Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

”Allt jag gör går ut på att lyckas”

Malin Baryard om kontrollbehovet, kärleken och manlig dominans i hästsporten

SATSAR HÖGT Malin Baryard vill vinna både världscupfinalen och OS. ”Men jag har lärt mig att sätta mer realistiska mål. Om jag startar tolv gånger kan jag inte vara etta tolv gånger”, säger hon. SATSAR HÖGT Malin Baryard vill vinna både världscupfinalen och OS. ”Men jag har lärt mig att sätta mer realistiska mål. Om jag startar tolv gånger kan jag inte vara etta tolv gånger”, säger hon. Foto: gunnar seijbold

Första intrycket: oj, så smal. Späda axlar, långa tunna ben, gänglig rygg. Och en vilja av järn.

Malin Baryard går med spänstiga steg före oss och visar in i det gigantiska köket i föräldrahemmet på Jonstorps gård utanför Norrköping (”här brukar jag representera”). I ett mindre hus bredvid bor hon själv med fästmannen Henrik Johnsson.

Hon talar med mjuk, låg röst; om rädsla, kontrollmani, kärlek till hästar och varför det aldrig blir lika många kvinnor som män i elitridsporten.

Nästa vecka vill hon vinna världscupfinalen och i sommar vill hon vinna OS.

Hon vill, hon kan. Varifrån kommer ett sådant självförtroende? Hon undrar själv.

– Jag förvånar mig själv ibland, det här lugnet jag har, och tron att jag klarar nästan vad som helst. Jag har verkligen en stark vilja.

     

Vad händer om du inte får som du vill?

– Det händer inte så ofta ?(skratt) ? jag har blivit lite klok också och vet hur jag ska göra. Vissa kan jag lirka med, andra får jag lura eller vara väldigt bestämd mot.

Vem lyssnar du på?

– Pappa, när det gäller sådant som att bygga staket eller så. Inte när det gäller ridningen. Där lyssnar jag framförallt på Henk Nooren, landslagstränaren. Jag lyssnar nog på många men är extremt självständig.

Hur ser dina inre krav ut?

– Allt jag gör går ut på att lyckas. Men jag har lärt mig att sätta mer realistiska mål. Om jag startar tolv gånger kan jag inte vara etta tolv gånger.

Att bli omtyckt, hur viktigt är det?

– Beröm är viktigt, jag avskyr kritik och blir ledsen. För jag vill göra allt perfekt. Om jag gjort fel när jag rider så vet jag om det och tar åt mig jättemycket.

Hur då ”tar åt dig”?

– Alltså, jag avskyr att älta. Jag är ilsken fem minuter och stryker sedan ett streck. Det är nog min styrka. Jag kan lämna grejor.

Om vi tar det från början. Vad är ditt första minne av hästar?

– Från början var det inte ridningen. Jag hängde i stallet och drömde om att bli skötare och ? få lov att borsta på en häst helt enkelt.

Vad är det egentligen med flickor och hästar?

– En slags förälskelse, tror jag. Jag skrev hästnamn och ritade hästhuvuden i mina böcker.

Varför slutar tjejer rida?

– En del börjar falla för killar istället för hästar. Men det är också så att man tröttnar på ridskola.

Vilken betydelse har kommunernas vilja att satsa på ridskolor?

– Inte så stor. Hur blir jag en Malin Baryard om ingen köper en häst åt mig?

Det går inte alltså. Det är en materialsport som kostar väldigt mycket pengar. Familjen är ett måste. Det finns ridgymnasium förstås. Eller man kan ringa Malin Baryard, Maria Gretzer eller Peter Eriksson och be om jobb. Jag fick ett så bra brev från en tjej en gång, så jag ringde direkt: kom hit.

Hur präglas tjejer av hästar?

– Man lär sig tänka på andra. Man lär sig bestämma och vara tydlig. Om man kratsar måste man få hästen att lyfta på benet. Det blir farligt om man inte visar vem som bestämmer.

Tjejer måste ta sig fram i en hierarkisk och manlig miljö. Hur är det?

– Det är svårt. Jättejobbigt. Man måste framförallt vara framåt – och våga. Det räcker inte att älska hästar, det krävs järnvilja och jobb från sju på morgonen till sju på kvällen, sex dagar i veckan.

Du tävlar mot män, vinner mot män ? hur finner du dig tillrätta i en så manlig värld?

– Jag är nog en pojkflicka från början. Min mamma var dum, jag hade så kort

hår och alla trodde jag var en kille ? (skratt) ? det kom jag på nu. Jag ville ju ha långt hår.

Hur stor är manliga dominansen?

– Många gånger är jag ensam tjej. Det blir fler. Men det blir aldrig fifty-fifty.

Varför inte?

– Det tar väldigt lång tid att bli toppryttare. Det här med barn och att vara borta så mycket – där är vissa tjejer liksom för svaga. De vågar inte vara riktigt stolta över hur bra de är. Fortfarande är det lite förbjudet för dem. Man hör tjejer träffa en kille som säger till dem: måste du åka nu igen? Det är jättetråkigt. För det är väl inga problem.

