"Jag var på väg till Gud"

Daniel Linde, 30, om sin dödsångest efter att skotten träffat honom

NYHETER

Hon är misstänkt för mord och mordförsök.

Han är misstänkt för mord, anstiftan till mord och anstiftan till mordförsök.

I går startade rättegången mot pastorn och barnflickan.

HAN KÄNDE SKULD FÖR ATT HAN ÖVERLEVDE Daniel Linde tittar ut genom fönstret i ett förrum till rättssalen när Knutbyrättegången inleddes i går. Han berättade för rätten om natten när han blev nerskjuten och föll ihop i sitt blod hemma i sitt eget sovrum. Efteråt frågade han pastorn varför han hade överlevt. Pastorn lät då förstå att Linde inte var tillräckligt ren för att dö.
Foto: Urban Andersson
HAN KÄNDE SKULD FÖR ATT HAN ÖVERLEVDE Daniel Linde tittar ut genom fönstret i ett förrum till rättssalen när Knutbyrättegången inleddes i går. Han berättade för rätten om natten när han blev nerskjuten och föll ihop i sitt blod hemma i sitt eget sovrum. Efteråt frågade han pastorn varför han hade överlevt. Pastorn lät då förstå att Linde inte var tillräckligt ren för att dö.

Det var de roller som åklagarna Elin Blank och Anne Sjöblom gett dem, och det är väl de roller som vi alla - media och allmänhet - gärna accepterat.

Barnflickan grät. Hela den första rättegångsdagen tycktes vara som en lång tortyrsession för henne. Hon gömde ansiktet i händerna, tittade ner, blundade och efter varje paus skymde hon ögonen med höger hand så att hon inte behövde se pastorn, som kom in efter henne.

Han grät också.

Men bara en gång, och det var när hans advokat, Ola Nordström, gav en översikt av miljön och kulturen i Knutbyförsamlingen.

Ett kärleksbudskap

Den redogörelsen blev också ett slags exposé över den unge pastorns - han fyller 33 i juli - andliga utveckling.

Nordström berättade om församlingens starka kärleksbudskap och hur medlemmarna lever nära varandra och tar hand om varandra.

Pastorn blundade och snyftade.

Man strävar efter att bli ren för att komma nära Gud. Medlemmarna i församlingen försöker befria sig från dåliga egenskaper som lögnaktighet, bitterhet, avundsjuka - allt som är dåligt.

Problemet med ett strängt renhetsideal och en världsbild som bygger på absoluta gränser mellan ont och gott är dock att den som hamnar på fel sida blir fördömd.

- Får man inte nåd kan man stötas ut ur församlingen, sa Nordström.

Pastorn snyftade.

- Himlen är bara till för dem som är rena. Församlingen anser att den är den enda som har insikt. Felsteg bestraffas. Man får veta att man är långt ifrån Gud.

Vart advokaten ville komma med sin exposé är inte helt uppenbart; möjligen ville han visa att pastorn agerade i en miljö av så stark auktoritetstro att församlingens ledare även kan styra medlemmarnas vittnesmål. För dem är ju den åtalade pastorn nu en djävul (som några församlingsmedlemmar sa i vintras).

Advokat Nordström var inne på en gammal sanning: en ideologi eller tro som betraktar världen i svart och vitt skapar utrymme för maktmissbruk, hyckleri, lögner.

Ledaren har frihet

Den som befinner sig på toppen, som pastorn, kan ta sig stora friheter, ty det är ju han som sitter inne med den yttersta sanningen.

Sålunda hyllar församlingen det helgade äktenskapet, men pastorns fru sov i gästrummet medan pastorn och barnflickan delade sängkammare. Det tycks ju inte ha varit något särskilt rent förhållande. Men vem var det som fick skulden för att pastorns äktenskap tycktes vara i fara?

Den som stod längst ner, naturligtvis. Barnflickan var en fresterska och blev utfryst i församlingen.

Hon stod långt från Gud.

Dessa frågor har inget med den konkreta skuldfrågan att göra. Men advokat Nordström antydde att pingstförsamlingen nu uppvisar en enad front inför polisutredningen.

- Den 16 februari inställde sig ett tiotal medlemmar hos polisen för att ge nya uppgifter, sa advokaten.

Det var efter det att pastorns andra älskarinna som suttit anhållen en kort tid, misstänkt för medhjälp, hade släppts.

Den älskarinnan är gift med Daniel Linde, som sköts med två skott men överlevde. Barnflickan har erkänt att det var hon som sköt.

Väckt - av mördaren

Daniel Linde hördes av rätten på eftermiddagen.

Lindes första reaktion när han sköts säger något om stämningen i församlingen. Klockan var fyra på morgonen. Någon knackade på hans sovrumsdörr. Han vaknade, steg upp och öppnade. På andra sidan stod en "späd" varelse och sköt utan att säga ett ord.

- Jag tänkte att någon skojade. Jag trodde att någon skulle se om jag lever i fruktan.

Ett av de två skotten träffade i munnen, som var förvriden när Linde talade.

- Jag kastas omkull. Jag ser blod på bröstet, blod kom ur munnen. Jag förstod att jag höll på att dö. Jag fick en fruktansvärd dödsångest. Sedan tänkte jag att det var fel på mig, för att jag hade sådan ångest. Jag var ju på väg till Gud.

Kände sig skyldig

I en svartvit värld blir skuldkänslan lätt en följeslagare. Linde frågade senare pastorn - innan denne greps av polisen - varför han hade överlevt medan pastorns fru dog av skotten.

Pastorn svarade: Därför att hustrun Alexandra var klar med det som var fel i hennes liv, hon hade vunnit allt.

Och hade följaktligen kallats hem till Herren.

Medan Daniel Linde - det behövde inte sägas rent ut - inte var tillräckligt ren för att dö.

Medan Linde berättade tittade pastorn på honom med stora, uttryckslösa ögon.

Läs också:

Peter Kadhammar