och sextrakasserier på en löpsedel tar folk för givet att den gurkan har gjort grejer. Nu var det inte så. Men jag kan förstå att folk som bara läser det där blir förbannade.

Olga själv sa att de hade passerat gränsen.

- Ja, men hon trodde ju att någon hade tömt vatten i hennes säng för att det skulle se ut som om hon hade kissat på sig. Men det är intressant att de här kvinnojourerna anser att Olga är ett offer, även om hon själv inte tycker att hon utsatts för övergrepp.

Hur mår Olga?

- Jag skulle säga att hon mår skitbra men att hon är förbannad över att hon inte får vara med i Big Brother.

Varför inte?

- Kvällstidningarna skrev ju så in i helvete om det här och det ringde så många poliser och åklagare, kvinnojoursmänniskor och annonsörer. Till slut var det någon som var tvungen att polisanmäla det och så fort det är en pågående rättssak kan vi inte ha kvar henne i huset.

Anmälan är nedlagd, får hon komma in igen?

- När hon har varit ute och sett vad lite som kan bli en jättegrej kan hon aldrig vara sig själv i huset igen. Hon kommer förmodligen att säga till de andra och till slut kommer ingen att våga göra någonting.

Hon förstod konsekvenserna av programmet när hon kom ut.

- Ja, att man blir känd och uppmärksammad.

Är de inte medvetna om det när de går in?

- Jo, alla räknar med att bli kända. Men ingen räknar med att komma ut till stora löpsedlar där man hängs ut som antingen ett offer eller som sextrakasserare.

Varför väcker programmet uppmärksamhet?

- Det är mycket det här tjuvkikeriet som gör att vi tittar. Man rycks med i deras liv.

Vad finns det för faror för deltagarna?

- Jag vet inte. Alla som har varit med hittills har sagt att de har lärt sig jättemycket om sig själva. Jag tror nämligen att många för första gången tvingas/får chansen att fundera lite på vem de är, vad de vill och inte vill.

Finns det deltagare som farit illa av att medverka?

- Inte vad jag vet. För en del deltagare är det en omvälvande upplevelse som väcker gamla, förträngda saker till liv. Angelica Freij (vinnare av första säsongens BB) hade mycket med sig i bagaget. I programmet var det första gången hon hade chans att sitta ner och tänka igenom saker och ting utan sina sex barn. Det är klart att hon efter serien mådde dåligt stundtals. Nu tror jag att hon mår jättebra.

Vet du det?

- Nej, jag umgås inte med henne.

Har du ansvar för hur människor mår i huset och efteråt?

- Mitt ansvar sträcker sig så långt att jag informerar dem och ser till att de har förstått vilka konsekvenser det kan få.

Kan man förstå det?

- Det är väldigt lätt att förstå. Om du är ihop med någon och går in i det där huset så vet vi att nio av tio förhållanden spricker och det är viktigt att informera dem i parförhållanden om det. Att det är jobbigt och väcker saker till liv, det tror jag också att de förstår.

Hur är de som deltar?

- En gemensam nämnare tror jag är att de vill prova på nya saker. De är fantastiskt oblyga och gillar att synas, äventyrslystna. Många har rest, säsongsjobbat, tågluffat, någon har provat narkotika, någon annan bisexuell.

Kan du tänka dig att delta?

- Nej, aldrig. Jag mår dåligt av bara tanken på att tvingas vara i ett hus och inte få krama sönerna god natt, se på tv, se sönernas hockeymatcher eller umgås med frun. För mig är det inte värt det.

I det första Big Brother var variationen stor, varför är alla unga nu?

- Det blev ett tråkigt tv-program. Jag ändrade allt till säsong två, ville att det skulle vara som tv-serien Vänner. Det blev för jobbigt med människor som bara gnäller i hundra dagar, inte roligt att titta på. De ska ju bli kära, bli ihop i huset och göra slut, bli osams och sams, som i livet. Dessutom var det ett önskemål från kanalen för att nå målgruppen när man säljer reklam. Det handlar ju om pengar.

Vad tycker du om kommersialism?

- Ibland när jag gör Big Brother känns det som om jag gör tv-shop. Det inträffar oftast i slutet av programmet när jag tvingas rabbla de här grejerna som jag måste rabbla, nämligen: "Missa inte vår sms-tävling, du kan vinna en säng med blå rutor på. Nästa vecka kan du vinna ett hemmabiosystem. Oj, oj, oj, vad spännande!" Det är helt värdelöst.

Varför gör du det?

