SVT:s Ulla-Carin Lindquist död

Ulla-Carin Lindquist avled i hemmet på onsdagen. Hon blev 50 år gammal.

– Vi är väldigt många som är väldigt ledsna just nu, säger Aina Bergwall, arbetskamrat och nära vän.

Våren 2003 fick Ulla-Carin Lindquist fick diagnosen als, en obotlig sjukdom som bryter ner de motoriska nervcellerna och gör att musklerna förtvinar.

– Jag är full av beundran inför den nästan omänskliga styrka hon visat under sjukdomstiden, säger Eva Hamilton, enhetschef för nyheter och fakta på SVT.

"Höll ut i det längsta"

Många av Ulla-Carin Lindquists kollegor på SVT har hållit kontakten med henne ända in i det sista och även om dagens besked var väntat är stämningen tung på redaktionen, berättar Jan Axelsson.

– Det var inte oväntat, men vi är så klart tagna av beskedet. Hennes sjukdom har engagerat många på redaktionen, säger Axelsson.

Han beskriver Ulla-Carin som en journalist och ett nyhetsankare med mycket hög trovärdighet. Hon uppskattades av tittarna och kunde förmedla nyheter med värme och personlighet.

På onsdagskvällen sände SVT som planerat en dokumentär om Ulla-Carin Lindquist och hennes sjukdom, gjord av hennes kollega Andreas Franzén.

– Hon höll ut i det längsta för att hon ville verkligen att programmet skulle sändas. Vi gör det utifrån hennes och familjens önskan, säger Andreas Franzén till TT.

Otroligt ambitiös

Ulla-Carin Lindquist kom till Rapportredaktionen 1988 och var under hela 1990-talet en av de mest kända och omtyckta nyhetsuppläsarna. Hon var alltid minutiöst förberedd när hon satte sig i strålkastarljuset framför kamerorna.

-Som medarbetare var hon otroligt ambitiös. Intill perfektionism. Hon blev väldigt upprörd på sig själv om hon gjorde det minsta fel under sändning, säger Eva Hamilton, chef för enheten för Nyheter och samhälle på Sveriges Television.

När Ulla-Carin Lindquist inte längre var den som dök upp i rutan klockan halv åtta om kvällarna, hörde Rapports tittade av sig till SVT och uttryckte sin saknad, berättar Eva Hamilton.

Bara tid för det väsentliga

Ulla-Carin Lindquist dog på eftermiddagen i sitt hem i sviterna av nervsjukdomen amyotrofisk lateral skleros (als), en diagnos som hon fick på sin 50-årsdag i början av april 2003. Sjukdomen fick ett aggressivt förlopp och Ulla-Carin Lindquist förlorade successivt och obevekligt förmågan att röra sig och att tala. Däremot förlorade hon aldrig sin benhårda viljestyrka.

-Hon var otroligt intresserad och engagerad. Och hon förmedlade en känsla av att hon inte hade tid med nonsens längre, säger Eva Hamilton, som är en av de många medarbetare på Sveriges Television som fortsatte att besöka Ulla-Carin Lindquist sedan hon insjuknat.

Dokumentärfilm

Med hjälp av i huvudsak två av vänsterhandens fingrar skrev Ulla-Carin Lindquist boken Ro utan åror om sig själv och sin sjukdom hösten 2003. Hon kontaktade även vännen och journalistkollegan Andreas Franzén som gjorde en dokumentärfilm om några av hennes sista månader i livet. Filmen Min kamp mot tiden hade SVT programlagt på kvällen den 10 mars, dagen som skulle komma att bli Ulla-Carin Lindquists sista.

Hon hade sett fram emot att få se den sändas.

Ulla-Carin Margareta Lindquist Löfgren efterlämnar man och fyra barn. Hon föddes 1953 i Kristinehamn där hon också växte upp. Hon studerade till journalist på journalisthögskolan i Göteborg och därefter började hon på lokalradion i Östergötland 1977.

Från lokalradion kom hon 1986 till SVT:s lokala nyhetsprogram Östnytt som reporter och programledare och därifrån kom hon till Rapport 1988. Hon var nyhetsuppläsare under 12 år.