Marcellas pappa: Jag förstår inte vad polisen väntade på

NYHETER

MALMÖ

Marcella Ahlbergs pappa är förtvivlad av sorg.

- Mitt liv var uppbyggt på kärlek till min dotter, säger han. Nu finns hon inte.

Han är mycket besviken över polisens insats.

- Jag trodde att alla tuffa piketpoliser skulle klara av en ensam grabb. Jag förstår inte varför de inte agerade.

Han sitter i sin lägenhet i Malmö och berättar med låg stämma om sin kärlek till dottern, om hennes mördare och om dramatiken när hon var gisslan innan hon knivhöggs till döds.

Han var själv på platsen under det tre timmar långa dramat.

- Jag såg en bit av hennes ansikte och hennes axel en gång, berättar han. Men jag kunde inte se hennes ansiktsuttryck.

- Däremot hade jag ögonkontakt med 22-åringen. Jag vinkade åt honom att ge upp och komma ner. Han svarade med en snabb gest över halsen.

Pappan tyckte aldrig om att Marcella umgicks med den sju år äldre pojkvännen. Hon var bara 13 år när de träffades.

- Jag blev tvungen att acceptera honom för hennes skull - men jag har aldrig respekterat honom.

För två år sedan, när förhållandet var ganska nytt, tog han med sig pojkvännen till polisen och anmälde honom för sexuellt utnyttjande av dottern.

- Jag visste ju att det var straffbart. Han erkände. Men sedan dess har inget hänt. Polisen hörde aldrig av sig.

Marcella gjorde slut

Han säger att det unga paret egentligen inte hade det så bra tillsammans och att 22-åringen hade en stark påverkan på Marcella.

- Marcella var ambitiös och duktig. Hon var uppfostrad med att man ska mötas med godhet och respekt. Men hon visste också att verkligheten kunde vara tuff.

- Hon var en glad tjej, älskad av sin familj och omtyckt av sina kamrater.

- Nu har jag förlorat henne. Den förlusten, den sorgen, var den största förlust som kunde drabba mig. Hon var mitt liv. Hon blev inte ens 16 år.

Han berättar att Marcella för fyra månader sedan gjorde slut med pojkvännen.

- Då fortsatte han trakassera henne. Hon var rädd för honom, Vi pratade om det flera gånger men hon trodde att hon skulle klara ut det på egen hand. Men han lämnade henne inte i fred.

- Jag vill varna andra föräldrar. Var noga med att kontrollera vilka era barn umgås med!

För en dryg vecka sedan försökte 22-åringen strypa Marcella. Och i lördags tog han sig alltså in i hennes bostad - och släckte slutligen hennes liv.

- Som pappa har jag naturligtvis rätt att anklaga honom, säger Marcellas far.

- Samtidigt vet jag att han är ett offer för systemet. Min dotter skrev själv ett specialarbete om honom i skolan i höstas.

- Min dotters ord om sin egen mördare, viskar han.

- Men då, i höstas, var jag stolt över hennes uppsats.

Han inser att 22-åringen själv haft ett tufft liv.

- Men jag kunde inte respektera honom.

Lägger skuld på polisen

Pappan konstaterar att det naturligtvis är 22-åringens fel att han mist sin dotter. Men han lägger också stor skuld på polisen.

- De skulle agerat tidigare. Då hade min dotter levt nu.

- Jag förstod inte vad de väntade på. De bara pratade. Han hade ju bara en kniv - skulle inte de tuffa piketpoliserna kunnat klara av honom?

- Jag undrar om det handlar om ovilja, okunskap eller deras attityd. De jobbade som om de var på söndagsutflykt. Medan min dotter led däruppe.

- I dag undrar jag varför jag inte själv rusade upp och bröt upp dörren. Jag hade klarat det ensam!

Men då litade han fortfarande på polisen och i stället stannade han kvar på gatan nedanför. Han hörde när polisen sköt in en chockgranat och såg hur ambulansmännen någon minut senare kom ut med hans dotter på en bår.

- Jag förstod när jag såg hennes ansikte, snyftar han.

- Hennes gråa ansikte. Hon var fullständigt utan liv.

Läs också:

Pelle Tagesson