De skrattande torterarna

Chockbilderna på Lynndie och Sabrina kan fälla USA:s försvarsminister

1 av 10
krigsrätt för kärleksparet Lynndie England, 21, är gravid i fjärde månaden med fästmannen Charles Graner, 35. Båda ska ställas inför krigsrätt för övergreppen i Irakfängelset.
NYHETER

Lynndie England kallas "trailer trash". Det betyder fattig, vit underklass som bor i husbilsparker. I begreppet ingår också överhetens förakt. Trailer trash är mental granne med "redneck" och en redneck anses vara en obildad, korkad, konservativ och skjutgalen bondlurk som kör omkring i en pick up-truck med ett gevär och en hund på flaket.

En redneck röstar illblått på president Bush, viftar med den amerikanska flaggan, tror på Gud och är emot bögar, svartskallar och liberalism.

Så lyder myten och myten sprids från de så kallade intellektuella storstadsborna. Hela USA:s inland består av ett bakåtsträvande pack som helst inte borde få ha rösträtt, menar den föraktfulla rika storstaden.

- Jag flyttade från Baltimore för det var för mycket negrer där, säger en man i 45-årsåldern som inte litar på media.

- Jag säger inte att alla är lata drogförsäljare, men jag säger att det finns en del. Och det är inte de svarta som tjänstgör i armén, det är vita pojkar och flickor.

Han är noga med att tillägga att han inte vill köra iväg någon ur USA eller skada någon. Svarta får vara hur de vill. Men han vill slippa dem.

- Därför flyttade jag hit, ifrån storstadens problem. Här är det ingen jäkt eller stress, inget våld. Här kan man promenera hem på natten utan att vara rädd, säger han.

"Här" är Fort Ashby, Lynndie Englands hemby precis vid foten av bergskedjan Appalacherna. 1 354 invånare. De flesta kör pick-up-truck och jagar kalkon och annat småvilt.

500 meter från stadens enda bar Corner Bar växte Lynndie England upp i familjens trailer som de hyr för 2 500 kronor i månaden.

- Jag installerade vatten åt dem. Det verkade vara en vanlig familj. Även om brorsan verkade lite " bakom, säger samme man som flyttade från storstaden Baltimore drygt två timmar österut.

Utanför familjens trailer packar Lynndie Englands syster Jessica Kleinstiver upp matvaror som hon handlat på affären IGA, där Lynndie England jobbade innan hon ryckte in i armén. IGA är en stor affär med många tomma hyllor. Det finns inte ens jellybeans. Här i trakterna har inte folk råd att handla så ofta. De är fattigfolk.

Systern är vänlig men säger att hon inte får uttala sig i media för familjens advokat.

Tre dagar tidigare sade hon vid en presskonferens:

- Jag tror inte att min syster gjorde det. Vissa människor sa åt henne vad hon skulle göra. Jag tror att bilderna är arrangerade. Hon görs till syndabock.

Lynndies mamma sa innan hon flydde uppmärksamheten att hon "mådde illa av att se fotografierna" där dottern håller en irakier i koppel och en annan där hon flinar medan hon pekar på en irakiers könsorgan.

- Hon har större värden än så. Hon är en bra flicka, förklarar Terrie England, 44.

I trakten är Lynndie känd som en pojkflicka som var besatt av orkanfilmen "Twister". Hon ville bli meteorolog och sprang alltid utomhus när det var storm.

Men istället gick hon med i armén innan hon ens slutat high school.

- Jag sa åt henne att jag inte ville det, säger mamman. Men hon sa, "Jag fyller 18 om en månad och om inte du skriver under nu så går jag med då". Hon kunde vara sådan. Hon är ganska envis. Men det betyder inte att hon inte kan lyda order, säger Terrie England.

Mamman fick reda på att något dåligt var på gång i januari, säger hon till New York Times:

- Hon ringde mig och sa, "mamma, något har hänt, men oroa dig inte för det". Givetvis fick det mig att bli ännu mer oroad. Men inget kunde ha förberett mig på det här.

Hon såg bilderna på dottern på CNN till morgonkaffet. Om och om igen visades de.

- Gode gud, tänkte jag.

Som 19-åring gifte Lynndie England sig med en pojke från trakten, David Fike, 21.

- En dag var hon plötsligt bara gift, berättar vännen Kerry Shoemaker-Davis.

