Hennes tacksamhet mot Knutby församling är svår att förstå

NYHETER
”Barnflickans beskrivning av förhållandet till pastorn och församlingen blev en berättelse om längtan tillbaka till kollektivet”, skriver Kadhammar.
Foto: urban andersson
”Barnflickans beskrivning av förhållandet till pastorn och församlingen blev en berättelse om längtan tillbaka till kollektivet”, skriver Kadhammar.

Barnflickans berättelse var lång, detaljerad och exakt så länge hon berättade om vägen fram till mordet och mordförsöket.

Den blev svårare att följa med i när hon försökte svara på advokat Ola Nordströms frågor om sin ställning i Knutby pingstförsamling.

Ty barnflickans långa berättelse handlade ju inte bara om blind tro utan också om ett extremt känslomässigt beroende. Inte bara av pastorn, utan av hela församlingen som hade tagit emot henne "med öppna armar" första gången hon kom till Knutby 1999.

- Jag fick aktning, sa barnflickan i går.

Det känslomässiga beroendet kan vara svårare att beskriva än ett tämligen tydligt händelseförlopp. Särskilt om beroendet består. Barnflickan sa att församlingen hört av sig till hennes advokat och bett henne tala sanning.

- Det har varit ett otroligt stöd.

För den som hörde henne i går kunde hennes tacksamhet vara svår att förstå.

När församlingens ledning upptäckte att barnflickan hade ett förhållande med pastorn isolerades hon - hemma hos honom. Ty barnflickan var en fresterska och skulle stanna kvar och fresta pastorn och han skulle stå emot.

På det sättet skulle barnflickans "drömmar" om pastorn utraderas, enligt vad Åsa Waldau, kvinnan som kallas Kristi brud, sagt i ett polisförhör.

Det var uppenbarligen en plan som gick barnflickan förbi, särskilt som pastorn, enligt hennes berättelse, fortsatte att ha sex med henne utan att församlingens ledning visste om det. Kunde hon bli annat än förvirrad? I rätten sa hon:

- Jag fick en stor syndautmärkelse när jag inte riktigt förstod vad jag gjort för fel.

Hon fick veta att hon blivit ett djävulens redskap, som försökt få pastorn på fall. Åsa Waldau, "Kristi brud", hade ett samtal med henne. Waldau berömde barnflickan för att hon var "duktig". Men hon skulle vara noga med att inte bli ett djävulens redskap igen.

- Sedan träffade jag inte Åsa mer. Ingen pratade med mig mer, sa barnflickan.

Hon beskrev sitt eget inre förfall i isoleringen, hur hon blev "tillrättavisad jättemycket", och hur hon tappade all säkerhet.

- Jag visste inte hur jag skulle vara. När jag träffade människor var jag förlamad.

Hennes liv cirklade kring pastorns hushåll: handla, laga mat, ta hand om pastorns barn, tvätta. Men mot slutet började pastorns fru ta ifrån henne hushållsuppgifterna ("det här är mitt hus").

- Jag var fråntagen de sista sakerna som jag levde för. Om tvätta var det enda jag gjorde och jag inte hade något annat ... jag hade inget eget liv...

Ändå var hon tacksam mot pastorn och församlingen, för hon hade ju inget annat. När barnflickan beskrev det sista samtalet med Åsa Waldau, som var församlingens främsta ledare, använde hon dessa ord:

- Åsa var kärleksfull. Hon ville hjälpa mig att komma rätt igen.

- Hon tog avstånd för att få mig att tänka om.

- Åsa kom fram och var väldigt kärleksfull mot mig. Jag hade syndat så svårt. Hon ville ha mig nära men kunde inte det.

- Åsa talade strängt men kärleksfullt för att jag skulle vända om och ångra min synd.

Kunde barnflickan vara annat än tacksam? Åsa Waldau var ju något alldeles speciellt. Barnflickan hade fått veta att Åsa Waldau är Kristi brud. Ytterst få visste detta. Pastorn hade fått barnflickan att förstå att det var Guds vilja att Kristi brud skulle till himlen före andra människor.

Så blev nedbrytningen av den unga kvinnan en akt av kärlek. Hon hade syndat. Hon fick "hjälp" att "komma rätt igen". Pastorn slutade sina nedsablingar av henne med att säga att han ändå älskade henne. Hon var så tacksam för det.

Barnflickans beskrivning av förhållandet till pastorn och församlingen blev en berättelse om längtan tillbaka till kollektivet, till tryggheten, till en församling som lever med Gud varje dag.

Advokat Ola Nordström är pastorns advokat. Hans förhör med barnflickan syftade till att visa hur hon, medvetet eller omedvetet, försökt vara till lags. Hon tog avstånd från pastorn när hon i häktet fick höra att församlingen gjort det.

I rätten beskrev hon sin reaktion:

- Oj! Pastorn kunde inte ha varit den jag trott. Jag insåg att han spelat otroligt bra för att lura mig.

Hon sa också:

- Min önskan är att få en upprättad relation med församlingen.

Peter Kadhammar