Näste man på dödslistan

Exklusivt med Yassir Arafat - första intervjun efter mordet på shejk Yassin

1 av 4
LEVER PÅ ISRAELERNAS VILLKOR För första gången efter mordet på rivalen och bundsförvanten, den palestinske Hamas-ledaren Ahmed Yassin, låter sig Yassir Arafat intervjuas. Aftonbladets Peter Kadhammar (text) och Peter Kjellerås (bild) träffade honom i hans högkvarter i Ramallah.
NYHETER

För drygt två veckor sedan mördades den palestinske Hamas-ledaren Ahmed Yassin i en israelisk helikopterattack i Gaza City.

Knappt 10 mil därifrån, i Ramallah, sitter Al

Fatahs legendariske ledare och Palestinas president Yassir Arafat inlåst.

Han sägs vara näste man på israelernas "dödslista".

Sedan två år är Arafat instängd, och barrikaderad, i sitt eget till hälften sönderbombade och raserade högkvarter och han lever bara så länge israelerna vill.

- Mitt liv är inte viktigt, säger han i denna världsunika intervju.

Yassir Arafat har inte gett någon intervju på tre månader förrän han i veckan tog emot Aftonbladets Peter Kadhammar (text) och Peter Kjellerås (bild).

För första gången efter mordet på rivalen och bundsförvanten Yassin låter han sig intervjuas.

Han är trött, hakan och högerbenet darrar och hans vibrerande energi är borta, skriver Peter Kadhammar.

RAMALLAH. Yassir Arafat har blivit gammal.

Vid kortsidan av det långa konferensbordet sitter en trött 75-årig man bakom en stor hög papper. Klockan är strax efter tio och det är dags för middag, en kväll som alla andra kvällar.

Arafat är som vanligt klädd i uniform och som vanligt har han sin rutiga pale- stinasjal på huvudet.

En tjänare lägger en vit duk över bordet, ställer fram plastflaskor med mineralvatten och småtallrikar med arabiska rätter: homous, kokta bönor, majs, grönsallad, en röra på svarta bönor och honung, fat med frukt.

De ministrar, rådgivare och höga militärer som för tillfället befinner sig i muqata, ”distriktet”, ett kvarter som rymmer Arafats högkvarter och Palestinas presidentpalats, sätter sig vid bordet.

Ingen säger något.

Arafat börjar äta.

Det har gått 14 dagar sedan Israels mord på Hamasledaren shejk Ahmed Yassin, som var Arafats fiende och rival, men också allierade i kampen mot israelerna.

Nu diskuterar Israels premiärminister Sharon och diverse höga politiker öppet det lämpliga eller olämpliga i att mörda också Arafat, eller på annat sätt oskadliggöra honom.

Sharon sa häromdagen att Arafat inte bör känna sig ”immun”.

Arafat tar upp en bit majs, småpratar med låg röst mellan tuggorna.

– Nabil kunde inte komma. De har stängt Eretz (gränsövergången till Gaza). Vi sa åt honom att stanna men han lyssnade inte. Nu är han kvar i Gaza.

En av ministrarna mumlar ett svar.

Alla husen är skadade

Arafats liv har varit i fara många gånger. Men den här gången är det annorlunda. Han är i händerna på israelerna.

På över två år har han inte kunnat lämna sitt högkvarter. Israel tillåter honom inte det. När israeliska armén invaderade Ramallah för två år sedan sköt de sönder delar av högkvarteret och rev andra delar med schaktmaskiner.

Arafats två skott-säkra Mercedes ligger mosade på en hög av grus och betong utanför huset. Stridsvagnarna körde över dem.

Alla husen i muqata är skadade eller delvis raserade.

– De var bara några meter ifrån mig, säger Arafat. Vi satt här i rummet en dag och en bomb exploderade alldeles utanför.

Han reser sig försiktigt och räcker fotografen Peter Kjellerås och mig varsin majsbit. Sedan sätter han sig igen, äter. Medan han plockar med maten säger han:

– Abu Ala (Ahmed Quria, den palestinske premiärministern) åkte till sjukhuset för att undersöka hjärtat.

En av ministrarna mumlar ett svar.

Arafat förnedras dagligen av Israel. Regeringen har beslutat att ”ta bort” palesti-niernas president, men lämnar tidpunkten för när det ska ske öppen. En anonym israelisk toppdiplomat säger till tidningen Jerusalem Post att det bästa för tillfället dock är att behålla Arafat där han är, isolerad i Ramallah.

Arafat dricker buljong ur en kopp.

Hakan darrar på honom, högerbenet darrar. Det sägs att han lider av parkinson. En servitör står vid hans sida. När Arafat ätit klart bär servitören ut faten, en annan tar bort den vita duken från bordet, plastflaskorna och gästernas fat.

En av medarbetarna viskar att det går bra att ställa frågor.

Vad säger du om Sharons uttalande att du inte ska känna dig immun?

– Glöm inte att Sharon försökte att döda mig när jag var i Beirut. 13 gånger. Och de sände flygplan mot mitt högkvarter i Tunisien. Mitt liv är inte viktigt. Det viktiga är den tragedi som vårt folk möter dag och natt. Våra barn, våra kvinnor ... vårt folk. Våra studenter.

I korridoren utanför går en vakt med en kalasjnikov på axeln. På våningen nedanför står tre vakter. Utanför huset går ytterligare en vakt fram och tillbaka i mörkret. Vid infarten till området står ytterligare några vakter vid en plåtport.

Fristad i Tunisien

I 40 år har Arafat varit palestiniernas ledare. I 40 år har han varit en av världspolitikens centrala och mest omstridda ge-stalter.

