"Jag är tokig i att laga mat"

Doldisministern Pär Nuder om sin älsklingshobby, kompisen Bill Clinton - och om att efterträda Göran Persson

1 av 3 | Foto: gunnar seijbold
regeringens kock När Pär Nuder får husera i köket har han som allra roligast. - Jag är ett riktigt freak, säger samordningsministern - eller "Nutte" som Göran Persson kallar honom.
NYHETER

Det är tyst och stilla på sjunde våningen i Rosenbad en måndag morgon.

Här arbetar statsministern och hans stab. Vid hissen läser jag på en skylt: "Nuderska rummet."

- Görans påhitt, säger Pär Nuder, med en liten grimas som inför en hopplös storebror.

Så familjärt skojar man i Rosenbad. Delar av regeringen har ju mångåriga band. Pär Nuders vän Mona Sahlins äldsta dotter gav honom smeknamnet Nutte.

Fast bara en säger så.

- Bara Göran, säger Pär Nuder, med samma svårtydda min - för att släta över ett grabbskämt, eller för att ta udden av ett genant utpekande av en särställning?

För det är 41-årige Pär Nuder statsminister Persson vill se som sin efterträdare. Sägs det. Nuder själv yppar inget.

- Följ med här om ni vill ha kaffe, säger han och visar till automaten i ett pyttekök.

Sedan sitter vi i Nuders lite trista arbetsrum, men med pampig konst: en dalkulla (Zorn) och en fartfylld skridskoåkare på väg ut i periferin (Sigrid Broms). Lite som Pär Nuder själv, som talar om sitt behov av trygghet, men också dragning ut i världen, till USA (där han brukar träffa Clinton) och Afrika (där han vill bestiga Kilimanjaro).

Han sitter avspänt bakåtlutad, med händerna i vila. Rösten är först ganska svag, försiktig. Situationen är ovan, säger han:

- Man går inte och funderar på sig själv liksom. Det är en surrealistisk situation att läsa om sig själv.

Hur beskrivs du?

- Som en som sysslat med politik i hela sitt vuxna liv. Som det gått fort för. Att jag inte är folklig har jag också läst.

Och vad säger du om det?

- Hur ska jag kunna vara folklig om folk inte vet vem jag är, till att börja med? Jag har varit statsråd i två års tid och det finns politiker som harvat i decennier innan de blivit folkliga, va. Ta Alf Svensson, som många anser folklig; han spelade i gärdsgårdsserien i många år innan det hände.

Vem är folklig?

- Folklig... det finns folkkära personer. Som personifierar det vi som bor i det här landet känner och tycker. Artister som Lasse Berghagen är folkkära. Politiker ska inte ha som ambition att vara folkkära. En politiker måste kunna vara tydlig och provocera.

Att du är en ung streber, som länge utövat makt i det fördolda - hur stämmer det?

- Jaa " som statssekreterare hade jag till uppgift att INTE synas. Jag var fånge här, inlåst på morgonen och utsläppt till kvällen. Att vara statsråd är något helt annat, nu ska jag resa och lyssna på många.

Varför har du alltid bott i Österskär?

- Jag har mina rötter där.

Varför är det viktigt?

- Trygghet och gemenskap.

Hur är du uppfostrad?

- Vilken svår fråga. Kärleksfullt, framför allt.

Kärnfamiljen är ett positivt ord för dig?

- Ja. Trygghet. Att hålla ihop. Vi bodde nära min mammas gamla faster och farbror. Mina föräldrar bor nära nu, och min bror bara ett stenkast bort.

Din farmor kom hit med sina två söner, hur var hon märkt av kriget?

- Flykten tog hårt på henne. Bägge sönerna hamnade hos varsin fosterfamilj. Hon klarade inte av att ta hand om sina barn. Hon levde ensam och hade enklaste tänkbara jobb du kan tänka dig. Typ städjobb.

Hur var du som pojke?

- Jag var periodare. Ibland var det akvariefiskar - och då var det bara akvariefiskar. Eller bara fotografering. Alltid till 110 procent. Vet inte hur många fototidningar jag har kvar. Jag kunde alla gubbarna, de stora fotograferna: Rune Hassler och Christer Strömholm och Olle Seijboldt. Ett tag var jag väldigt inne på att bli fotograf, få jobba med teknik, människor, fånga ögonblick.

Vilken var din roll i skolan?

- Jag var nog organisatören. Elevrådet " när det var för lite smör på mackorna och när vi ville se Ingmar Stenmark organiserade vi demonstrationer.

