Glädjenatten

1 av 3 | Foto: mattias carlsson
JUBEL OCH GLÄDJETÅRAR På Slottstorget i centrala Warszawa stod folk packade tätt intill varandra. Det var glädjetårar, jubel, kramar och kyssar. Flaggorna svajade i vinden, både den polska och EU-flaggan. Polen tog klivet ur öst och in i väst.
NYHETER

WARSZAWA

Till tonerna av Beatles ”All you need is love” sjöng Polen vid midnatt in sig i det nya EU.

Natalia Warczykowska, 82, och hennes dotterson Grzegorz Sokol, 26, började firandet redan tidigare på kvällen på Slottstorget i Warszawa.

– Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva den här dagen. Äntligen hör vi hemma i väst, inte i öst, säger Natalia.

Det var öppna känslor, glädjetårar och jubel, kyssar, kramar, viftande rödvita polska flaggor, blågula EU-flaggor, dunkande poprytmer, klassisk musik. En glädje som nästan gick att ta på mitt på Plac Zamkowy, Slottstorget, i centrala Warszawa bland tätt, tätt packade led av nya EU-medborgare.

I den stad där varje släkt bär på bittra minnen från det 1900-tal då Polen gång på gång blev överkört av stormaktsintressen. Natalia och Grzegorz är på inget sätt några undantag.

Brände ner huset

1944 var Natalia 22 år när Warszawaupproret mot den nazistiska ockupationsmakten inleddes.

Hennes man försvann spårlöst bland de 200 000 upprorsmän som stupade.

Tyskarna kom till Natalias hus, beordrade ut alla på gatan och brände ner huset. Tillsammans med sin mor, sin drygt ettåriga dotter Anna och själv höggravid med sitt andra barn fick hon ställa in sig i en kolonn av civila som marscherade mot en säker död.

En tysk officer blev hennes räddning.

När Natalia, som gick sist i kolonnen, berättade att det var tid att föda sa han åt henne att stanna.

Några timmar senare kom han tillbaka och förklarade att hon kunde gå.

Resten av kriget gömde sig familjen i ett nunnekloster.

– Morfar hittade de aldrig. Under många år gick familjen till fel massgrav. Först efter 40 år hittades den där han tros vara begravd, berättar Grzegorz.

Vill utomlands

Själv symboliserar han den nya generationen, den med framtidstro. En av de sex miljoner unga polacker som enligt en undersökning deklarerat att de någon gång vill bo och jobba i ett annat EU-land.

– De ekonomiska skälen vägde tyngst. Men historien går hand i hand. Det som skett tidigare har gett argumentation för EU och för framtiden, säger han.

– Många jämför detta datum 2004 med år 966, då Polen föddes som politisk enhet på den europeiska kartan. Den gången valde vi också mellan öst och väst och vi valde väst. Nu har vi definitivt skiftat zon igen, från öst till väst, den zon vi alltid känt varit bättre och som vi ville tillhöra.

Politiserad barndom

Trots att Grzegorz Sokol bara är 26 bär också han på politiskt präglade minnen.

– När jag var barn spelades sorgemusik i tv och barnprogrammen plockades bort när sovjetiska ledare som Brezjnev och Tjernenko dog. Under Solidaritetsåren klottrade vi Lech Walesa på väggarna. Och vi lekte Solidaritet mot kommunister, inte cowboy mot indianer. Det var en mycket politiserad barnkultur, säger han.

Nu är den tiden passé.

En ny är här.

60 år efter det att hans mormor räddade familjens fortsatta öde.

Tidigare:

Leif-Åke Josefsson