"Alexandra var blodig i håret och det droppade blod"

Efter lunchuppehållet berättade barnflickan om hammarattacken

de åtalades bänk i dag Från vänster: Barnflickan, dennes advokat Christer Söderberg, pastorns advokat Ola Nordström och längst till höger pastorn. De bägge åtalade, barnflickan och pastorn, sitter nära varandra i rättssalen i Uppsala. När barnflickan skulle förhöras i dag beslöt rätten att pastorn inte fick närvara.
Foto: scanpix
de åtalades bänk i dag Från vänster: Barnflickan, dennes advokat Christer Söderberg, pastorns advokat Ola Nordström och längst till höger pastorn. De bägge åtalade, barnflickan och pastorn, sitter nära varandra i rättssalen i Uppsala. När barnflickan skulle förhöras i dag beslöt rätten att pastorn inte fick närvara.
NYHETER

Efter hammarattacken blev barnflickan förskjuten ur sitt paradis Knutby.

Pastorn var, berättade hon, förstående när de var ensamma, men arg på henne inför de andra församlingsmedlemmarna som kommit för att hjälpa den attackerade Alexandra.

Barnflickan for hem till Vaggeryd men bara några dagar senare ringde pastorn upp henne.

Åklagaren bad henne berätta om slagen med hammaren och avsikten med dem.

- Jag försökte att pricka tinningen och det första slaget var inte så hårt. Orsaken var att skada, inte att döda... Jag hoppades att jag inte skulle behöva slå och hoppades att jag skulle få ett anonymt sms där det stod att jag inte behövde genomföra det.

Men hon förklarar att det inte kom något sms och berättar vidare:

- Alexandra vaknar och frågar: "Vad gör du?"

Hon slog några slag till, berättar hon, men inte hårt, för hon ville ju inte göra Alexandra illa, säger hon.

Blodig i håret

- Alexandra är blodig i håret och jag tror att det droppar lite blod.

- Jag var så fruktansvärt ledsen. Det ena jag ville vara ett göra rätt, men jag kände att det enda som hände var att jag gör ännu mer fel.

- Alexandra säger till mig att hon aldrig vill se mig mer. Hon ringer till någon, jag vet inte vem och säger:"Kom och hjälp mig, XX(barnflickan) har slagit mig."

Barnflickan går upp på övervåningen, till sovrummet.

- Sen lägger jag mig på knä, med ansiktet mot golvet. Jag var så fruktansvärt tom.

Då ringer pastorn .

Barnflickan bad pastorn om förlåtelse för att hon inte lyckats genomföra hammarattacken som planerat.

Han uppmanade henne att stanna uppe i sovrummet.

Åklagaren frågar: Stämmer det att tiden var 03.10 när telefonsamtalet kom?

- Ja.

- Jag ligger i sovrummet med stängd dörr. Jag hör att det kommer folk därnere. Plötsligt kommer (pastorn) in och är nervös, uppstressad och stressad, ger mig en kram.

Ledsen för pastorns skull

- Jag säger: Förlåt, jag slog så hårt jag kunde och han säger att han förstår.

- Han var förstående men pressad och säger att det var bäst att jag säger att jag inte visste vad jag gjorde. Det var bättre för då blir du ett offer, sa han.

Barnflickan bad honom säga till dem som var därnere att hon sagt att hon inte vetat vad hon gjort.

Pastorn gick ner, förklarar barnflickan. När han kom upp igen talade han om att de bestämt att de, pastorn och hans fru, ändå ska åka till Hongkong nästa dag.

Barnflickan säger att hon blev ledsen för pastorns skull eftersom han tidigare sagt att inte ville åka.

Förstör sms

När pastorn kom upp igen på övervåningen fick barnflickan ett besked som gjorde henne mycket ledsen, säger hon.

- Han säger att min tid i Knutby är över och jag är jätteledsen. Jag säger att kläderna som ligger under kudden i vardagsrummet måste bort och han säger att han ska ordna det.

- Han frågar var jag har lappen med de annonyma smsen och jag tar upp den ur fickan så att han kan förstöra den.

Barnflickan började packa sin väska.

- Jag känner mig så vidrig. Mina metod var inte fel men jag känner mig vidrig. Jag kände att de andra var arga på mig för det jag har gjort.

Hon berättar att när hon kommer ner till de andra som befinner sig i huset, gråter pastorn.

- Jag kommer ut till vardagsrummet och där sitter (pastorn) med de andra och gråter. De andra trodde säkert att han grät för att hans fru var död, men så var det ju inte...

Här sade barnflickan att han grät för att han var arg för att hon misslyckats.

Hon berättade också att medan hon packade sin väska kom han in och gav henne en kram och uttryckte att han förstod hur hon kände sig.

Men när hon kom ner på nedervåningen hade han en arg ton när han bad henne om nycklarna till huset innan hon gick.

"Du kan än, det är inte försent"

- Klockan fem den morgonen lämnar jag Knutby och jag är så ledsen... Går till bussen och tänker på det anonyma smset jag fick dagen innan där det stog att " om tolv timmar är det över". Och nu var det över, och jag var helt tom.

Åklageren: Vad tänkte du nu?

- Jag tänkte inte att det var han som hade skickat smsen.

Hon berättar att han ringde upp henne då hon kommit till hemmet i Vaggeryd.

- Jag frågar om han tror att nåden är slut för mig, men han säger att han inte vet.

Hemma i Vaggeryd försökte barnflickan uppträda normalt, säger hon, men:

- Jag var ledsen och chockad. Jag var också väldigt rädd och mådde dåligt. Kände mig väldigt lurad.

- Efter några dagar hörde (pastorn) av sig från Hongkong och frågade hur jag mådde. Det betydde väldigt mycket.

- Han sa att han inte visste hur det blev så här, men att han sa att det inte var den 25: e än. Jag förstod inte vad han menade.

Så berättar hon att hon fick ännu ett anonymt sms:

- Innan den 25:e kan du ha gjort dig och henne fria. Du kan, än är det inte för sent.

Läs också:

aftonbladet.se