”Jag fick lova att jag skulle göra det själv”

Så här sitter de i rättssalen Från vänster: Barnflickan, hennes advokat Christer Söderberg, pastorns advokat Ola Nordström och, längst till vänster, pastorn.
Så här sitter de i rättssalen Från vänster: Barnflickan, hennes advokat Christer Söderberg, pastorns advokat Ola Nordström och, längst till vänster, pastorn.
NYHETER

I dag fortsatte förhöret med barnflickan i Knutbyrättegången.

Inför rätten berättade hon om sin jul.

– Alla andra handlar julklappar och är glada. Men jag går där och måste leta efter vapen.

Här är del I av barnflickans berättelse:

Barnflickan förhörs i rätten i dag.
Barnflickan förhörs i rätten i dag.

Kammaråklagare Elin Blank fortsätte på måndagsmorgonen förhöret med barnflickan. Hon ska under dagen berätta om händelseförloppet vid mordet på pastorns andra hustru Alexandra och mordförsöket på Daniel Linde.

Barnflickans berättelse fortsatte från ett sms hon fick den 19 december:

– Det här sms:et. Det stod att det är inte för sent än men snart. Det stod att jag inte skulle lita på andra och att jag inte kunde riskera att han skulle göra det i sin desperation.

– Pastorn hade kvällen innan varit väldigt desperat. Han hotade kvällen innan att utföra de här gärningarna eftersom jag inte lyckades.

– Och efter det kom det här sms:et. Pastorn är jättedesperat, och jag säger att jag har fått ett anonymt sms.

Barnflickan berättar att hon fick lova att ta hand om detta. Och hon säger att hon krävde att pastorn inte skulle göra något.

Hon säger att han sa:

– "Fatta att det här handlar om mig, fatta att jag inte får göra något desperat".

Letade vapen på Sergels torg

Barnflickan berättar:

– Jag mådde så dåligt. Och pastorn var svag. Jag mådde så dåligt men jag fick inte prata med någon annan.

– När de här anonyma sms:en kom sa jag att jag ville kolla upp var de kom från. Men pastorn sa att det fick jag inte för det skulle dra uppmärkamhet.

Hon berättar också hur hon kom över vapnet.

– Den 19:e åker jag till Stockholm, till Plattan igen, och frågar folk. Men ingen kan hjälpa mig.

–Alla andra handlar julklappar och är glada. Men jag går där och måste leta efter vapen. Jag måste döda två personer som jag inte vill döda och som jag älskar.

– Det var väldigt tungt.

– Efter ett tag träffar jag XX (mannens namn, red.) en äldre man från Marocko.

– Jag sa "min väninna är i fara, hon behöver något som kan skydda henne". Det var som han tyckte synd om mig.

– Han tog med mig med tunnelbanan till Södermalm och till andra ställen.

– Jag har svårt att prata om XX, jag anger honom. Jag är rädd att prata om honom, jag är rädd att det ska hända min pappa något.

– Den 19:e säljer jag av ännu mer fonder. Den 18:e blev jag av med 15.000, en som lurade mig.

– XX fortsätter att leta vapen och pastorn är väldigt intensiv. Pastorn blev mer och mer desperat.

”Vi pratade öppet om att de skulle dö”

– Innan hammarattacken var det som han styrde med sms. Men efter det var det som han förstod att han kunde få mig...

– Han kunde vara mer konkret och han kunde mer öppet visa...

– Allt var klätt i att det var Guds vilja. Pastorn är väldigt intensiv, han skriver sms. Han skriver ”jag hoppas på goda nyheter”, dvs att det ska lösa sig med vapen.

– Den 19 december säger pastorn "nu måste det ske innan jul", för jul skulle han aldrig klara av.

– Jag tänkte "då har jag några dagar på mig". Jag klarar inte av att både försöka hitta ett vapen och... det jag skulle göra i Knutby. Det var för mycket för mig.

– Jag försökte koncentrera mig på att hitta ett vapen och helt stänga av vad jag skulle göra i Knutby. Pastorn sa till mig att "det svåra är att hitta ett vapen, det andra är lätt". Han menade att döda var lätt, att trycka av är lätt.

– Jag fick höra så mycket sånt. När pastorn liksom fick mig att förstå att det är inte svårt att döda en människa.

