Pastorn ville att både hustrun och rivalen skulle dödas

Barnflickan säger att pastorn styrde henne helt

NYHETER

Pastorn pressade barnflickan att skaffa fram ett vapen.

När hon visade sig villig att försöka förklarade pastorn att det inte räckte med att mörda hans hustru.

Barnflickan skulle också skjuta ihjäl Daniel Linde.

Åklagaren: Det sista du berättade var att du kände att du började leva lite grand igen. Kan du fortsätta därifrån?

– Jag tror att det var i början av december och jag pratar med /// i telefonen. Han säger att han känner sig otroligt pressad och att han behöver en förändring. Alexandra skulle till himlen och detta var mitt ansvar. Han säger att han kvävs och att han stressas av detta.

”Alexandra skulle till himlen”

–Jag förstod inte riktigt, men jag uppfattade att han ansåg att det andliga trycket på honom var för hårt. Alexandra skulle till himlen och Gud hade bestämt denna förändringen för ///.. Jag trodde att /// blev lidande eftersom jag inte gjorde vad jag skulle. Nu förstår jag att det var hans relation med grannfrun som var grejen.

– Han sa att han ville flytta. Jag trodde att det var för att han mådde dåligt men det var nog att han skulle flytta med grannfrun förstod jag nu.

– I början av december mådde han väldigt dåligt. För att jag inte har gjort vad jag ska. Jag säger" jag vill uppfylla Guds vilja" men /// säger att ord inte hjälper, utan att jag måste handla också.

”Sälj dina fonder och köp ett vapen”

– Men hur ska jag komma på en lösning, undrar jag? Jag är så späd. Då sa /// att jag kunde sälja mina fonder och köpa ett vapen. Som i förbifarten, men hans infall brukar komma direkt från Gud, så jag tog det på allvar.

– Han säger att jag bara kan hjälpa honom genom att göra det som jag har blivit tillsagd.

– Jag får ett sms där det står precis det som /// har sagt och att jag måste fatta ett beslut. Det stod att jag inte bevisar min kärlek förrän jag befriar honom. Jag ville inte att /// blev pressad på grund av mig.

Åklagaren: Ber att ni fäster er uppmärksamhet på bilaga fem i sakframställan.

– Nu förstod jag att allt hängde på mig. Att han skulle må bra och att han skulle kunna vara med i församlingen. Jag blev desperat. Jag var en normal tjej. Hur skulle jag kunna få tag i ett vapen?

Kollade på nätet efter vapen

– Jag kollade på nätet och såg att det kunde ta lång tid att skaffa ett vapen.

----

– Jag mådde så dåligt, kunde inte äta, inte sova och förklarade för /// att jag behövde ro. Han sa att han förstod och att han också behövde det.

Nästa dag fick jag ett nytt sms där det stod att tiden går, att jag inte kunde skjuta tiden framför mig.

– Det var så mycket känslor. Jag ville inte döda någon. jag ville inte döda Alexandra. I smset stod det att det var min väg till ro och att jag inte skulle tänka och grubbla mer.

Åklagaren: – Sålde du fonderna?

– Ja, den 17:e december. I orter runt omkring börjar jag leta efter vapen. Nässjö, Eksjö.

– Försökte gå fram till människor som jag tyckte såg skumma ut, ringde upp folk och ringde på dörrar. Det som pressade mig var att /// mådde så dåligt och att han sa att det var Guds vilja.

– Jag sa att min väninna var i nöd och att hon behövde ett vapen för att försvara sig mot en ond man.

Nytt sms: ”Hans gräns var nådd”

– Några dagar efter pratar jag med honom. Vi hade inte så mycket kontakt nu. Men nu får jag ett sms där han skriver att hans gräns var nådd och att han behövde visshet, men att han skulle lämnas utanför.

– Nu låg det på mig, förstod jag. Hans gräns var nådd. Jag blev jätterädd, så jag ringer upp honom. Han är jätteoskyldig och spelar att han inte vet någonting. Jag säger att jag har fått ett anonymt sms, men han säger att han inte förstår någonting.

– Jag var så osäker, tyckte att det var så konstigt. Men jag ringde och sa att jag kommer göra det här. Då blev /// lättad och sa att det var skönt att höra att jag var aktiv.