- Hon promenerade upp till mig på 7-Eleven med en ring och sa: "Kolla vad jag har gjort!"

Det äktenskapet varade i ett år. Nu är hon tillsammans med Charles Graner, en annan soldat på det skandalomsusade 372:a militärpoliskompaniet från Cresaptown, cirka 20 minuter bort från Fort Ashby.

Graner anses vara den som ledde tortyren av de irakiska fångarna. Hans förra fru har anklagat honom för misshandel och givit honom besöksförbud.

Lynndie England är gravid i fjärde månaden med Charles Graners barn. Båda inväntar nu krigsrätt.

I sin första intervju om tortyren, i onsdags, säger England att hon agerade enbart på order från sina befäl.

- Den specifika ordern var: "stå där, gör tummen upp och le", berättar hon.

Om bilden där hon håller en soldat i ett koppel:

- Jag instruerades av personer med högre rank att stå där och hålla i kopplet.

- För oss handlade det om att göra vårt jobb, vilket betyder att göra som man blir tillsagd. Vi kände inte att vi gjorde något som vi inte borde göra, säger Lynndie England utan att visa ånger.

I Fort Ashby är känslorna delade inför bilderna. Till skillnad från vad storstaden tror så är inte den amerikanska landsbygden en enda stor, homogen massa av dumma rednecks.

- Än så länge vet vi för lite, säger Colleen Kesner som äger Corner Bar.

- Men vad vi vet är att det inte ser bra ut. Personligen tror jag att hon blev tillsagd att göra det, hon var rekvisita. Vilket inte gör det rätt, inte alls.

Skulle du servera henne en öl om hon kom in här?

- Ja. Jag skulle behandla henne som hon borde behandla människor. Med respekt. Men sedan skulle jag ge henne en munfull skällsord!

Bredvid sitter Earnie Westfall, 46. Han var i Saddam Husseins Irak 1987 och installerade ett telefonsystem.

- Smarta människor, irakierna, säger han. De behandlade oss kungligt. Det fanns till och med nakenbarer med alkohol. Det var amerikanska kvinnor som dansade nakna. Inte irakiska, förstås.

Han är inte upprörd över bilderna som gjort hans hemby ökänd.

- Sådär går det alltid till i krig. Fångar förnedras för att prata. Det dumma vekar vara att den här gången finns det bilder.

- I Vietnam fick vi folk att snacka genom att slänga ut deras kompisar från en helikopter.

- Och jämför med vad irakierna gjorde. De stympade fyra amerikaner och släpade dem på gatan!

Colleen Kesner sticker in:

- Men våra mannar ska vara soldater! De måste hålla en kod.

- Jaja, säger Westfall.

Längre bort i baren sitter Junior Richards, 71, och George Myers, 66.

- Media har överdrivit det här, säger de och tar en klunk öl.

I Cresaptown sitter två män som passar in i alla stereotypa beskrivningar av en redneck. Till skillnad från myten är de varken Bush- eller krigsanhängare. Tvärtom. De är fyllda av bitterhet mot överheten. All överhet.

- Politikerna bli rika på krig utan att riskera något. Det är vanligt folk som dör, de rikas barn är inte där. Vi borde inte vara där, vi är där för oljan men det enda jag märker är att bensinen är dyrare än någonsin just nu. Någon annan kommer att få pengarna, som vanligt, säger Allan Edminston, 76.

Lynndie England och hennes kollegor från Cresaptowns militärpoliskompani är blott syndabockar, menar de.

- De skyller som vanligt på den lilla mannen. Det är bullshit! utbrister Martin Nacelrod, 52, som var i 17 länder när han låg i armén mellan 1968 och 1971.

- Och de där irakierna behandlas inte sämre än vi behandlade indianerna i det här landet. Dem mördade vi för att ta deras land, säger Nacelrod med avsmak.

- På den tiden hade vi behövt media som berättade om övergreppen mot indianerna. Nu borde media ge fan i att skriva så mycket skit. De här bilderna borde aldrig visats med hänvisning till rikets säkerhet.

Tio minuter bort, inne i den rikare, finare, mer liberala och "historiska" staden Cumberland skäms alla vi talar med för att kompaniet som stått för tortyren kommer därifrån.

- Det är hemskt, säger svenskan Margareta Miller, som tidigare hette Rönnersten.

