”Jag var en robot – programmerad att döda”

Barnflickans berättelse måndag 24/5 del 3

NYHETER

Kvällen före skotten började barnflickan sin resa mot Knutby.

I rätten berättar hon nu att det inte fanns någon återvändo:

– Det var den här dagen som jag blev en robot.

Här är del III av barnflickans berättelse:

Den 8 januari ringde barnflickan till vapenhandlaren igen. Hon frågade om hon fick sova i hans lägenhet.

Klockan tre på eftermiddagen den 9 januari vaknade hon. Samma natt skulle Daniel och Alexandra mördas.

– Jag sov till tre på eftermiddagen den dagen, förutom att pastorn pratade med mig någon gång på morgonen.

– Det var ovanligt, att jag kunde sova. Jag känner mig faktiskt lite utvilad när jag vaknar och jag känner att "i dag finns ingen återvändo. I dag gäller det".

– Det har varit månader av psykiskt press, till mitt yttersta. Jag har mått så dåligt, men det är som jag bestämmer mig, idag gäller det, det här måste jag göra, liksom.

”Jag blev programmerad”

Barnflickan berättar att hon nu – efter månader av polisutredning – ser annorlunda på händelserna.

– I dag kan jag se det, all påverkan och alla de här orden, de var en förberedelse.

– Efteråt har jag tänkt på det: den här dagen var det som jag blev en robot.

– Jag blev helt programmerad, en robot programmerad att döda. Det var läskigt för det är inte jag.

”Han fick alla mina pengar”

– Jag har lagt ut otroligt mycket pengar, både till pastorn och till vapen. Nu är mitt konto slut. Här är alla mina pengar slut. Jag gav mina pengar med glädje, han var värd mina pengar, andra var värd mina pengar. Jag var inte värd pengar, jag var värdelös. Och jag var också beredd på att om några dagar kommer jag att hamna i fängelse. Därför gav jag bort dem.

– På eftermiddagen sedan, pastorn skriver till mig, han har någon hög el- eller telefonräkning. Han skriver att han inte vet vem han ska vända sig till.

– Den här dagen sätter jag in 20.000 till pastorn.

– Jag frågar "vad händer om polisen ser att jag satt in pengar till dig". Då säger han att det skulle jag inte oroa mig för, för det vore värre om han satte in pengar till mig.

Här tog rätten paus. Nedan följer fortsättningen på del III av barnflickans berättelse:

Det är natten mot den 10 januari – och barnflickan ska ge sig av mot Knutby.

- Jag åker från XX (vapenhandlaren, red) vid 23.00 ungefär. Och det är en så skrämmande känsla att åka iväg och veta vad man ska göra.

– Klockan 24 ungefär tror jag att jag ringer pappa. Fast jag vet att jag ska göra. Jag försöker vara stark och bestämt och vet att det inte finns någon återvändo. Ändå försöker jag vara stark inför pappa, sa "jag kommer hem i morgon". Men jag grät och tänkte att det gör jag nog inte.

– Jag vill bara säga att, säger barnflickan och rösten sviker.

– Det som följer nu är väldigt jobbigt att prata om. Men jag ska försöka.

– Vid ett ungefär så.. jag åker mot Knutby och stannar någonstans på väg till Knutby, jag tror att det är i Upplands Väsby.

– Jag förbereder alla mina saker. Klockan ett, ungefär, halv två, så ringer pastorn.

– Han har... hela stämningen var så läskig på något sätt. Jag visste att jag skulle döda två personer, att två personer bara hade några timmar kvar att leva.

”Det är folk mellan husen”

Barnflickan berättar att samtalet var obehagligt.

– Pastorn ringer och han är allvarlig men han är spänd, spänd förväntan på något vis.

– Han säger att det är inte tid ännu. Det är forfarande rörelse mellan husen.

– Jag säger då att jag inte vet hur jag ska göra. Att gå in till Alexandra, det var inga problem, pastorn skulle ta hand om barnen.

– Pastorn säger att vad som än händer så se till att hon dör. "Du får inte ge dig".

– Med Daniel visste jag inte vad jag skulle göra. Jag ville inte gå in i huset.

– Med min naivitet.. jag tänkte att kunde skriva en lapp på hans fönster och skjuta honom på det sättet... Vi bestämde inte hur det skulle gå till med Daniel. Det är är vid ett någongång.

Åklagaren:

På telefonlistan sidan 95 finns dels samtalet till AA (barnflickans pappa, red) och så finns också ett samtal till ZZ (barnflickan) som är 7:49 långt.

– Det var inte läge än sa pastorn till dig.