Varför gick du med i SSU så tidigt?

- Jag växte upp i en tid av politisk aktivitet. Och mina föräldrar var avvikande, betydligt mer vänster än andra i grannskapet. Det blev kollisioner i skolan med kompisar från hem med andra värderingar. Jag behövde skaffa mig de aktuella argumenten.

Du ville inte ompröva föräldrarnas värderingar?

- Neej "? De var en del av mig. Jag minns 1 maj 1975 när pappa väckte mig: nu är det fred i Vietnam. Och 1985 stod jag och skrek på Springsteenkonserten på Ullevi: Born in the USA " med stadion draperad i amerikanska flaggor. Och drygt tio år senare fick jag åka med Göran till USA och träffa Clinton som en gång demonstrerade mot Vietnamkriget, va " så min och Sveriges relation till USA har gått i vågor måste man säga.

Vad har du och Clinton för relation?

- Jag har träffat Clinton någon gång om året, det finns sådana här center-left-nätverk. Det är en väldigt fascinerande person med osedvanlig förmåga att ta ett rum i besittning, som samtidigt kan vara extremt analytisk skarp " och rapa upp fakta om BNP-utvecklingen i Ghana och föra detaljerade politiska resonemang.

Det klickade mellan er?

- Ja, och skulle jag åka till USA skulle jag nog träffa honom.

Vad tänkte du under Lewinskyaffären?

- Att jag inte ville veta mer " det blev liksom " Äh, jag vet inte. Jag har inga synpunkter måste jag säga. Ingen genomtänkt i varje fall. Tråkigt att Clinton fick avsluta sin politiska gärning på det där viset.

En rad mäktiga politiker tycks ha haft omfattande kvinnoaffärer. Vad bottnar det i?

- Du, det där har jag inga synpunkter på.

Män med makt har stor sexuell aptit?

- Ingen aning. Det är inget som jag grubblat på?

- Nej, just det.

Om man tänker sig regeringen som en arbetsplats. Vilken roll har du i gänget?

- Jag ligger rätt lågt, är inte den som pratar mest. Mina kolleger har sektorsansvar och är experter på sina politiska områden. Jag bygger broar mellan de olika sektorerna.

Bygger vad?

- Nja, det blir så förmätet och det funkar inte så att jag upptäcker något " det här med copyright i politiken är töntigt. Ett enkelt konkret exempel på vad det handlar om är att vi har högskolor och universitet som är utbildningsanstalter men är lika viktiga som tillväxtmotorer. Där kan jag prata med Östros och Pagrotsky.

Vilka frågor berör dig djupast?

- De internationella. Jag försökte häromkvällen förklara Sydafrikas apartheidsystem för mina barn. Det var inte lätt.

Vad är du stolt över?

- När jag bodde i Åkersberga stred vi i SSU för att det skulle byggas smålägenheter och när jag gick förbi det huset kunde jag känna: det gjorde du bra, Pär. När den här långa, tröga, tråkiga, kommunalgrå processen går i mål. Det är politik som bäst. Stor tillfredsställelse.

Hur ser du på partiledarjobbet?

- Att det är fullständigt omänskligt. Utsattheten, och att alltid vara i tjänst.

Hur tänkte du inför att Anna Lindh skulle ta över?

- Det var inget vi pratade om och var inte aktuellt då heller att Göran Persson skulle avgå.

Skulle du kunna tänka dig?

- Vi vill att Göran ska fortsätta många år till.

Ni lär ha en temperamentsfull relation.

- Han kan inte skälla på så många och inte jag heller. Då kan vi skälla på varandra.

Hur är du som pappa?

- Omtänksam... (skratt) man är den man är, men att sätta ord på det?

Hur får du ihop arbete och familj?

- Jag gör väl som alla: man pusslar och sitter med almanackor och mobiltelefoner och anlitar mor-och farföräldrar.

Vad betyder ditt estniska påbrå?

- Min pappa kom hit som krigsflykting och liten pojke. Skärvor av hans upplevelse har säkert på något vis präglat mig men jag vet inte hur.

Vad gör du när du ska ha roligt?

- Då lagar jag mat till min familj och mina vänner. Jag är tokig i matlagning, all mat, är ett riktigt freak. Så bredvid alla fototidningarna finns nu Allt om mat sedan 1988 sparade.

Det här är jag

Pär Nuder om...

Nuders favoriter

Kerstin Weigl