”Gud, ta hem Alexandra nu”

Barnflickan berättade gråtande om hammar-
attacken

NYHETER

Barnflickan hävdar att pastorns hjärntvätt fick barnflckan att tro att hon gjorde guds vilja genom att försöka mörda pastorns fru med en hammare.

- Det var min enda väg till nåd, säger barnflickan i förhöret.

Hammaren ska ha tagits från pastorns familjs verktygslåda.
Foto: polisen
Hammaren ska ha tagits från pastorns familjs verktygslåda.

Strax efter klockan 11 återupptogs förhandlingarna med barnflickans vittnesmål.

Barnflickan ombads redogöra för vad som hände den 4 november i fjol.

Åklgaren bad barnflickan titta på telefonlistan från första veckan i november, listan över de sms som skickats.

Åklagaren: Har du någon uppfattning om när på dygnet det här första sms:et kom till dig?

- Det var nån gång på natten.

Åklagaren konstaterade att det var kl 03.31.

- Jag vill verkligen poängtera att pastorn så tydligt sa att han inte skickat de här anonyma sms:en. De kom från någon annan. Han spelade väldigt oskyldig, sa barnflickan.

- Efter att han sagt "det är precis så det kommer att gå till" så sa jag till pastorn "om gud vill ta hem Alexandra, om det är tid för Alexandra att dö, då gör han det. Det är inget vi behöver lägga oss i". Då säger han "gud kommer att ta hem Alexandra, men guds vilja är att det ska ske genom dig".

”Det var en lydnadshandling”

- Jag tyckte det var konstigt, jag mådde så dåligt. Jag frågade "varför måste det ske genom mig".

- Han sa att det var en lydnadshandling. Att jag syndat så svårt men att det här var en väg tillbaka.

- Jag kan inte i ord förklara hur jag mådde.

- Dagen efter åkte jag till Uppsala. Det enda jag tänkte på var att "inom två veckor ska jag mörda Alexandra". Jag försökte köra bilen men jag skakar och gråter så att jag måste stanna.

- Inne i Uppsala så storgråter jag inne i affärerna. Tanken på att jag måste döda Alexandra, att det var guds vilja... Pastorn hade ju rätt. Det hade liksom planterats en tanke.

- På kvällen berättade jag för pastorn att jag hade varit i Uppsala och varit helt förtvivlad. Jag frågade om det verkligen var guds vilja, jag kände tvekan.

- Sedan sa pastorn att jag fått ett nytt anonymt sms på telefonen.

- Jag läste "var inte förtvivlad och tveka inte. För guds skull och för hennes skull och för din skull och för hennes skull måste detta ske". När jag läser det börjar jag storgråta.

- Jag har ju frågat pastorn och han säger att det inte är han som skickat sms:en. Jag tog det som att någon i Sverige har fått ett budskap från gud.

Ville prata med någon annan om sms:en

- Jag uppfattar det som att jag måste göra det här. Det står att jag måste göra det, för pastorns skull och för guds skull och för min skull, för att få nåd.

- Pastorn tog telefonen och läste och suckade. Sedan tittade han upp och sa "att få komma hem är en nåd". Han spelade så bra.

- Jag sa till pastorn att jag vill prata med XX (en annan pastor, en äldstebroder i församlingen) om det här, om att döda Alexandra. Om gud har sagt det här så hör andra det här också.

- Jag ville fråga andra. Men då säger pastorn "nej, han skulle inte förstå. Ingen annan skulle förstå det här". Han gav bilden att han var över alla andra. Men pastorn förstod.

- Han gav mig bilden att han förstod, men att ingen annan skulle förstå. Om jag skulle prata med någon så skulle han förneka och då skulle det se ut som om jag försökte sätta dit pastorn.

Barnflickan berättar att pastorn aldrig direkt bad barnflickan att döda Alexandra.

- Han var mycket försiktig under den här tiden. Efteråt kan jag förstå att han planterade tankar. Han skickade anonyma sms och spelade otroligt oskyldig.

- I början är han jätteförsiktig. Han lockar fram mig, han styr mina tankar. Det är svårt att förklara men det är väldigt skickligt gjort.

Åklagaren: Han sa aldrig att det här var fel?

- Nej. Och han sa aldrig uttryckligen att "så ska du göra". Utan det var mer smygande frågor.

Åklagren: Du tyckte inte att det var konstigt att han aldrig blev förtvivlad över det här?

- Nej. Han uttryckte förtvivlan och sa "jag vill inte att Alexandra ska dö, men detta är guds vilja och då går jag den vägen". Jag såg aldrig att han spelade. Jag såg honom som oskyldig.