– Jag skulle göra mig redo. Om ett tag skulle jag åka mot Knutby och om ett tag skulle pastorn ringa igen och meddela läget.

Du sa att du hade funderingar på att sätta en lapp på Daniels fönster. Vad det något du tänkte själv?

– Vi pratade om det. Jag tyckte det var väldigt otäckt att gå in i Daniels hus. Jag sa till pastorn att jag kanske skulle misslyckats, jag sa att jag kanske skulle kunna få ut Daniel i stället och det tyckte pastorn var bra.

– Jag berättade också för pastorn att jag gjort den där skumgummikudden. Jag sa att fördelen är att det dämpar ljudet, nackdelen är att jag då bara kan hålla revolvern med en hand.

– Pastorn sa då att hos Alexandra behövdes inte kudden, men jag kunde använda den hos Daniel.

”Barnen får inte sova med Alexandra”

Barnflickan har svårt att komma vidare i sin berättelse. Hon säger att det är mycket jobbigt.

– Jag var i Upplands Väsby, tror jag. Alla andra sover och jag är programmerad att döda.

– Det är så spöklikt, jag är så liten och jag är så rädd. Det är så otäckt det som nu följer.

– Jag stannar, tror att det är innan Almunge. Ochh då ringer pastorn och då vet jag att nu är det tid, säger barnflickan och rösten stockar sig åter.

– Och jag försöker visa pastorn.. hjälp mig... men han har bara ett mål med det här samtalet, och det är att ge mig klartecken.

– Han säger, klockan är tre..

02.37 finns ett samtal till dig.

– Och pastorn ringer och säger "nu är det lugnt på kullen. Folk har lagt sig och dom sover".

– Pastorn är allvarsam och tyst. Det är sådant allvar i luften. Han säger "jag vet inte om Daniel sover men det ser mörkt ut i hans hus" och han säger att Alexandra sover.

– Jag frågar om barnen och pastorn säger att han kommer att lösa det. Jag ska inte tänka på det.

– Jag vill inte att något av barnen ska ligga i sängen hos Alexandra. Och han säger nästan irriterat att det är självklart, det ska inte hända.

”Jag kände att han ljög”

Barnflickan berättar att pastorn nu säger att det är läge.

– Pastorns attityd är att "nu sover folket", han är på väg att lägga på luren och då säger jag "får jag bara fråga en sak. Är du säker på att jag får nåd om jag gör det här? Nåd från Gud". Och då säger pastorn "ja, det är jag".

– Och när pastorn säger att han tror att jag får nåd så händer något märkligt i bilen.

– Då känner jag i hela bilen att han ljuger. Jag kan inte förklara. Jag kände bara att "pastorn ljuger".

– Direkt när han sagt att jag får nåd så säger pastorn "hej då" och lägger på.

– Jag känner mig helt förvirrad. Jag kan inte förklara den känslan i bilen. Det känns som pastorn sagt till mig att det här måste jag göra, han ger mig klartecken och så lägger han på, han bara överger mig och jag sitter där själv.

– Och jag funderar "ska jag ringa upp pastorn igen" men sen försökte jag tänka "nej, pastorn skulle inte ljuga. Jag litar på honom. Han skulle inte ljuga om att det här var guds vilja. Han är pastor, han skulle inte ljuga om vad som är Guds vilja".

– Och så tänker jag på vad han sagt. Jag tänker på de anonyma sms:en, som så övernaturligt har kommit. Jag tänker på vad det stått om att jag måste, jag tänker på vad det stått om Daniel, att jag måste göra det andra.

– Och jag känner den här programmeringen, att jag ska döda. Jag försöker på något sätt övertyga mig själv.

– Pastorn har lagt på och alla sover i husen bredvid och jag ska göra det här. Det är en sådan konstig känsla.

– Jag kör bilen mot Knutby och alla sover. Det är så läskigt. Jag ska döda två personer.

"Jag tittade på mobilen för att se om jag skulle slippa”

Barnflickan säger att hon in i det sista hoppades att hon skulle slippa mörda.

– I Almunge så stannar jag och laddar revolvern. Och bara den handlingen är så otäck. Nu håller jag i ett vapen som är laddat.

– Det var så otäckt, hela känslan. Förbereda sig, ta på sig alla grejor, åka hela vägen till Knutby.. Det var så otäckt och skrämmande men jag bestämde mig för att vara stark.

– På väg till Knutby skickar pastorn ett sms där det står "tvättstugedörren är inte låst". Och då tänker jag att det var dumt av pastorn att skicka ett sånt sms, ser polisen det så... kommer han att bli misstänkt.

Fotnot:

Aftonbladet har genomgående ersatt pastorns namn med ordet ”pastorn”.

aftonbladet.se