– Lite innan detta sa jag att jag inte kände frid. Men /// säger att det inte går att känna frid i en sån här sak. Jag fick lita på att /// visste vad han pratade om. Jag var ju själv så långt från Gud.

Sen kom det ett samtal den 16 eller 17 december. /// var mycket mjuk och snäll. Jag har ju förstått att han ligger bakom det här. Vad var det jag skulle säga...

”Han behövde förändring”

– Innan det här har det handlat mycket om honom, att han ville ha visshet, att han behövde förändring och så vidare.

– Men jag förklarar för pastorn att jag inte har hittat något vapen, men att jag åker upp den 17 december till min kusin. Jag var tvungen att spela normal. Jag skulle åka upp till arbetsförmedlingen i Uppsala. Det var min täckmantel inför pappa.

Innan dess pratade vi om barnen. Jag tyckte att det var så hemskt att de skulle gå igenom det här. /// sa att de klarar det här, bara de har mig.

Jag frågar /// om /// tänker leva själv efter det här. /// svarar att det finns många som vill ha mig men bara en som jag vill ha, nämligen ... Och så tystnar han. Jag hinner tänka att det kanske är jag, men jag visste ju... Då säger han att det är grannfrun, men hon är gift.

Dröm med två gravstenar

– Han berättar att han har drömt en dröm med två gravstenar. På den ena står det Alexandra, säger han. Jag blev livrädd att han skulle säga att det stod mitt namn på den andra. Men så säger han att det står Daniel Linde på den andra. Jag sa att jag trodde att han skulle säga mitt liv, men han förstår inte varför.

– /// säger att Daniels tid är förbi, att han fullföljt sitt uppdrag. Jag blev jätteledsen. Jag ville ju inte att Alexandra skulle dö heller, men det visste jag ju redan. Jag tycker väldigt mycket om Daniel, men jag visade inget för ///.

– Jag frågar hur, kommer inte riktigt ihåg exakt hur, men jag frågade hur och när Daniel skulle dö.

– Sen frågar han om jag skulle kunna tänka mig att skjuta Daniel när jag skjutit Alexandra.

– Vid det här läget lydde jag allt han sa. Men det här lät verkligen jättekonstigt, så jag sa varken ja eller nej. Jag tvivlade inte på honom, han hade ju en hel församling bakom sig.

– /// sa att om du vill göra det här ska jag tala goda ord till Gud om dig. Det lät jättekonstigt, men jag tänkte att hamn stod så nära Gud...

– Min gräns för vad jag klarade psykiskt hade brustit gång på gång och nu detta...

– På kvällen efter samtalet kommer nästa anonyma sms:

"Det första är ett måste, det andra är av kärlek. Din osjälviska hjälp kommer ge dig fördel inför honom, Du kan".

- Jag har ett samtal till innan jag åker till Stockholm där /// säger att han blev glad över att jag inte sa blankt nej. Jag säger att jag hade fått ett till anonymt sms. Han sa att han visste det, men att han inte visste vad det stod i det. /// sa att det lät helt otroligt, att han hade blivit hörd av Gud.

– Men jag ville inte döda Daniel, jag ville inte det. Jag försökte förklara för /// att om detta är Guds vilja så kommer det ske när Gud själv vill. Då svarade /// att han inte orkade vänta så länge.

– /// säger att Alexandra och Daniel lever på övertid, att de egentligen skulle vara döda redan.

– /// behövde en förändring. han sa att man ser så tydligt på Daniel och Alexandra att de lever på övertid. Man ser det på dem eftersom de bara gör fel i allt de gör. Församlingen ser inte detta.

Åklagaren: Utvecklade han detta något?

– Nej, det gjorde han inte, och jag tyckte att detta var jättekonstigt. Men jag tänkte sen att det var mitt fel på nåt sätt...

Åklagaren: Svarade du ja eller nej sen?

– Jag tror att jag blev överbevisad någon gång den 17 december. Jag trodde att de anonyma smsen var Guds tilltal. /// spelade så fruktansvärt bra. Hans inställning var att detta var det rätta.