- Jag måste. Det är priset jag pröjsar för att stå och ha jävligt roligt med Big Brother-deltagare varje torsdag. Jag får bita ihop. När det blir för mycket tv-shop hoppar jag av.

Har du funderat på det?

- Nej, men jag har hotat. Jag vill göra ett underhållningsprogram, inte tv-shop. Jag är fullt medveten om att det är en fjantig och banal tanke därför att jag vet att det här är jättedyra program som måste betala sig. Nu är det fine, men när man ska rösta fram fulaste strumporna då lackar jag ur.

Varför ger ni deltagarna sprit?

- De får öl, vin och cider. En gång i fjol fick de sprit och det är möjligt att de kommer att få sprit vid ett tillfälle i år. Anledningen är att de blir fulla och beter sig dumt.

Vad tycker du om att deltagarna blir berusade?

- Jag kan tänka mig massvis med saker som är roligare än att se åtta människor som är skitfulla och trillar omkull i tv. De skulle dricka varje dag om de fick. Nu får de dricka en gång i veckan och det tycker jag är rimligt. Vi glorifierar inte alkoholens inverkan på unga människor. Vi visar ju faktiskt alla sidor. Vore jag IOGT-NTO skulle jag jubla.

Men är det bra att bli full en gång i veckan?

- Det kanske är mina värmländska rötter som spelar in här, men det är väl ingenting? Kan inte förstå hur ungdomar kan dricka när man har sett de här Big Brother-människorna jönsa omkring efter en spritfest.

Varför är det viktigt att deltagarna har sex i tv?

- Det säger jag bara för att det ska bli större i tidningen. Men jag tycker att det är viktigt att de blir kära och osams.

Hur bemöts du på stan?

- Allt möjligt. Från "Hej, får jag en kram" till "du måste se till att de inte fuskar i huset". Många tjejer kommer fram och säger att jag är snyggare i verkligheten, ser smalare ut. Nej, det har faktiskt aldrig hänt, bara i min fantasi.

Vad driver dig?

- Jag vet inte. Det här med tv är ju på skoj, det är en låtsasvärld. Det som är viktigt är mina barn. Familjen.

Hur är du som pappa?

- Jag är för snäll, barnen utnyttjar det hänsynslöst. Jag är mån om att de ska må bra, skjutsar dem till hockey- och fotbollsträning hela tiden.

Hur var din uppväxt?

- Det var inga konstigheter, jag spelade hockey, fotboll och bandy.

Din pappa Rolf Alsing har varit chefredaktör på en rad tidningar, har du funderat på att gå i hans fotspår?

- Jag blev psykad av folk som sa att jag hade fått olika jobb för att pappa var chefredaktör. Jag klarade inte av att de trodde att det jag hade kämpat för hade kommit till mig för att farsan hade fixat det. Jag förmodar att jag valde en annan väg just därför. Men jag tycker om att skriva. Jag har skrivit en uppslagsbok om mat tillsammans med Erik Videgård som är fantastiskt bra, men som tyvärr ingen har köpt.

Hur har föräldrarna påverkat dig?

- Mammsen och pappsen ger en ju sina normer och värderingar. Mamma var hemma mycket mer än pappa kan jag säga. Utan att kasta skit på pappa var han inte hemma överdrivet mycket. Mamma är den som har funnits där mest. Men jag börjar bli mer och mer lik pappa för varje år som går och han blir mer och mer lik farfar.

Vad betyder pengar för dig?

- Jag tycker att pengarna tar jävligt stor plats i ens liv, mycket större än jag skulle ha önskat. Vi har ett jättefint hus som kostar jättemycket pengar. Även om jag tjänar jättemycket så går allt till att stoppa in i huset.

Hur mycket tjänar du?

- Runt en miljon kanske, niohundratusen.

Är pengar en drivkraft?

- Jag tog beslutet i december och slutade på Radio City, orkade inte gå upp fem på morgonen längre. Fungerar det inte så får vi väl flytta, tänkte jag. Men någonstans innerst inne skulle jag nog känna att det var en liten förlust om jag var tvungen att flytta. Då har man liksom förlorat. Jag gillar inte att förlora.

Vad är det bästa beröm du kan få?

- Jag blir riktigt stolt när det kommer fram någon fotbollsförälder och säger att jag har bra hand med barnen i laget.

Vad annat drömmer du om att göra?

- Det vore fränt att skriva en bok, bli författare, men det kommer jag aldrig att göra. Men jag kan ju drömma. Jag skulle vilja bli mångmiljonär också.

Det här är jag

Så tycker jag om…

Maria Trägårdh