Förhören med barnflickan, del 2

NYHETER

Förhöret med barnflickan, fortsättning:

Barnflickan vittnar om att pastorn frågat om hon skulle kunna döda.

- Om gud sa att du skulle döda en människa - skulle du döda det då?

- Jag tyckte det var en jättekonstig fråga. Men jag tänkte ”om det är gud som frågar så måste jag lyda”.

- Men jag minns att pastorn sa ”om gud vill använda dina händer...” och så vidare. Det resonemanget tog han upp i april/maj 2001.

- Pastorn har alltid betonat lydnad väldigt högt.

Åklagaren tog sedan upp parallellen med bibelns Abraham, som fick order att döda sin ende son.

Otrohet.

- Men han sa ”gud kan säga vad han vill, han är större än hans ord”.

- Vi pratade om att det är fel att vara otrogen, men i det här fallet var det inte fel. Och i det här sammanhanget drog pastorn in ”det är fel att döda men i det här fallet är det inte fel”.

I november 2001 berättar pastorn för en del i ledarskapet att det är guds vilja att vi ska gifta oss, vilket inte godtas.

- Åsa och de andra säger ”det tror inte vi stämmer”.

- Då sa pastorn till mig att ”det är nog i

nte så”.

- Jag var väldigt förälskad i pastorn och han var väldigt intensiv i sin kärlek till mig.

- Dagen efter han sagt att det är inte guds vilja att vi ska gifta oss. Och natten efter fortsätter striden.

- Jag säger att om det inte är guds vilja så ska vi inte ha ett sexuellt förhållande. Men pastorn säger att jag ska.

- Så det fortsätter, men med en annan innebörd, kan man säga. Det förhållandet som vi hade där i sovrummet, det var guds vilja, det var inte för vår förälskelse. Men det var ingen som visste, ingen visste att vi ha de sex.

- De trodde att vi slutade. Ingen visste att vi fortsatte.

- Men bara dagar efter att vi slutade så kommer pastorn till mig. Och då kommer Alexandra in i rummet och berättar att han fått ett brev. Han berättar för mig att (brevskrivaren) sagt att pastorn är en prövad man. Personen

- Din första fru fick tas ifrån dig. Din andra fru kommer ockås att tas ifrån dig. Och så sa han att det stod att i hans närhet fanns en kvinna som var skapad för honom.

- Och så sa pastorn att det stod i brevet att om inte människor hjälper oss att skilja oss, och om inte jag och (maken) är villig att skilja oss så är (maken) tvungen att dö.

- Och jag kände ”oj”, då måste (maken) tas hem, dö, då måste han tas hem till gud. Jag skulle tillhöra pastorn, (maken) skulle tas hem.

- Och jag kände ”det här är nog rätt, jag kommer nog att bli pastorns fru”.

Pastorn visar brevet även för andra.

- Men han sa aldrig till mig att de andra inte trodde på brevet.

Åklagaren: Fick det brevet någon inverkan på ditt äktenskap?

- Ja. Jag kände att om jag inte skiljer mig så kommer (maken) att dö. Det brevet fick mig att skilja mig.

- Nu kanske det var bra, eftersom jag bara spelade. Men jag vet inte om det hade blivit så ändå.

- Men det brevets innehåll var otroligt betydelsefullt för skilsmässan.

Åklagaren: Fick det brevet någon inverkan på ditt äktenskap?

- Ja. Jag kände att om jag inte skiljer mig så kommer (maken) att dö. Det brevet fick mig att skilja mig.

- Nu kanske det var bra, eftersom jag bara spelade. Men jag vet inte om det hade blivit så ändå.

- Men det brevets innehåll var otroligt betydelsefullt för skilsmässan.

- När jag läser förhören så förstår jag att från att ha varit pastorns hjälp och sköld är det som - jag tror att andra personer i församlingen inte ville att jag skulle vara kvar i sovrummet.

- Pastorn kanske ville hitta en annan väg att ha kvar mig. Att jag har fått pastorn att svika Åsa och församlingen.

- Jag förstod aldrig. Pastorn var ofelbar. Från att ha varit nära gud så var jag en slutg person som ville fälla honom.