Åklagaren berättade att det andra sms:et kom 01.35.

”Det får inte se ut som självmord”

- Jag pratade med pastorn. Jag sa "från att inte ha tänkt på det ska man döda någon på två veckor". Hans uppfattning var att det här var vägen. Jag litade på honom, jag litade på att han ledde mig på den väg jag skulle gå.

- Jag pratade med pastorn om hur det skulle gå till. Han sa att "det får inte se ut som självmord, det finns det ingen anledning till", Alexandra var lycklig med pastorn.

- Jag sa - jag hade aldrig tänkt sådana här tankar förut, det låter så hemskt nu - jag tänkte att min lydnadshandling gjorde att gud tog hem Alexandra.

- Jag tänkte att jag behövde inte vara så noga med att hon var död. Det låter hemskt nu.

- Jag tänkte att jag kanske skulle ta med Alexandra till ett ställe bakom huset där det finns ett berg, jag tänkte att jag kunde putta ner henne därifrån. Det låter hemskt nu.

- Jag sa det till pastorn och då skrattade han och så "men det dör man ju inte av. Ett slag mot huvudet, det dör man av".

- Jag sa att jag sett ett järnrör i boden. Det här är jobbigt att prata om, jag skulle aldrig kunnat göra så här mot Alexandra.

- Då säger pastorn "nej, ett järnrör dör man inte av. Det måste vara ett fixerat slag mot tinningen, en hammare". Då tänkte jag att en hammare skulle jag ha.

”Jag klarar det inte”

- Pastorn säger till mig att slå hårt och bestämt direkt mot tinningen. Han är noga att poängtera att jag skulle vara säker på att hon hade dött.

- Jag tyckte det var otäckt, det var ju gud som skulle ta hem Alexandra, inte jag.

- "Hur gör man det då" frågade jag pastorn. Han sa att jag skulle kolla puls och andning. Och - det här är så otäckt - om du är osäker så måste du hålla handen för munnen och näsa.

Barnflickan snyftar högljutt och faller i gråt.

- Och om lungorna höjs så får du inte släppa, sa han. Och jag kände "jag klarar inte det, jag klarar inte att ta livet av någon".

- Och då säger pastorn "äh, det är inte så farligt". Han menade att jag inte skulle vara en sån vekling. Inte vara en chicken.

- Just de där orden, att det inte är så farligt att döda en människa - jag tog efter honom, jag lyssnade. Jag försökte verkligen ha den inställningen att det är inte så farligt.

Barnflickan frågade när det skulle ske och nämnde att pastorn och hustrun skulle till Hongkong den 8 november.

- När vill du att det ska ske, frågade jag pastorn. När är guds vilja att det ska ske, liksom.

- Han tittade på mig och sa "jag vill absolut inte åka till Hongkong. Jag får ångest bara jag tänker på det. Jag önskar att det sker innan".

”Bär din börda själv”

Åklagaren: Han ville inte åka ifrån (grannfrun).

- Han ska "kanske redan i natt". Och jag tänkte "nej, jag måste förbereda mig mentalt". Tänkte att den 7 november var barnen borta, de skulle åka.

- Han sa att den 7 november var ett bra tillfälle.

- Jag ville inte att barnen skulle vara hemma, jag ville inte det...

- Den 5 november kommer det tredje anonyma sms:et:" Predikaren 3:3" - Allt har sin tid, så också detta. Ta tiden när den blir given, agera säkert och bestämt, bär din börda själv, du kan.

- Jag kommer verkligen ihåg den här, de har varit mitt stöd i detta. Så jag slår upp predikaren 3:3 och läser "dräpa har sin tid, hela har sin tid". Och jag blir verkligen rädd, för sms:en har inte talat om dräpa tidigare.

- Och när jag läser "bär din börda själv" så tänker jag på att jag blandat in pastorn. Han sitter bredvid mig när jag läser det här anonyma sms:et och frågar vad det står i predikaren 3:3.

- Och han spelar bara, "hm, vad konstigt". Och så diskuterar vi det här bibelordet. Allt är konstigt.

”Jag ville inte döda Alexandra”

- Han säger "efter det här ska du helas".

- Han säger "du får inte lägga det här på mig. Det här guds vilja till dig". Jag skulle helst inte prata med honom om det här...

Åklagaren: Det är det sms som kommer kl 15.52?