Hur tänker du själv om barn?

– Jag vill absolut ha barn i framtiden. Man kan fortfarande tävla, och det finns en morfar som kan få en uppgift, och skylla på det för att få följa med och lägga sig i ? (skratt).

Du gifter dig i sommar, hur ska ni få ihop era liv?

– Vad menar du med att få ihop? Vi har det perfekt. Vi har vår lilla stuga på landet och lägenhet på Söder. Det bästa av två världar.

Du brukar betona hur rädd du varit. Varför?

– Jag vill det, för många är rädda. Jag var kontrollfreak och en nybörjare har ingen kontroll. Det var rejält otäckt.

Varför måste du ha kontroll?

– Det bara är så. Kanske för att jag haft två tuffa storasystrar jag måste hävda mig mot.

Vad händer om du inte har kontroll?

– Det är jobbigt ju. Jag avskyr att misslyckas också. Om jag ramlar av misslyckas jag. Så jag ser till att ha kontroll. Jag är stark, bestämd och orädd. Vad heter det – kall? Jag är kylig och kall.

Hur försvann rädslan?

– Successivt. Jag red en ponny som hette Puff som aldrig stannade och var jättebred över ryggen. Man satt kvar.

Vad är din rädsla idag?

– Jag kan känna mig rädd på en ny häst som får panik, för då har hästen ingen kontroll och inte jag heller. Allt kan man inte styra.

Men rädslan fyller väl en funktion?

– Absolut. Man ska inte sätta sig på en ny häst utan att veta hur den fungerar. Det har jag lärt mig. Jag var väldigt rädd i Göteborg när jag hoppade Tamina, för den där axelskadan. Den var så himla otäck. Så jag var kallsvettig, det var mer mentalt påfrestande än en VM-final.

Hur gick olyckan till?

– Hon hoppade av ett steg för tidigt, landade med huvudet ner i bommarna och jag efter som en katapult. Fästet som håller samman nyckelbenen och axeln sträcktes ut och gick delvis av.

Vilka andra skador har du haft?

– Inte så många. För tre år sedan så fick jag båda framtänderna inslagna och det gjorde väldigt ont. Jag har fått en stegrande häst över mig också, som landade på mina ben.

Hur tänker du kring säkerhet?

– Jag tänker inte. För börjar jag tänka på att det kan gå snett så går det snett. Full kontroll får jag aldrig. Om en bil kör förbi här och det sprutar grus på väggen kan det räcka för att hästen kastar av mig och jag landar med huvudet på hindret.

Vilka känslor har du för dina hästar?

– För att det ska funka måste jag tycka om dem. Så att vi kan arbeta tillsammans. En häst jag inte förstår blir jag irriterad på. Och då går det inte bra.

Går det att tala med hästar?

– Jag ska inte säga att jag inte tror på sådant. Det kan vara så att vissa kan.

Hur blev du H&M-flicka?

– Jag fick sponsorkontrakt, menar du. Jag har inte varit modell.

Nej, du har inte legat i korsett över hela stan.

– Nej, just det. Du kan kalla mig H&M-flicka i och för sig. Det är en ekonomisk bit som betyder jättemycket. Det är pengar jag kan lita på. Vinner jag ingenting på en tävling har jag ändå utlägg på 40 000. Och prispengar får jag inte så mycket, eftersom jag inte äger hästarna jag tävlar.

Vilka andra sponsorer har du?

– Jag kör en BMW från en handlare i stan. Jag har hästgrejor, foder, sågspån ? mycket sådant.

Vad är varumärket Malin Baryard?

– Visst är jag ett varumärke, eftersom jag har sponsorer. H&M ville ha mig för att jag är tjej som är framgångsrik ? väldigt duktig och har bra inställning och framåtanda.

Och ser bra ut.

– Bilderna blir fina, om det nu är jag eller fotograferna?

Vad väger du?

– 50 kilo, tror jag. Eller om det är 52.

Har någon försökt styla dig?

– Njaa, att bli stylad är roligt. Det är så långt bort från min vardag. Men ingen har sagt: du måste ha mascara när du tävlar ? det skulle jag aldrig acceptera heller.

Jag såg videon för Ride my horse. Och du ska vara programledare för ett nytt program i SVT. Varför så många sidoprojekt?

– Det är så mycket ridning ändå, någon gång måste jag bryta. Att släppa ridningen – stänga av, det är bra för mig, för att ladda om. För mig kan en enda sådan timme ha samma effekt som en vecka.

Det främjar din ridning?

– Absolut. Jag har extremt lätt för att fokusera, och hitta tillbaka. Jag kan stå och berätta en rolig historia och två minuter senare rida en världscupfinal.

Men vad säger ridsportsfolk om dina extraknäck?

– Många är glada, det är bra för ridsporten. Några tycker: ”du måste fokusera”. Men det gör jag ju. Jag presterar ju bättre än någon annan.

Ridsporten behöver glamour?

– Absolut. Jag rider i sammetskavaj med rosor!

Kerstin Weigl
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet