Mördade för att få Guds nåd

Barnflickan om sin tro

NYHETER

Barnflickan kände sig tvingad att mörda – för att få Guds nåd.

I dag kämpar hon fortfarande med sin tro.

– Jag vet fortfarande inte om jag fått nåd från Gud, sa hon gråtande i rätten.

Här är del VII av barnflickans berättelse:

Barnflickans advokat Christer Söderberg ställde frågor till sin klient i dag.
Foto: henry lundholm
Barnflickans advokat Christer Söderberg ställde frågor till sin klient i dag.

När åklagarna var klara med sina frågor gick turen över till barnflickans försvarare, advokat Christer Söderberg. Han inledde:

Förra veckan hörde vi begreppet församlingskultur. Vad tyckte du var speciellt med Knutbys församling?

– För mig var Knutby en församling som var levande. Det finns många kyrkor som, ja, man kan tycka att det händer inte så mycket. Man kan tycka att det är ganska dött.

– Men Knutby var levande, man såg att människor verkligen ville lyda gud och leva rätt, sätta gud främst. Det som kännetecknar Knutby är en otroligt stark kärlek mellan varandra.

Det har antytts om Knutby om hembud och drömmar om profetior?.

– Det har varit väldigt mycket konstiga saker som har häng: anonyma sms, drömmar om saker som ska hända... ...det jag kan konstatera i dag är att allt sånt kommer från pastorn.

Har du haft några sådana drömmar?

– Nej.

– Runt pastorn har det ju talats om drömmar och konstiga saker. Han har berättat att GG (älskarinnan, red.) drömt att Daniel skulle skjutas. Men det vet jag ju inte om hon gjort.

– Men jag har inte mött någon annan som ska ha haft sådana drömmar eller fått sms.

Det har sagts att sorgearbete inte förekom. Är det speciellt för Knutby?

– Det är inte sant. Jag har varit avskärmad från församlingen i två år utifrån att jag blev syndförklarade så jag är inte rätt person att uttala mig. Men min uppfattning är att självklart måste man få gråta – och när Heléne dog grät människor.

Ingen har uttryckt att det är fel?

– Nej, jag har aldrig hört det.

Du blev en förebedjare, vad innebär det?

– En förebedjare är en person som ber för någon eller något.

Det var någonting som du och pastorn gjorde företrädesvis tillsammans?

– I början så bad vi för Åsa (Waldau, utpekad som Kristi Brud, red.). Jag bad för att hon skulle få kraft. Pastorn var också förebedjare för Åsa, men jag kan inte säga att vi bad så mycket ihop.

– Pastorn sa att det inte står någonstans i bibeln att församlingen är Jesu brud. Om bruden är en människa så är hon nog Åsa. Det trodde jag på.

– Det var inte allmänt uttalat, det var inte många som visste det. Ytterst få.

Vad gick bönerna ut på då?

– Jag bad mycket att hon skulle förstå vem hon är att hon skulle vara stark. Det är svårt att säga. Jag bad för att hon skulleha det bra.

– Jag vet inte när det var, jag tror att det var 2000, 2001 någon gång, så hjälpte pastorn mig att förstå att Åsa var före andra människor.

”Jag var instängd i pastorsvillan”

Barnflickan fortsätter och berättar om tiden då hon satt instängd i pastorsvillan.

– 2001 blev jag mer och mer avskärmad från församlingen. I början när pastorn pratade om det här var det ytterst få som visste det här, säger hon.

– Efter att jag blev mer avskärmad – sedan mer än två år tillbaka vet jag inte någonting om vad som hänt i församlingen.

Ni ber för Åsa att guds vilja ska ske, i det ligger också att hon ska komma till himlen. Fortsätter den här typen av böner?

– När striden börjar, striden jag berättat om, blir han jättesjuk. Han säger att det är en strid med djävulen, han blir dålig och sängliggande. Under den tiden ber inte jag och pastorn utan han ber i sin kamp. Jag var mer hans hjälp och sköld.

I förra veckan sa du att du var instängd och isolerad i Knutby. Kan du vara mer nyanserad?

– Jag hade en del kontakt med människor 2001-2002, men 2003 började jag må sämre. Efter sommaren där var jag så totalt under isen och fick tillrättavisningar att jag gjorde fel hela tiden. Det förlamade mig så att jag inte kunde vara mig själv.

– Jag hade svårt att umgås – jag kanske sa fel till någon gång och då sa pastorn att jag inte får träffa andra männsikor därför att jag kan skada dom. Därför var det så i ett halvår att jag fick gå undan. Om jag sagt inlåst så har jag sagt fel, jag satt instängd.

Hur är din uppfattning rent generellt om äktenskap i Knutby?

– Min uppfattning är att man gifter sig med den man är kär i, inte att det rör sig om arrangerade äktenskap.

Lägger sig andra i? Tar man råd från andra?

– Det gör man nog. Församlingsmedlemmar, anhöriga...

ur var det för dig själv?

– Vad gäller DD (ex-maken, red.) och mig så såg jag att han var en vädligt bra man för mig – men det kändes inte rätt.

– Men det var inte ett arrangerat äktenskap. När människor sa att vi var så lika – det är klart att vi lyssnar på det. problemet var att jag visade att jag var förälskad, att DD var rätt – men gömde mycket av min osäkerhet inom mig.

Du har ju haft tankar kring liknelsen med Abraham, du har ju letat efter tecken likt hur gud stoppade Abraham. Kan du utveckla det ytterligare?

– Jag har hela tiden hoppats att jag skulle slippa slå Alexandra med en hammare och sedan skjuta Alexandra och Daniel. Sedan när det inte kom något tecken att jag skulle avbryta så hade jag ingen utväg.

– Pastorn hade sagt att jag skulle slå hårt mot tinningen, de anonyma sms:en att jag inte skulle tveka.

– Pastorn var den jag litade på, jag själv kunde inte veta, jag mådde så dåligt.

Du har berättat om ditt motiv, finns det någon annan tanke om vinning?

– Nej, ingenting.

Svartsjuka?

– Jag kan nog ha varit svartsjuk någon gång på Alexandra, det kan ha hänt nån gång. Det var en konstig situation att leva som vi gjorde då. Men det har inte varit en stark känsla hos mig.

Du berättade om pengar och ekonomi. Du har inte mottagit någon ersättning?

– Nej, det är riktigt. Jag har gett pastorn mycket pengar och det har jag gjort frivilligt. Jag har även gett till församlingen.

– Jag är inte värd pengar, pastorn och Alexandra är värda pengar – de är goda och lever för andra människor.

– Sen har jag gett ut mycket pengar för vapen, kanske 50.000, sen har pastorn också fått. Så de sista månaderna har jag kanske gjort av med 100.000.

Hur mår du i dag, här inne? Hur har det känts att berätta om det här i två dagar?

– Jag vet inte hur jag mår. Jag är fruktansvärt ledsen över vad jag gjort mot Alexandra och vad jag gjort mot hennes anhöriga.

– Jag tänker jättemycket på Alexandras mamma som aldrig får sin dotter tillbaka, på Daniel som jag vållat så mycket smärta.

– Det är väldigt jobbigt att sitta här. Jag vill säga sanningen som jag uppfattar den.

– Men det är jobbigt för att pastorn, som jag litat på och älskar väldigt mycket, det finns fortfarande spår av känslor för honom. Det är jobbigt att möta honom och höra honom. Men jag vill berätta sanningen.

Känner du att du fått fram sanningen?

– Det finns väldigt mycket mer att säga, men jag har ändå fått säga det jag ville säga. Sanningen måste få komma fram.

Allt har handlat väldigt mycket om gud. Vad har du för relation till gud i dag?

– Jag vet inte. Jag vet fortfarande inte om jag fått nåd från Gud, säger barnflickan och rösten spricker.

– Men en sak kan jag säga att när jag förstod, när polisen bevisade för mig att pastorn låg bakom det här så kändes det skönt att det inte var Guds vilja. Att allt kanske inte varit rätt.

– Jag längtar tillbaka till Gud. Jag är liten. Men det är inte Guds vilja att jag skulle döda två personer och det är jag glad för.

Här avslutades förhöret och rätten tog paus.

Fotnot: Aftonbladet har genomgående ersatt pastorns namn med ordet ”pastorn”.

aftonbladet.se