– Han sa också att grannfrun och han träffades i smyg för församlingen. Jag kände att han inte lydde de andra, men samtidigt framstod han som den som aldrig gjorde fel.

Åklagaren: Du sa att du sålde fonder 17 december

– Ja, jag åkte till banken och tog ut 30 000 av dem och skickade 20 000 tusen till /// och 10 000 av mina presentpengar. Han sa att han hade fått en hög telefonräkning och jag ville hjälpa honom.

Talade du om detta för ///

– Ja, det gjorde jag. Jag var inte värd mina egna pengar. /// var en fantastisk människa. Jag ville hjälpa honom. Därför har jag gett honom pengar innan också, av egen fri vilja.

----

Åklagaren: När åkte du upp?

– Den 17 december. Det var så jobbigt att spela det här dubbelspelet... (snyft)...

Åklagaren: Vad känner du, kan du fortsätta?

– Jag kan berätta tills jag kommer till Stockholm.

– Jag har varit tvungen att spela och ljuga för pappa.

Efter pausen berättar barnflickan om hur hon letade efter ett vapen.

- Jag kan säga att jag var fruktansvärd rädd. Det här världen var helt ny för mig och jag var fruktansvärt rädd när jag gick där på plattan i Stockholm.

- Jag trodde att det bara var att fråga någon på plattan och så visste de och sen skulle det vara klart.

- Jag var naiv, jag visste ingenting. Det enda som var det var en otrolig press från ///.

- Jag visste att det här låg på mig. Jag går på plattan i Stockholm och efteråt så inser jag ju hur fruktansvärt farligt jag levde. Eller hur det var. Hade 20 000 gömt i stöveln.

- Jag går runt och fråga knarkare på plattan om någon har vapen. Det skulle kunna hänt vad som helst. Jag hade kunnat bli misshandlad, våldtagen. Jag frågar många personer den här dan, och alla säger nej.

- Jag tror att /// ringde flera gånger den här dagen. /// är väldigt intensiv. Han ringer, hur går det, jag hoppas på är goda nyheter. Det vill säga goda nyheter är att jag ska ha hittat ett vapen.

Jag får hela tiden säga, nej tyvärr, nej tyvärr. Och att säga nej hela tiden till /// ja, det bryter ned mig jättemycket. Och jag tänker, jag kommer inte att lyckas den här gången också.

- /// blir den här dan mer och mer desperat och han säger det måste ske nu, det måste ske. Han klarar inte mer.

- Jag tror att det här enligt guds vilja. Att /// mår dåligt är att jag inte gjort det väl. Jag tänker inte alls på Knutby och att jag ska skjuta Alexandra och Daniel. Det är alldeles för psykiskt pressande för mig. Det enda jag tänker på är att leta efter ett vapen.

- Vid halvsex kommer en kille fram till mig och säger att han hört att jag letar efter ett vapen.

När han kommer känner jag att det är förutbestämt att han ska kunna ordna ett vapen till mig.

- Jag följer med honom till ett café och han säger att han har en kille utanför som har ett vapen.

Men han behöver ha 10 000 först. Så jag ger honom 10 000.

- Han kommer tillbaka efter ett tag och säger att han köpt ett vapen och säger att patroner kostar 3 000. Jag ger honom det.

- Han går i väg och kommer tillbaka och säger att han fixat patroner och berättar att de säljer ljuddämpare också. Det var första gången jag hörde om ljuddämpare och jag tänkte att det kunde ju vara bra. Den kostar 2 000. Fruktansvärt naiv är jag.

- Jag var tvungen att lita på honom. Jag hade letat vapen i en månad nästan. Ingen hade, han har. Jag trodde att det var förutbestämt. Jag tror att det här ska ske på den här kvällen.

- Och sedan stack han. Jag såg inte honom mer. Han lurade mig på 15 000 kronor.

- Det värsta var att ringa till /// och säja att det inte blev något. Jag hade ringt tidigare och sagt att nu finns det någon som har vapen. Och det tycket /// var bra,

- Och nu måste jag ringa och säga att tyvärr. Jag är så dum. Jag litade på honom. Han stack. Då blir /// arg på mig och så säger han att jag är väldigt naiv.