Hon flyttade till USA från Stockholm 1964 och gifte sig med Bill Miller. Nu driver de restaurangen Oxford House. Båda menar att USA aldrig borde invaderat Irak.

- I Europa har de redan en dålig bild av amerikaner. Det här gör det värre. Soldaterna säger att de följde order, men sådana här order följer man väl bara under pistolhot? säger Margareta Miller.

Sabrina D Harman är den andra kvinnan i centrum av skandalen. Hon fotograferade flera av bilderna och förekommer också flinande över en hög med nakna irakier. Enligt åtalet kopplade hon också elledningar till soldater som tvingades stå på en låda. Om de föll av skulle de få en elchock, sa hon till dem, enligt åtalet.

- Hon tog bilderna för att skaffa bevis, bedyrar hennes mamma Robin Harman till Washington Post.

- Hon flyttade hemifrån för bara två år sedan. Hon tror att alla är goda.

Harman, 26, kommer från medelklassförorten Alexandria, Virginia, utanför Washington, DC, och är dotter till en kriminalpolis.

- Hon har tittat på bilder från obduktioner och brottsplatsundersökningar sedan hon var barn, säger mamman.

Sabrina Harman säger att det inte fanns några regler på Abu Ghraib-fängelset, och inte mycket träning. Hon beordrades att "bryta ner" fångarna inför förhören.

- De brukade föra fram mängder av fångar som redan hade huvor på sig och var handfängslade. Jobbet för oss i militärpolisen var att hålla dem vakna och göra livet till ett helvete så att de skulle prata, skriver hon i ett e-brev till Washington Post.

- Ingen av oss fick läsa Genévekonventionen (om hur man ska behandla krigsfångar). Första gången jag läste den var två månader efter åtalet. Jag läste hela och strök under allt fängelset våldförde sig på. Det var mycket. Mycket.

Att två unga kvinnor blivit skandalens ansikten utåt har fått många i USA att spekulera i att tjejerna försökte agera som grabbarna.

- Men problemet kanske inte är militärens kvinnofiering utan bristen därpå, säger författaren Debra Dickerson, före detta militär, till ABC News.

Melissa Sheridan Embser-Herbert, expert på kvinnor i militären och biträdande professor på Hamline University, spekulerar i att så många kvinnor var delaktiga kan bero på att kvinnor inte uppnått jämställdhet i det militära.

- Om du redan är något marginaliserad och ser någonting som inte verkar helt rätt, varför skulle du marginalisera dig ännu mer genom att ifrågasätta vad du ser?

Barägaren Colleen Kesner tyckte att det var extra konstigt att "kvinnor, som har mer medkänsla än män, och Lynndie som nu har ett barn i magen" stod för förnedringen av soldaterna.

Men Embser-Herbert menar att skandalen inte är en könsfråga.

- Jag tror inte att vi kan förvänta oss att kvinnor skulle ha betett sig annorlunda än män under de här omständigheterna.

Det är karaokekväll varje fredag på Corner Bar i Fort Ashby. Vissa dagar uppträder mindre band. En öl kostar under 20 kronor. Den mest spelade låten på jukeboxen är "I love this bar" med countrystjärnan Toby Keith - en sång som inte ofta hörs i storstäder.

- Vi är inte så moderna här, vi är bakåt i tiden, säger Colleen Kesner. Vi är 20 år efter storstäderna, kanske mer. Vi har bara ett enda rödljus i byn. Men folk här är vänliga mot varandra, de ställer upp. Och alla här har olika åsikter om vad Lynndie gjorde.

- Men vill ni kalla oss allihopa för rednecks, så varsågoda.

Fängelseskandalen - dag för dag

Två unga kvinnor är i centrum för skandalen som skakar president Bush - inrikespolitiskt och i världen - och riskerar att fälla försvars-minister Donald Rumsfeld. Lynndie England, 21, pekar flinande på en irakisk soldats könsorgan på en bild. På en annan håller hon en irakisk soldat i ett koppel. Bilderna togs av Sabrina Harman, 26, som själv flinar upp sig på en bild bakom en hög nakna irakier. Hur kunde två kvinnor bli skandalens ansikten? Aftonbladets USA-korrespondent Fredrik Virtanen söker svaret i deras hembyar.

Fredrik Virtanen