- Jag hade begått stora allvarliga synder, framför allt mot Åsa. När pastorn svek henne genom att inte vara ärlig mot henne så var allt mitt fel, det var jag som fått honom på fall.

- Från början av 2002 fick jag från pastorn höra att jag var den stora synderskan.

- Eftersom jag inte förstod vad jag gjort för fel så kunde jag inte ångra mig. Jag försökte febrilt förstå men fick inte klarhet i det.

Åklagaren: Vad det något som andra sa också?

- Åsa (Kristi brud) pratade med mig. Hon är kärleksfull och väldigt rak och hon vill att människor ska vara ärliga och äkta.

- Jag som har en mask av säkerhet, jag tyckte det var svårt. Jag var inte riktigt äkta inför henne, det blev liksom fel. Jag var inte äkta inför Åsa och det blev hon ledsen för.

- Jag pratade illa om henne och sa saker som inte stämmer, säger barnflickan, som kallades fresterskan som ville förstöra guds verk.

Åklagaren: Samtidigt stannade du kvar i sovrummet och fortsatte som tidigare?

- Ja, relationen med pastorn fortsatte sexuellt och så. Jag skulle sitta vid hans sida tills striden var slut, men så var det inte riktigt i relationen.

- Jag trodde att det sexuella förhållandet skulle vara utifrån som pastorn sa.

Åklagaren: Hur fungerade det med att pastorns fru bodde där, barnen fanns där - hur fungerade det?

- Pastorn var så oerhört intensivt i sin kärlek så jag öppnade mitt slutna rum. Jag gav honom verkligen mitt förtroende, sa barnaflickan.

Här bröts rösten.

- Han var oerhört kärleksfull de första sex månaderna. Men sedan.. jag var oerhört falsk och förfört och sedan blev det värre och värre.

- Jag var så mottaglig för hans påverkan.. det har påverkat mig att jag levt så nära honom. Och så förändrar han situationen från kärlek till att jag inte var något värd.

- Jag skulle sitta där hos pastorn och Alexandra skulle ta hand om barnen.

Åklagaren: Upplevde du att Alexandra var svartsjuk.

- Hon var rädd. Hon var rädd att hon skulle dö och att jag var pastorns nästa fru. Och hon sa.. ibland står det still.

Åklagaren frågade om barnflickans gudstro.

- Under tiden när jag och pastorn började umgås så blev allt väldigt mycket... allt var väldigt lätt. Hela situationen var väldigt konstig.

- Jag skulle vara med pastorn och var gift med (XX)... jag blev lite förvirrad. Jag trodde att jag hade en bra relation med gud och trodde att jag gjorde rätt.

- 2002, när allt vänds till att allt är mitt fel och gud är arg på mig.. Jag visste inte vart jag hade gud.

- I pastorns värld - till exempel det här med Helene, att han hade drömt att Helene skulle dö sju nätter i rad innan hon dog, jag tyckte det var jättekonstigt.

- Det var mycket som jag kände "jaha, tänker gud så". Det var mycket i min gudsbild som förändrades.

Åklagaren: Var det mycket prat om att "tas hem" och så?

- Ja. Alexandra var rädd. Hon var rädd att gud skulle ta hem henne när jag var vid pastorns sida. Helene var rädd när Alexandra var vid hans sida och nu kände Alexandra igen mönstret.

- Mycket det här mejlet, att Alexandra skulle dö och (maken) skulle dö - jag var jätteädd att pastorn skulle dö och att jag skulle dö..

Åklagaren går till året 2003: Fortsatte det här om att du påstods snärja pastorn?

- Ja. Jag visste inte vad jag gjort för fel. Jag fick höra från pastorn att jag var djävulens redskap, men jag hade svårt att förstå.

- Många i församlingen bemötte mig som andra. Men ledarskapet hade nog en syn på mig om att jag medvetet frestade pastorn, att jag inte ville vara trogen gud och församlingen och så.

- När de såg att jag inte förkrossades och bad om förlåtelse och så, att jag var oförändrad.. jag vet inte hur det låg till.

- Jag tror att Åsa (kristi brud) och så verkligen ville säga förlåt, till henne.