– Jag tyckte det var väldigt jobbigt att skjuta Daniel. Och jag tyckte det var väldigt jobbigt med Alexandra också, men där var jag mer förberedd så länge.

– Daniel kom bara några dagar innan.

– Jag trodde verkligen att det var för deras skull. Att det var Guds vilja.

– När jag sa "jag klarar inte av att skjuta Daniel också" då sa pastorn "om du inte dödar Daniel så måste jag göra det".

– Vilket då skulle vara fel, det stod ju i det anonyma sms:et innan att pastorn inte fick göra något i desperation. Då skulle det vara mitt fel och...

– Därför blev jag övertygad "då gör jag det då, om det andra alternativet är att pastorn måste göra det". Det låter helt sjukt, men jag hade inga alternativ.

”Daniel måste dö”

Barnflickan berättar om öppna samtal mellan henne och pastorn. Hon säger att han haft en dröm.

– Pastorn sa också att han haft en dröm om att Daniel blev skjuten. Pastorn sa att ”nätterna inte var i hamn innan Daniel dött”, därför måste Daniel dö när Alexandra blir skjuten.

De anonyma sms:en fortsatte att komma.

– Det var den 19-20 december nångång. Då fick jag ett nytt anonymt sms där det står "gör både det första och det andra".

– Jag tänkte mycket på det här att jag inte ska blanda in pastorn.

– Vi pratade ju mycket. "Vad hände om polisen ser något samband?". Jag ville inte förstöra för församlingen.

– Pastorn sa "det kommer inte att bli så att församlingen förstörs. Om du tar på dig hela skulden själv så nöjer sig polisen med det".

Mellan samtalen fortsatte barnflickan de desperata försöken att hitta ett vapen.

– Den 23:e december har jag och XX (vapenhandlaren, red.) letat vapen intensivt. Jag har varit med människor jag aldrig skulle ha varit med andra.

– Jag gråter i telefonen med pastorn och säger "jag är rädd. Jag är ensam och jag är liten". Han säger att han förstår mig, men att han inte fick lägga sig i det här, det låg inte på honom.

– Den 23:e december är pastorn panikslagen. Då kommer julen.

– Jag får veta av en man att han har ett vapen. Pastorn får veta och är hoppfull, att det kan ske, natten till julafton.

– Klockan 11 den kvällen får jag veta att den här personen inte har några patroner.

– Om jag fått ett vapen här skulle jag direkt åka till Knutby och utfört de här morden.

– Men den här personen har inga patronen. Och jag känner att jag misslyckas, hela tiden.

– Jag ringer pastorn och han bryter ihop. Han är tyst och han är uppgiven.

”Rädd att Gud ska lämna mig”

– Sedan så säger han och säger att han själv fått ett anonymt sms från någon, han vet inte vem. Där står det bland annat ”det kommer att bli en jobbig jul men efter det kommer det att bli bra”.

– Jag känner då att ”fatta, pastorn får också ett anonymt sms”. Jag litade på honom, jag trodde inte att han ljög.

– Jag kände att jag kunde pusta ut, att jag fick julen på mig att vila ut.

– Detta sms hjälpte pastorn att ta sig igenom julen. Halv två julaftonsnatten frågade jag pastorn om jag fick åka hem och fira jul. Och han säger att det går bra - om jag fortsätter efter jul.

Barnflickan lider av sin egen berättelse – och hur hon tvingades ljuga för sin pappa. hennes röst stockar sig när hon säger:

– Jag åker hem och firar jul, och är helt slut. Jag är otroligt pressad men måste inför pappa och släktingar spela helt normal.

– Den 26 eller 27 december åker jag upp igen. Och jag måste ljuga för pappa igen, han undrar varför jag åker upp till Stockholm.

– Då fortsätter det intensiva letandet efter vapen. Jag kan verkligen säga att det var ett letande med frustration.

– Jag vet att jag kan få ett sms där det står ”du har inte utfört ditt uppdrag väl, nu kommer nåden att lämna dig, nu kommer gud att lämna dig”.

– Nu säger pastorn att det måste ske innan nyår. Det är absoluta gränsen, dvs jag har några dagar på mig.

Fotnot:

Aftonbladet har genomgående ersatt pastorns namn med ordet ”pastorn”.

aftonbladet.se