- Ja. Och jag mådde väldigt, väldigt dåligt. Jag ville inte döda Alexandra, jag hade inga motiv. Även om situationen ibland var spänd utifrån läget i huset, så såg jag upp till henne som en vän och hon hjälpte mig också.

- Jag mådde väldigt dåligt och skulle inte lägga det här på pastorn utan skulle bära det själv. Så jag försökte att inte visa min ångest.

- Pastorn mådde väldigt dåligt under den här perioden. Han suckade ofta innan sms:en dök upp och sa "uj, vilket liv jag har". Han kräktes ofta. Jag förstår ju - hade han en relation med (grannfrun) och så...

- Efter att det här med Alexandra så kräktes han ofta. Men han verkade ändå vara lättad över att jag trodde på honom i detta.

- Dagen efter, 6 november, får jag två sms. De handlar om att detta är förutbestämt.

Barnflickan berättar på en direkt fråga från åklagaren att de papper hon har med sig i tingsrätten är stöd för minnet.

”Jag orkar inte henne själv”

- Jag tänkte "om jag slår ett slag i huvudet på Alexandra, då kommer gud att ta hem henne". Jag ville inte hamna i fängelse.

- Jag tänkte "om pastorn och jag tar på Alexandra kläder, han hjälper mig att bära ut henne...

- Jag hade sett ett stålrör i berget utanför, jag tänkte att man kanske kunde tro att hon ramlat. Tänkte att om vi puttar ner henne nedanför.

- Pastorn sa att det var bra om det såg ut som en olyckshändelse. Men han säger att han inte tänker hjälpa mig.

- Jag kände att "jag orkar inte henne själv". "Jodå, du orkar" sa pastorn.

- Han sa att han inte hade med det här att göra. Han sa att jag hjälpte Alexandra till himlen.

- Han ville inte vara hemma när det här hände. Han skulle tanka bilen och hans kvitto skulle vara alibi.

- Jag sa "tror du att jag kommer att hamna i fängelse". "Nej, det tror jag inte" sa han.

- Men han sa att om jag blev misstänkt, då måste jag genast erkänna och ta på mig hela skulden.

- Han sa "jag, (barnflickans namn), får inte åka fast". Han tittade mig i ögonen.

- Jag sa ”ok, om du när du kommer hem går ut och letar efter Alexandra eftersom hon inte är i huset..”.

- Han sa ”nej, nej, jag ska inte hitta Alexandra. Det får andra göra på morgonen.

- Han sa ”du måste vara otroligt noga med att Alexandra dött. Läkare idag är så duktiga att rädda liv. Du måste verkligen lyckas”.

- Jag tyckte det var så konstigt. Om det är var guds vilja så behövde jag ju inte anstränga mig. Det här var en otrolig press.

- Jag fick verkligen försöka och se till att inte misslyckas. Skulle Alexandra överleva och hamna på sjukhus så var det mitt fel.

”Jag ville säga farväl”

- Skulle hon ligga där ute i flera timmar och andas... det var så spöklikt.

- Han ville inte läsa de anonyma sms:en kom. Han sa ”jag vill inte läsa”. Och så vet man idag att det är han som skrivit dem...

Barnflickan berättar att hon åkte till Uppsala den 7 november. Hon köpte bland annat ett mobilskal till Alexandra.

- Jag ville verkligen säga farväl till henne. Hon fick det på kvällen.

- När jag hoppade av bussen har jag fått ett nytt sms. "Om tolv timmar har du lagt det bakom mig. Agera så säkert som du kan".

- Jag vet ju att pastorn inte skrivit det så det måste ju vara guds vilja.

Åklagaren påpekar att det på telefonlistan finns ett sms kl 17:38.

- När jag kom hem till pastorns hus, i hallen, så ska han gå iväg. Och jag säger att jag fått ett nytt sms och frågar om han vill läsa. Först säger han att han inte vill och sedan läser han.

”Jag älskade pastorn”

- Och så började han gråta och säger att om det är guds vilja så vill han lyda. Han spelade så otroligt bra.

(Barnflickan faller i gråt).

På kvällen packar pastorn och Alexandra.

- Han säger till mig "jag vill absolut inte åka till Hongkong". Och jag säger "jag lovar, du behöver inte åka till Hongkong". Och han säger "bra, bra".

- Utifrån att (pastorn) och jag haft en sexuell relation - även om han inte visat mig kärlek de sista två åren trots att jag var som jag var - jag älskade pastorn väldigt mycket, som ledare... jag kan inte förklara.

- Den här kvällen börjar jag gråta inför (pastorn), för första gången på år. Jag ville bli hans fru men förstod att det inte skulle bli så.

