”Jag kände mig hjärntvättad”

Pastorn om sin relation till Kristi brud

NYHETER

Den 18 december 1999 hittades pastorns första fru, Heléne, död i parets villa i Knutby.

Dödsfallet avskrevs först som en olycka – men nu står pastorn åtalad misstänkt för att ha mördat hustrun.

I förhören berättar pastorn om händelsen – och om hur han känt sig styrd av Åsa Waldau, ”Kristi brud”.

I förhören berättar pastorn att han och hustrun båda varit magsjuka vid tiden för dödsfallet.

Ur förundersökningen:

Förhörsledaren: Vad har Helen på sig? Kommer du ihåg det när hon är ute och kräks?

Pastorn: Hon har förmodligen den här nattskjortan jag talade om som var, det är mjukt tyg i, blågrå, ljus toner, ränder och så kanske hon hade en morgonrock över.

FL: Kommer du ihåg om du och Helen pratade någonting på morgonen eller förmiddagen.

P: Nej inget speciellt.

FL: Kommer du ihåg att NN var upp till er med te och hårda mackor?

P: Jag hade för mig att hon var upp med cola, men det kan nog mycket väl ha varit.

(---)

FL: Kan du berätta med egna ord nu vad som hände när NN kommer upp till dig?

P: Mm. NN kommer, jag vaknar av att han står i sovrumsdörren och tilltalar mig, och som jag sagt tidigare han skulle antingen hämta eller lämna någon nyckel eller någonting och NN undrar hur vi mår och jag berättar att vi är sjuka båda två.

Han frågar då vart Helen är och jag antar att hon är på toa eller i badrummet och då konstaterar jag också att det står och spolar där inne, men det var ingen duschstråle utan det stod och spolade i badkaret vilket jag väl tyckte var lite knepigt.

Men sen hör jag då att det står och skvalar som att badkaret rinner över och därför går jag upp och säger Heléne genom dörren och får inget svar och knackar på. Jag konstaterar att det är låst, jag knackar på och ropar Heléne lite oroligt för jag hör att det står och bara rinner, då ber jag NN ringa till MM för det var min första tanke eftersom jag inte kom in i badrummet, och?

?men sen hämtade jag en skruvmejsel för att försöka få upp dörren, vilket jag också får och då ligger Heléne i badkaret med kläderna på sig. Jag har bestämt för mig att det var den där nattskjortan, du säger at det var en morgonrock, och det kan hon ha haft fast jag inte minns det, och då skriker jag rakt ut och NN kommer och jag tar upp henne ur badkaret (---)

NN tror jag ringer efter ambulans, 112 larmar, och sen börjar dom med konstgjord andning och upplivningsförsök.

FL: När du står utanför dörren här och knackar på och då hör du naturligtvis hur vattnet spolar där inne, vad är din tanke om vad som har skett?

P: Ja, då är jag rädd att hon har drunknat eller att hon har, liksom att någonting så har skett att hon är skadad eller att, hon är i alla fall inte, hon ger ju inget svar, så hon är i alla fall inte vid medvetande, så jag blev rädd.

FL: Du sa att du gick och hämtade en skruvmejsel, var hämtade du den någonstans?

P: Jag vet inte, antingen i förrådet nere eller om jag möjligtvis hade verktygslådan på kontoret. (?)

FL: Du hade skruvmejseln i verktygslådan?

P: Mm.

FL: Det är du säker på?

P: Ja.

FL: NN säger att han springer ner till verktygslådan som finns där nere på sin vanliga plats och hämtar en skruvmejsel?

P: Jaha.

FL: Var fick du din skruvmejsel ifrån? NN säger också att det är du som öppnar dörren, det är inte han, så när han kommer upp med skruvmejseln då är den redan öppen?

P: Ja, då måste jag ha haft verktyg bara i kontoret då.

FL: Nyss var du säker på att skruvmejseln låg i?

P: Ja, det trodde jag, men det, alltså jag kan inte säga att jag gick och tog den, den låg där eller så, det är, det vet jag inte.

(---)

FL: Det är en tillfällighet att mejseln låg där (på kontoret) och att du dessutom visste om att den låg där?

P: Ja, är det så konstigt det?

FL: Nej.

P: Nej, men jag har förmodligen, jag vet inte.

(---)

Därefter ställer förhörsledaren frågor som handlar om pastorns mediciner. Polisen misstänker att Heléne drogades av pastorn som tog starka värktabletter för ryggproblem.

Obduktionen visar att Heléne hade livshotande doser av ämnet dextropropoxifen i kroppen – något som polisen missade i sin första utredning.

Så småningom kommer förhörsledaren in på pastorns förhållande till Åsa Waldau, ”Kristi brud”.

Ur förhöret:

P: Åsa tyckte det var viktigt att jag så snabbt som möjligt rensade bort det som hade med Heléne att göra därför att jag skulle inte ha en massa saker som påminde mig och gjorde att jag sörjde mer än nödvändigt.

FL: Så du fick inte sörja för Åsa?

P: Nej, om jag grät och var ledsen så liksom till en viss gräns fick jag göra det men väldigt snabbt så stoppade hon det och sa att det var självömkan och självcentrering och jag skulle inte sörja över någonting som var guds vilja utan jag skulle vara tacksam att gud hade något bättre i stället och därför försökte jag mycket att tränga undan smärtan och Åsa var med och rensade allting och ville att det skulle göras på en gång, ju förr desto bättre.

FL. Är det svårt att prata om Åsa?

P: Va?

FL: Har du svårt att prata om Åsa?

P: Ja, det är för att i dag är jag så, jag är arg och känner på mig väldigt liksom kränkt, besviken? ? och lika mycket på mig själv för att jag lät mig behandlas så.

(---)

FL: Kan det vara så att du kände dig hjärntvättad?

P: I dag känner jag ju så att jag har varit hjärntvättad, ja, och håller fortfarande på och försöker slita mig?

FL #2: Jag vet inte om det är rätt läge, men förhörsledaren har ju förklarat för dig i förra förhöret att Heléne inte kunnat dö på ett naturligt sätt (?)

Nu har du berättat så långt jag har hört på i alla fall att under det här förhöret, att Åsa påverkar dig otroligt starkt, någonting i stil med att du inte kunde stå emot att du var tvungen att göra som hon ville, att Heléne skulle gå bort helt enkelt, det är ju kontentan av det här. Då vill jag ställa en fråga till dig, jag ber dig tänka igenom väldigt noga innan du svarar. Dödade du Heléne?

P: Nej, jag har inte dödat Heléne.

FL: Kan du förklara då hur Heléne dog?

P: Nej det kan jag inte (?) Jag var väldigt styrd av Åsa men för det första har hon aldrig bett mig att döda Heléne och för det andra skulle jag aldrig ha klarat av att göra det om jag så hade gjort det, det finns likväl gränser för vad jag skulle klara.

Läs också:

Rickard Westman