Den här artikeln är full av lögner

Forskare: Alla ljuger flera gånger varje dag

1 av 6 | Foto: lotte fernvall
FALSKT MINNE Vittnen och andra kan minnas fel och ljuger inte medvetet. Som när v-ledaren Lars Ohly fick för sig att han spelat fotboll med legenden Lennart "Nacka" Skoglund.
NYHETER

Du ljuger! Ett par gånger om dagen.

Men det är kanske inte så farligt som det låter. Så länge det handlar om vita lögner.

- De är ofta oskyldiga och tillhör våra sociala koder. Många menar till och med att lögnen är ett grundläggande mänskligt beteende, säger rättspsykologen Pär Anders Granhag, som forskar kring lögn vid psykologiska institutionen på Göteborgs universitet.

Komplimanger, som att säga att någon är fin i håret fastän man tycker det ser ut som ett kråkbo, kan göra samvaron med andra människor smidigare. Eller att visa uppskattning för en present man inte alls gillar.

- Ibland är det viktiga inte vad som sägs utan att visa att man bryr sig om den andra. Det kan vara en startpunkt för kontakt eller ingång till viktigare ämnen, säger han.

Lögnen kan till och med vara en grund för människans hela överlevnad, historiskt.

- Genom att bluffa och peka ut falska jaktmarker, sparade man den bästa marken åt sig själv och sina närmaste, säger Pär Anders Granhag.

Både män och kvinnor använder vita lögner. Men det finns en viss tendens att män oftare framställer sig själva i god dagar (som att nämna en högre lön än man egentligen har, medan kvinnor oftare framställer andra i god dager (som att berömma en middagsbjudning).

Förlorar trovärdigheten

I snitt ljuger vi 2-4 gånger per dag, enligt Pär Anders Granhag.

Även om de vita smålögnerna är ett nödvändigt smörjmedel i kontakten med andra människor, kan man känna sig lurad om man kommer på en lögn.

- En lögn i en relation kan underminera förtroendet för all framtid.

Avslöjas man för ofta förlorar man trovärdigheten. Det är problemet med en känd brottsling som förnekar ett aktuellt brott.

- Han kan ju tala sanning, men det är ingen som tror honom.

Det är just "svarta lögner", allvarliga lögner, som får allvarliga konsekvenser inom rättspsykiatrin, som Pär Anders Granhag själv forskar på.

Där definierar man tre olika typer av lögner.

Att händelseförloppet förvrängs, men är delvis sant.

Att hela händelseförloppet är påhittat.

Att undanhålla viktig information. Man "vet inte" eller "minns inte".

Det gemensamma är att lögnen är medveten.

- Ett vittne som minns fel är ingen lögnare, säger han och ger Lars Ohly som exempel.

Vänsterpartiledaren sa att han spelat fotboll med "Nacka" Skoglund på 1960-talet .

- Det var ingen lögn eftersom han själv trodde på det. Snarare ett falskt minne. Han gjorde rätt som erkände direkt. Slingrar man sig blir lögnen lätt större än sakfrågan, säger Pär Anders Granhag.

Svårt att avslöja lögnaren

Hur avslöjar man en äkta lögnare då?

- Det är inte meningsfullt att göra en lista på säkra tecken - det finns inga.

Många tror att lögnare undviker ögonkontakt eller har ett nervöst kroppsspråk, men det finns inga studier som stöder det. Man måste hitta något som fungerar systematiskt.

Poliser, åklagare, domare och andra som har som arbetsuppgift att avslöja lögnare borde vara duktiga på det.

Men Granhags studier visar att de inte är mycket bättre än slumpen.

- Expertgrupperna har rätt i 55-60 procent av fallen jämfört med otränade studenter. Det är inte speciellt imponerande, även om testerna inte gjorts i deras egen miljö utan med inspelade videosekvenser.

För två veckor sedan lade Maria Hartwig fram en avhandling vid Göteborgs universitet där hon visade att kriminella är bättre än proffsen på att avslöja lögnare. Orsak: kriminella är mer vana vid lögner, både egna och andras. De har fått respons på sina lögner.

Det svåra i rättssammanhang är att en lögn kan ligga inbäddad i en annars sann berättelse. Ofta är det avgörande saker, som vem som höll i vapnet.

Många länder använder lögndetektorer, bland annat USA. En så kallad polygraf mäter puls, blodtryck och svettning i händerna.

- Tekniken i sig fungerar, men nyckelfrågan är om den kan användas som lögndetektor. Det är lätt att förväxla lögnen med nervositet, säger Pär Anders Granhag.

I Sverige litar inte polisen på lögndetektorer utan använder snarare erfarenhet och intuition.

- Det finns ingen mall, inget färdigt koncept. Ofta jämför man berättelsen från en part med berättelsen från en annan part och ställer kontrollfrågor. Men det är inte förbjudet att ljuga för polisen, säger Lars Grönskog, polisinspektör och informatör hos polisen.

- Det handlar om att skapa en god relation med den som förhörs. Vi får inte ljuga för att lura fram sanningen.

Läser av ansiktet

Även om kroppsspråket inte kan avslöja lögnare, så kanske ansiktsmusklerna kan.

Det menar den amerikanske psykologiprofessorn Paul Ekman vid University of California Medical School. Han har utvecklat ett system att läsa av människans ansikte. Med FACS (Facial Action Coding System) kan han skilja på 42 ansiktsmuskler, 19 leenden och 7 000 olika ansiktsuttryck. Som en slags levande lögndetektor.

Framför allt tittar han på leenden, om de är äkta eller falska. Det finns nämligen ansiktsmuskler som kan kontrolleras - och sådana som inte kan det.

Ett äkta leende involverar ögonmuskeln orbicularis oculi som styrs av samma del av hjärnan som är aktiv när vi känner glädje. Muskeln kan inte styras med viljan.

Falskt skratt eller inte - vissa är bättre än andra på att ljuga. Ungefär en av 20 är naturliga lögnare.

- Om de tvingas ljuga kommer de ofta undan. De har stort självförtroende, säger Pär Anders Granhag.

Ungefär lika många kan inte ljuga alls.

- Det borde ju vara ett fint drag, men ställer ofta till problem för dem socialt.

De är alltid ärliga och säger vad de tycker. Många uppfattar personen som tämligen odräglig.

Så avslöjar du lögnaren

Många tror felaktigt att en flackande blick eller ett rastlöst kroppsspråk är typiskt för lögnare. Men lögnare tror också det och lär sig kontrollera sitt beteede - precis som skådespelare.

Det finns dock några beteenden som kan kopplas till lögn, enligt Aldert Vrij, professor i psykologi i Portsmouth, Storbritannien:

Små barn förstår inte vita lögner

Eva Barkeman