Alla är rädda här i Bagdad

Aftonbladets Urban Hamid rapporterar från kaosets Irak

1 av 2 | Foto: PRESSENS BILD
VAPEN ÖVERALLT Hotellen i Bagdad har förvandlats till fästningar och gatorna patrulleras av amerikanska stridsvagnar och soldater. Alla man pratar med delar samma rädsla skriver Aftonbladets Urban Hamid.
NYHETER

BAGDAD. Jag står i duschen: tvål i ansiktet, schampo i håret. Jag njuter i fulla drag av vattnet som masserar min trötta kropp.

Plötsligt hör jag en hög knall. Efter några sekunder hör jag två till. En bomb igen. Jag klär mig snabbt och springer ut till receptionen.

- En explosion! Den kom från Green Area, säger portiern.

Green Area är namnet på området som ligger några kilometer väster om mitt hotell. Det är där de amerikanska ockupationsmyndigheterna har sitt högkvarter. Det är ockupationens nervcentrum.

Bombknallarna fungerar som en väckarklocka och gör mig medveten om hur farligt Bagdad är.

Jag känner mig som en levande måltavla varje gång jag lämnar hotellet. Hela tiden låter jag blicken fungera som en radar. Alla intryck registreras i mitt undermedvetna och analyseras.

När en bil kommer i för hög fart. När någon tittar lite för länge på mig. När någon ser misstänkt ut - då känner jag hur musklerna spänns. Andhämtningen blir snabbare och sinnena skärps. Jag förvandlas till ett djur, redo att anfalla eller söka skydd.

Farligast i bilen

Farligast är det när man sitter i bilen - instängd i ett skal som erbjuder väldigt lite skydd. En kula tränger lätt genom karossen.

I dag såg vi hur lätt det är att anfalla någon som sitter i en bil. Irans förstesekreterare, Khalil Alanami, sköts till döds i sin bil. En bil rammade hans och någon sköt tre kulor i hans huvud och tre i hans axel. Förövarna är fortfarande fria.

Sprängladdningar exploderar dagligen längs vägarna. Varje dag rånmördas människor för några dollar. Risken att bli kidnappad är överhängande. Dagligen hör vi talas om nya. Enligt amerikanska källor ska ett fyrtiotal människor vara tagna som gisslan.

Säkrast att stanna

Hotellen i Bagdad har förvandlats till fästningar. Säkerhetsvakter med automatvapen, metalldetektorer, kroppsvisiteringar, checkpoints, blast-walls (ett slags hög betongvägg som ska skydda mot kulor och granater), taggtråd vart man går.

Gatorna patrulleras av amerikanska stridsvagnar och soldater till fots. Många är rädda för att bli skjutna av misstag av "trigger-happy" amerikanska soldater.

Alla man pratar med delar samma rädsla. Vi undviker att åka till vissa områden. Vi försöker att i möjligaste mån klä oss så att vi inte skiljer oss från mängden. Helt plötsligt har såna vardagliga saker som att köpa en tidning, köpa cigaretter, gå ut och äta eller gå till internetkaféer blivit livsfarliga uppdrag.

Ändå måste man fungera som journalist.

Många har lämnat Irak. Men nu har det blivit farligare att åka härifrån än att stanna kvar.

Urban Hamid