Sverige plågade också sina fångar

NYHETER

Tortyrbilderna från Irak chockar och äcklar. Tortyr och kränkande förhörsmetoder tillhör dessvärre inte bara medeltiden. Enligt Amnesty förekommer tortyr i mer än hundra länder i denna dag. Humanitet och civilisation är en tunn fernissa, det får vi bildbevis för i varje ny konflikt. Det är inte sannolikt att vi svenskar skulle bete oss annorlunda i extrema situationer, även om Gustav III avskaffade tortyren officiellt i vårt land redan år 1772. Brutala förhör har säkert förekommit hos oss ända fram till modern tid.

Under medeltiden torterades fångar rutinmässigt i Sverige, inte bara grova brottslingar utan även människor som inte betalade sina skulder, ja även vittnen till brott kunde torteras för att deras vittnesmål skulle få mer tyngd.

Genom att den katolska kyrkan tillät tortyr av kättare eftersom de begått ”majestätsbrott mot Gud” blev tortyren officiellt sanktionerad även i Sverige.

En mycket stor uppfinningsrikedom utvecklades i konsten att plåga de fängslade. Fången kunde spännas fast i en sträckbänk eller få tummarna krossade i en tumskruv. Han kunde brännas med eld under fotsulor och naglar eller nypas med glödande tänger.

Mången fånge mjuknade redan då tortyrredskapen visades upp, vilket redan det var en del av tortyren.

Fången kunde hållas inlåst utan mat och dryck under vidriga förhållanden. Han kunde hållas vaken dygn efter dygn med örfilar och starka ljud, den metoden förekom redan för flera hundra år sedan. Han kunde också tvingas äta salt mat, men aldrig få något att dricka.

Det fanns otaliga tortyrmetoder, liksom man kunde bli avrättad för mer än sjuttio olika brott och själva avrättningarna utfördes på många olika sätt: den dömde kunde hackas i bitar, hängas, halshuggas, brännas på bål, stenas till döds eller bli levande begravd.

En av de första svenskar som skriftligen opponerade sig mot tortyren var Olaus Petri, Sveriges reformator. Han försökte få Gustav Vasa att begränsa tortyren till så kallade högmålsbrott, det vill säga konspirationer mot kungen och staten, och låta vanliga brottslingar slippa misshandeln, men det lyckades mindre bra och tortyren fortsatte i flera generationer ända till slutet av 1600-talet, då Karl XI försökte avskaffa de mest brutala förhörsmetoderna. Han lyckades inte helt, men 1734 kom för första gången en lag som förbjöd all tortyr i Sverige. I teorin. För undantag medgavs för misstanke om ”svårare brott”. Denna undantagsparagraf användes flitigt under många årtionden framåt och tortyrrummen fanns kvar.

De sista kända misstänkta brottslingarna som torterades systematiskt var de adelsmän som deltog i drottning Lovisa Ulrikas statskuppsförsök 1756. De misstänkta plågades i Stockholms bägge ökända tortyrkammare Rosenkammaren i Smedjegården på Norrmalm och i Tjuvkällaren djupt under dåvarande Rådhuset vid Stortorget i Gamla stan. I bägge pinorummen fanns brunnar med rinnande iskallt vatten.

I dokumenten från rättegången framgår det att kaptenen Erik Puke hängdes naken i en järnkedja i handklovar i taket i Tjuvkällaren så att han ”näppeligen nådde med tårna ner på berghällen” men hade vattnet upp till halva benen. En läkare fanns till hands för att kontrollera att offret inte avled i förtid.

Puke klarade tre timmar innan han berättade allt.

Alla de gripna adelsmännen fick liknande behandling, alla utom den högst rankade, huvudmannen för Sveriges finaste adelsätt, greven Erik Brahe. Han hade haft en svår tid då han bland annat hade förlorat fyra av sina barn, nu led han också av gikt, podager sa man på den tiden. Han lämnade in ett läkarintyg till domstolen där det hette att han inte skulle överleva tortyren. Han slapp, men blev ändå halshuggen som de andra konspiratörerna.

I augusti år 1772 genomförde Gustav III sin egen statskupp. Bara några dagar efteråt befallde han att alla så kallade pinorum i Sverige skulle stängas och alla tortyrredskap förstöras.

Samtidigt avskaffades dödsstraffet för ett stort antal brott som till exempel fjärde resans stöld och ”dubbelt hor”, det vill säga då bägge parter i ett sexuellt förhållande är gifta på var sitt håll, tvegifte och trolldom. Men undantagsparagrafen från 1734, den som vid misstanke om svårare brott tillät brutala och handgripliga förhörsmetoder, fanns kvar ända till 1868.

I den så kallade civiliserade världen har förhörsmetoderna förfinats i vår tid. Den förhörde skräms och hotas verbalt, han utsätts för psykologiska och mentala påtryckningar eller tilldelas slag mot njurar och andra kroppsdelar som inte ger blåmärken som syns vid en läkarundersökning. Fången kan isoleras under kränkande förhållanden under långa tider, plågas med sömnstörningar, bombarderas med ljud och ljus, periodvis förvägras mat, dryck, läkarvård och möjlighet att tvätta sig och byta kläder.

Alla dessa former av tortyr förekommer i Israel och i USA:s fångläger i Afghanistan, Irak och på Kuba. I Israel tillkommer hot om och verkställande av kollektiv bestraffning mot den gripnes och hans släktingars hem.

Herman Lindqvist