--

2003 är värsta året. Jag mådde så fruktansvärd dåligt. Jag var så rädd att gud skulle lämna mig, varje dag. Jag ropade och jag bad om nåd, men det enda jag fick höra var att jag var oförbätterlig.

- Det var pastorn som sa det.

Hon berättar att pastorns fru Alexandra verkligen ville att jag skulle må bra.

- Jag älskade verkligen Alexandra och jag tror att hon älskade mig. Jag tror att det var svårt att jag var i deras hem och så.

- Under 2003 är pastorn den enda person jag har kontakt med. Det har gått år och de har inte sett någon förändring. Pastorn sa på sommaren, där rasade det verkligen, jag fick höra hela tiden att jag var vidrig, högmodig, syndig, oförbätterlig.

- Pastorn var den enda jag träffade. Jag fick höra att jag troligen skulle hamna i helvetet och att gud skulle lämna mig. Det var en skräck för mig.

- Pastorn gav också kärlek. Jag trodde att han behövde trycka ner mig totalt för att jag inte skulle vara högmodig. Han behövde verkligen trycka ner mig så att jag skulle hålla mig på min plats.

- Han kunde säga ”du är så vidrig, så högmodig”, att jag var en bitch, att jag var ointelligent, att jag var blond, att jag var falsk och en frestelse - alla de här orden som gör så ont i en.

- Sedan kunde han avsluta med att säga ”du är så vidrig men jag älskar dig”. Och då kände jag att fastän jag är så vidrig så gav det en otrolig tacksamhet.

- Jag trodde att han gjorde det för att hjälpa mig.

På nätterna var jag med pastorn och då hade vi en sexuell relation. På dagarna var jag pastorns slav. Under hela den här tiden under 2003 var jag instängd på dagarna.

- Jag var så oförbätterlig att nåden hade lämnat mig.

Åklagaren: Var var du instängd?

- Mest i sovrummet. Eftersom så fort jag träffade någon och sa något sa pastorn ”du är så oförbätterlig att om du träffar någon så smittar du dom”. Så jag fick inte träffa någon.

- Kom det människor hem till pastorn och Alexandra så fick jag sitta instängd. Jag blev helt paralyserad. Jag vet att vissa beskrivit mig nästan som ett spöke.

- Pastorn sa ”nu kommer det folk, nu får du inte visa dig”. Jag var så totalt nedtryckt, så under isen. Jag mådde så fruktansvärt dåligt.

- Så fort någon kom fram och pratade med mig så visste jag inte hur jag skulle bete mig.

2003 märkte barnflickan att pastorn var lika intensiv mot grannfrun som han tidigare varit mot henne.

- Han sa ”i kväll kommer jag att ha besök, du får gå ut”. Jag fick ligga på soffan. Och jag förstod väl att det var (grannfrun). Jag trodde att de träffades som vänner på nätterna då.

- Pastorn träffade (grannfrun) väldigt ofta, varje natt tror jag. Och när hon hade gått sa pastorn att då kunde jag komma upp i sovrummet.

- Alexandra tyckte det var väldigt svårt med (grannfrun). Pastorn hade ett gott öga till henne och Alexandra tyckte det var svårt.

- När jag kom upp till sovrummet när (grannfrun) hade varit där så hade pastorn sex med mig också.

- Han sa att jag hade syndat så svårt och att jag var så vidrig, jag hade inte omvänt mig så av nåd, av god vilja så fick jag vara en slav. Vilket innebar att jag inte hade någon egen vilja eller rättighet till liv.

- Jag var en slav i allt, det skulle hjälpa mig att komma tillbaka till gud. Men det var väldigt mycket att jag var till för honom.

Redan 2001 slutade pastorn visa förälskelse. I dag har jag förstått att han redan då hade ett förhållande med (grannfrun).

- Att ha ett sexuellt förhållande utan kärlek, det tär oerhört mycket på ens inre.

Åklagaren: Du hade en kontaktkortstelefon. Hade du den under hösten 2003?

- Ja. Hösten 2003 köper jag en ny telefon, en Nokia 3510, vilket gör att min gamla mobil blir överflödig. Pastorn lånar den vid en del tillfällen. Hans simkort strular och det blev så att han tog över den.