- Han sa ”du skulle nog fortsatt att ha varit gift med (XX) om du inte varit så vidrig och fisförnäm, ungefär. Och här klarlägger han att jag aldrig kommer att bli hans fru.

- Då släppte jag det, för då visste jag att jag gjorde inte detta med Alexandra i svartsjuka. Jag trodde att det var guds vilja och min enda väg till nåd.

”Du får gärna vara kär i mig”

- Pastorn sade sedan ”men (barnflickans namn) du får gärna vara kär i mig för det gagnar ju bara mig”. Han ville gärna att jag skulle vara kär i honom för då gav jag honom allt, ungefär.

- Jag frågar pastorn vem som kommer att bli hans nästa fru och han säger att han inte vet.

- Den här kvällen säger pastorn att innan jag gör detta mot Alexandra så måste jag radera de anonyma sms:en. Och det förstår jag, om polisen kommer och läser ”att dräpa” och så vidare så kan ju det verka konstigt.

Barnflickan berättar att hon sa att hon ändå ville ha dem på en lapp som ett stöd för att kunna genomföra attacken och att pastorn motvilligt gick med på det.

- Sedan tror jag att han raderade sms:en. På kvällen den 7 försöker jag ta avsked av Alexandra och be om förlåtelse för saker jag gjort som var fel.

- Hon går upp till pastorn en stund och han gav henne en drink. Han sa att hon skulle få det så kanske hon sov tyngre.

”Du får prata med gud om det här”

- Vid midnatt ungefär när Alexandra gått och lagt sig så får jag ångest och bryter ihop framför pastorn. Då blir han arg och säger ”du får inte lägga det här på mig. Du får ta din otro med gud, du får prata med gud om det här”.

- Halv ett ungefär tar pastorn på sig jackan. Och jag känner att jag mår jättedåligt, och gör det här bara för att jag tror att det är rätt...

- Han tittar på mig och säger ”nu är du säker, bestämd och noggrann”. Och så säger han ”det kommer att gå bra det här”. Sedan kramar han om mig och sen bara åker han.

- Jag kände mig så fruktansvärt övergiven. Och nu ska jag göra det här. Han har sagt att det går bra vid tvåtiden.

- Jag trodde att han skulle.. hans fru skulle ju dö och så. Och så träffar han (grannfrun) vid den här tiden. Det har jag hört nu. Det känns så...

Tittade ofta på telefonen

- Jag trodde att det skulle komma ett nytt anonymt sms där det stod "du har visat dig villig, det räcker" eller något sådant.

Hon berättar hur hon tittar ofta på telefonen, samtidigt som hon förbereder hammarattacken.

- Vi två.. det här är jobbigt... då tar jag hammaren i höger hand och öppnar dörren.

- Alexandra är i mitt rum, som det var då, nuvarande gästrummet. När jag öppnar dörren så vaknar hon. Och då blir det jättejobbigt, men det är ändå mitt rum så jag sa "jag ska bara hämta en sak" och tog första bästa sak.

- Och jag kände "ska jag gå in 4-5 gånger, jag misslyckas ju med allt". Det var timmar av dödsångest, och pastorn väntade ute i sin bil på att jag skulle skicka ett sms om att allt var klart.

- Så jag öppnar dörren och denna gången, vid tre, så vaknar inte Alexandra.

- Jag går fram och höjer hammaren och slår inte hårt, jag försöker träffa i stället. Och tänker att med det slaget så kommer gud att ta hem henne, så jag slår ett slag.

- Alexandra säger "aj" och vaknar och tar sig åt huvudet och jag blir jätterädd och slår ett slag till.

Barnflickan berättar att hon fortsätter att slå, men att hon inte vill göra Alexandra illa.

(Barnflickan börjar snyfta)

- Alexandra flyger upp och säger (barnflickans namn) "Vad gör du!?".

”Ta hem Alexandra nu”

- Och jag tänker "gud, ta hem alexandra nu", och jag misslyckades, och hon är blodig och jag.. och hon tar hammaren och hon frågar vad jag har gjort med pastorn. Hon tror att jag gjort pastorn illa och och frågar och jag säger "jag har inte gjort honom någonting".

Här bryter rättens ordförande och meddelar att man tar paus för lunch.

Lagmannen meddelar också att förhören med barnflickan eventuellt kommer att ta längre tid än beräknat, och att man eventuellt kommer att få utnyttja en planerad reservdag.

Förhandlingarna fortsätter klockan 13.30.

Mer information följer inom kort.

Läs också:

aftonbladet.se