Han var berömd för sin otroliga energi, ständigt flygande mellan världens huvudstäder för att söka stöd för palestiniernas sak.

Han hade först sitt högkvarter i Jordanien, men kastades ut efter en blodig uppgörelse med kung Hussein.

Nästa anhalt på den långa resan var Beirut, som han tvingades lämna när Israel invaderade Libanon. Tunisien gav Arafat en fristad.

Det sades att han aldrig sov två nätter i samma hus.

Sedan skrev Arafat och Israels dåvarande premiärminister Rabin under Osloavtalet, som gav palestinierna några självstyrande områden på de ockuperade områdena i Gaza och på Västbanken. Arafat kunde återvända. Målet var i förlängningen en självständig palestinsk stat.

Det var för tio år sedan.

När du återvände till Palestina, vad trodde du att du skulle uppnå på tio års sikt, det vill säga fram till i dag?

– Glöm inte att vi kom hit efter de modigas fred, som jag signerade med min partner Rabin. Som dödades av dessa fanatiker (Yitzhak Rabin mördades av en israelisk högerextremist 1995). Glöm inte att vi mottog Nobelpriset. De dödade honom. Och nu säger de helt öppet ... Sharon och de andra ... att jag är den andre som ska dödas efter ...

Vad trodde du att du skulle uppnå på tio år?

– Fred i fredens land, det heliga landet. Att vårt folk skulle leva fredligt sida vid sida med israelerna. Men de har förstört allt.

Jag intervjuade Arafat för 13 år sedan i Tunis, innan han återvände till Palestina. Han satt mest och skrek: den alltid upphetsade Arafat, kolerisk, på språng.

Nu är han fast här, i ett gammalt hus där en brittisk guvernör residerade före andra världskriget. Sedan satt här en jordansk guvernör, därefter en israelisk. Och nu Arafat.

Levande symbol

Hans vibrerande energi är borta.

Bara några kilometer bort, i Jerusalem, finns Arafats ständige fiende Sharon. I årtionden har de varit fjättrade vid varandra i en dödsdans som aldrig tycks upphöra.

Vilken effekt får mordet på shejk Yassin på det palestinska motståndet?

– Det är ett stort brott. Shejk Yassin...

Arafat hostar.

– ... han dödades när han lämnade moskén. Framför dörren till moskén. Vad är meningen med det?

En del av den gamle mannens svar påminner om den forne Arafat: en grammofonskiva med automatiska svar, som ibland har föga med verkligheten att göra. Men det är som om orden tryter för honom; som om Yassir Arafats roll i det stora spelet är slut.

Hans kanske enda seger är att han hållit sig vid liv, att han lever som symbol för palestiniernas strävan.

Vilken effekt får mordet på det palestinska motståndet?

– De fortsätter sin militära aggression dag och natt mot vårt folk. Från Jeningrad till Rafahgrad och allt däremellan (han anspelar på andra världskrigets Stalingrad när han nämner de palestinska städerna Jenin och Rafah). I dag till exempel, tidigt på morgonen...

Arafat harklar sig.

– ... dödades två i Tulkarm och 17 skadades. De fortsätter detta ... drama ... mot vårt folk överallt. Vem kan acceptera detta?

Hur har du klarat av två års belägring?

– Bara två? Det är ungefär tre. Det är inte lätt. När Sydafrikas utrikesminister kom för att besöka mig sa han: Det vi ser här hände aldrig i Sydafrika eller i något afrikanskt land. Räcker det för dig? För att förstå?

Kan du gå utanför det här huset?

– Det är inte lätt. För de ... jag är under deras...

En rådgivare ingriper:

– Det är inte lätt för honom att gå ut för israelerna kontrollerar luftrummet. De övervakar området så att de kan se honom.

Arafat:

– En dag när min broder Abu Ala (den palestinske premiärministern) kom med sin regering för att besöka mig sa han: Varför sätter vi oss inte i solen härutanför? Jag sa okej, låt oss gå. Efter mindre än en halvtimme kom det helikoptrar över oss.

Om du ser tillbaka, var har du misslyckats?

– Det är normalt att begå misstag. Och ... det är inte bara palestinierna som står inför problem, hela området har problem. Vi är det enda folk i världen som är under ockupation. Vem kan acceptera detta? Och var är vi? I fredens land, det heliga landet. Är det acceptabelt? Minns du när talibanerna i Afghanistan förstörde buddhastatyerna? Världen protesterade. Jungfru Maria besköts med 13 ... bomber ... och ingen i hela världen sa något.

Arafat syftar på en staty i Betlehem som besköts under det israeliska intrånget för två år sedan.

– Ingen brydde sig. Hur kan det accepteras? Ingen säger något.

Har kontroll men är maktlös

När vi lämnar Arafat lägger en av sekreterarna en hög dokument på bordet framför honom. Han sätter på sig sina stora, tjocka glasögon och tar upp en penna.

Man säger att inte ett beslut fattas i den palestinska myndigheten utan att Arafat är delaktig i det. Inte ett papper är godkänt utan Arafats underskrift.

Yassir Arafat har kontroll över allt, men är ändå en maktlös man.

Ute är natten kall och klar.

Vaktposten står med händerna i byxfickorna.

Vi går förbi en grus- och betonghög som Yassir Arafats män låtit placera framför infarten till högkvarteret. Det är resterna av ett hus som förstördes för två år sedan.

Det är vad som återstår av Arafats makt: skräphögen ska vara ett skydd nästa gång stridsvagnarna kommer.

Viktiga år och händelser i Yassir Arafats liv

Peter Kadhammar