Hösten 2003:

- Jag kan inte riktigt förklara, jag är då så totalt under isen. Alla såg upp till pastorn. Han kunde säga till andra ”jag är så glad att ni lyder” men jag fick alltid höra att jag var så olydig.

- Jag hade ju i bakhuvudet då att pastorn var den store ledaren och, ja, jag mådde ju inte bra då. När pastorn tänkte något så var det rätt, när han kände något så var det rätt. Allt han sa var rätt och i detta, jag grät och grät och frågade ”vad ska jag göra, är det för sent för mig?”.

- En förmiddag så låg jag i sovrummet och försökte sova. Och då säger paston återigen, den där frågan han ställde 2001. Han var tyngd av något och så frågar han ”skulle du kunna döda en människa?”.

- Jag känner ”varför säger pastorn så” och jag säger nej.

- Men då säger han ”om du skulle veta att det var rätt, om du visste att gud ville det?”.

- Jag sa då att om jag var Abraham och gud sa åt mig att offra min son då så hoppas jag att jag skulle kunna lyda.

- Han blev irriterad och sa ”men du är inte Abraham och det här är nu”.

- Jag kände obehag då, det fanns alltid ett syfte med pastorns frågor.

- Dagen efter är han jättetyngd och jag säger ”kan jag göra något?”.

- Och då sa han ”nej, du är inte villig att döda en människa”. Och då blev jag rätterädd, för pastorn hade ju alltid rätt. Och jag fick på något sätt en antydan om att den som skulle dö var Alexandra. Och jag tänkte på mejlet 2001 som sa att Alexandra skulle dö.

- Jag tänkte ”ska det bli en bilolycka där jag kör och Alexandra dör”.

- Dagen efter gör jag rent akvariet när pastorns son att någon ska komma. Så jag lägger mig hos sonen. Då kommer pastorn in och säger att jag ska komma ut. I förbifarten säger han ”du fick ett sms på din telefon. Jag hörde att det pep”, säger han.

- Vad konstigt, säger jag och öppnar telefonen, och där står det” det du vet att du måste göra det måste du göra. Se till att få det gjort innan den 25/11 annars är det för sent för dig”.

- Jag kan inte förklara i ord. Jag blev så skräckslagen. Och det är anonymt.

- Jag stod där helt paralyserad. ”Det du vet att du måste göra det måste du göra”. Och jag visste att 25:e var pastorns och Alexandras bröllopsdag.

- Och jag kände att om det här inte är gjort innan dess så kommer gud att lämna mig. Och pastorn säger ”vad har du fått för sms” och så tar han min telefon.

- ”Vilket konstigt sms”, sa han. ”Är det något du måste lämna till arbetsförmedlingen” och spelar oskyldig. Och jag säger ”den 25:e, det är eran bröllopsdag”.

- Jag känner då att det här är övernaturligt. Jag frågade om han skickat sms:et till mig - han skickade ett annat till (xx) i somras - men han säger att han inte kom ihåg hur man gjorde.

- Sedan blir pastorn arg på mig och säger ”hur kan du anklaga mig för det”. Och jag känner att det är självklart att han inte skickat något anonymt sms, så jag sa förlåt.

- Jag var helt chockad. Och så säger jag ”i förrgår hade jag inte en tanke på att döda någon. Och nu känns det som du säger till mig att mörda din fru inom två veckor”.

- Då blir pastorn jättearg på mig och säger ”hur kan du anklaga mig”.

- Jag sa ”om det ä så att du säger att jag ska döda Alexandra så glömmer vi det här och nu. Sedan blev det tyst en stund, sedan frågade jag ”varför pratade vi om det här”.

- Och då säger pastorn till mig att ”det är precis så här jag tror att det kommer att gå till”.

- Då börjar jag storgråta. Pastorn har sagt att så ska det gå till, pastorn hörde gud. Jag sa ”jag vill inte mörda Alexandra” och han säger ”jag vet det”.

Där meddelade rättens ordförande om paus i 20 minuter. Förhandlingarna återupptas klockan 11.

aftonbladet.se