Hans bror fick inget nytt hjärta

Robert Gustafsson om kampen, sorgen och rädslan för döden

tänker donera Robert Gustafsson anmälde sig till donationsregistret för flera år sedan och vädjar nu till alla svenskar att göra detsamma. Fler borde åtminstone göra ett ställningstagande, menar han.
tänker donera Robert Gustafsson anmälde sig till donationsregistret för flera år sedan och vädjar nu till alla svenskar att göra detsamma. Fler borde åtminstone göra ett ställningstagande, menar han.
NYHETER

Robert Gustafssons storebror dog en kväll i januari - i väntan på ett nytt hjärta.

Ytterligare 618 patienter väntar i dag på nya organ.

I en personlig intervju i ICA-Kuriren vädjar skådespelaren nu till alla svenskar: Anmäl er till donationsregistret!

sig till donationsregistret för flera år sedan och vädjar nu till alla svenskar att göra detsamma. Fler borde åtminstone göra ett ställningstagande, menar han.
Foto: SUNE FRIDELL
sig till donationsregistret för flera år sedan och vädjar nu till alla svenskar att göra detsamma. Fler borde åtminstone göra ett ställningstagande, menar han.

Under 2003 kunde organ tas tillvara från 114 avlidna donatorer i Sverige. Med hjälp av dessa kunde 553 transplantationer genomföras. Bland annat 63 hjärt- och lungtransplantationer.

Uppväxt på sjukhus

Men flera hinner dö innan sjukvården hittar en lämplig donator. En av dem var Robert Gustafssons bror som gick bort i vintras.

- Jag växte upp med en bror som hade hjärtfel och som tillbringade en stor del av sin uppväxt på sjukhus där han opererades med jämna mellanrum. Det var först mot slutet som jag förstod, när han blev riktigt dålig och läkarna sa att hans hjärta höll på att bli för stort.

Samtidigt som svenska läkare blir allt skickligare på organtransplantationer har antalet svenskar som donerar organ minskat med en tredjedel på 13 år. Anledningarna är dels positiva - allt färre skadas i trafiken och allt fler människor med svåra hjärnskador räddas. Men den främsta orsaken är negativ - få anmäler sin inställning till organdonation.

Robert Gustafsson anmälde sig till donationsregistret för flera år sedan. Först tvekade han något men ju mer han lärde sig om donationer desto lättare var beslutet.

I dag liknar han donation vid att klippa bort en tånagel.

Åtminstone borde fler göra ett ställningstagande, menar tvåbarnspappan som i intervjun berättar om den långa och ovissa väntan, inte bara för brodern utan även för honom själv och deras föräldrar.

- Det märkliga för både honom själv och oss andra var att vid varje påsk- eller pingsthelg läsa kvällstidningarna och hoppas att det hänt en ordentlig olycka någonstans. Helst med minderåriga grabbar runt 17-årsåldern inblandade, för min bror var så tunn att han var i behov av ett mindre hjärta.

- Efteråt kom tanken: "Vad är det jag gör, sitter jag och önskar livet ur andra människor för att han ska få organ?".

Fick aldrig ta farväl

Broderns enda räddning var en omfattande operation där både hjärta och lungor skulle ha bytts ut. Men det blev aldrig så. En sen kväll i januari orkade det slitna hjärtat inte längre.

Robert Gustafsson hann aldrig ta ett sista farväl. Han hälsade ofta på brodern hemma i Skövde men hela familjen hade vid det här laget vant sig vid närheten till döden. Dödsbudet kom därför inte som en chock.

Under de svåra åren som anhörig lärde han sig att parallellt med förtvivlan ta hand om sitt eget liv. Och i dag har den ständigt gnagande oron släppt.

Men att följa broderns kamp har varit så tungt att skådespelaren i perioder gått ner sig i arbete för att rastlösheten och sorgen inte skulle ta över.

Nu lever han som brodern lärde honom: i nuet.

- Min bror har lärt mig att det är bråttom att uppleva saker, att tiden är begränsad men det i sig ger en viss dödsångest. Förr fick jag panik när jag tänkte på döden men det blir bättre med åren, även om ångesten för att dö aldrig riktigt försvinner.

Robert Gustafsson hoppas genom att berätta sin och sin brors historia att fler ska ta ställning till organdonation och anmäla sig.

Skådespelaren understryker att religiösa och ideologiska skäl till att inte skänka organ måste respekteras men att fler åtminstone borde göra ett ställningstagande. Och han stöder ett av de förslag som regeringens utredare Lars Grönwall lade fram i november - donationsinformation till allmänheten genom skattsedeln.

I dag donerar omkring 100 personer i Sverige sina organ. Minst det dubbla skulle behövas. Varje donator i sig kan rädda 6-7 personer till fortsatt liv.

Många hinner avlida

Robert Gustafsson bror är en av många på landets väntelistor som fick sitt liv avbrutet för tidigt.

Enligt statistiken var de 19 förra året.

- Men det är med stor sannolikhet fler än dessa 19 som avlidit medan de väntat, säger Bo Alm, projektledare på Livsviktigt, Landstingsförbundets nationella arbete för organ- och vävnadsdonation.

- Parallellt med väntelistan finns nämligen patienter som bedömts som för sjuka för att genomgå transplantation, de orkar inte med en operation. Eller så är de för friska, leverpatienter till exempel blir inte uppsatta på väntelistan förrän de har ett år kvar att leva för man vill inte riskera att förkorta deras livslängd.

Så många dog medan de köade

Så många väntar på nya organ

618 väntade på transplantation 1 maj i år.

Så många fick nya organ i fjol

Genomförda transplantationer 2003.

Så många har sagt ja till donation

Så säger du Ja eller Nej till organdonation

Här kan du göra ditt val

Britt Peruzzi