Pastorn om sina SMS till barnflickan

”Det handlar om Jesus”

NYHETER

Direkt efter hammarattacken mot Alexandra ringde pastorn till barnflickan.

– Jag finner inte det så märkligt att jag ville försäkra mig om att hon inte skulle göra något dumt. säger han.

Här är den fjärde delen av pastorns berättelse i rätten:

Efter lunchuppehållet fortsatte kammaråklagare Anne Sjöblom förhöret med den 32-årige pastorn. Hon bad pastorn att berätta om kvällen den 7 november och natten då barnflickan attackerade hans andra hustru Alexandra.

– Som välkänt är skulle vi åka till Hongkong på lördagsmorgonen den 8 november...

– På kvällen packar vi och förbereder oss inför resan. Vi har väl lite resfeber både Alexandra och jag men vi packar klart och när Alexandra lagt sig ska jag åka i väg och tanka min bil.

– Jag vill lämna bilen fulltankad till våra grannar.

Pastorn säger också att det fanns ett annat skäl till bilresan – han och älskarinnan ville säga farväl.

– Vi ville säga farväl eftersom vi skulle vara ifrån varandra.

– Jag plockar upp älskarinnan, vi åker till Edsbro, kramas lite och pratar, åker vidare för att tanka bilen. Strax innan Almunge ringer Alexandra på min telefon, gråter och säger: Hjälp mig, barnflickan har slagit mig i huvudet.

– Jag frågar var är barnflickan nu, hon säger ”Jag tror hon är uppe”

– Jag ringer Patrik (Waldau, äldstebroder i församlingen, red.) och till barnflickan. Frågar barnflickan vad hon har gjort och hon säger: ”Jag vet inte”.

– Jag säger: Stanna där du är så kommer jag hem.

– Jag åker hemåt, släpper av älskarinnan och kommer sedan hem.

Varför ringer du till barnflickan?

– Jag ville ... försäkra mig om... Jag vet inte. Jag visste att hon varit på Alexandra...

– Jag finner inte det så märkligt att jag ville försäkra mig om att hon inte gör något dumt innan jag kommer hem.

Är det inte så som barnflickan säger att du åker iväg för att ge henne tillfälle att utföra attacken och ge dig alibi?

– Nej, absolut inte, vi ville få tillfälle att umgås innan vi åkte bort. Jag skulle tanka bilen samtidigt och det var ett lämpligt tillfälle.

Har ni pratat om kvitto du och barnflickan?

– Nej, absolut inte.

Vad händer när du kommer hem?

– Då är Alexandra, R (äldstebror i församlingen, red.) och Patrik (Waldau, red.) i köket. Alexandra är blodig på håret och nattlinnet, hon är svullen och gråter, jag får veta vad som hänt. Jag frågar om de pratat med barnflickan. Det har de inte gjort.

– På väg hem från Almunge var jag väldigt arg och tänkte uppriktigt sagt att jag drar nog till barnflickan när jag kommer hem. Men aggressiviteten rann av mig och jag tyckte mer synd om henne.

– Alexandra blödde ur ett par sår och hade bulor på sidan. Vi åkte inte till sjukhus, Alexandra tyckte att hon efter omständigheterna mådde bra, hon ville absolut inte ställa in resan. Hon sa att det skulle barnflickan inte få lyckas med.

Varför gjorde ni ingen polisanmälan?

– Vi ville inte riktigt ha polisen granskandes församlingen, det har ju visat sig vad det ledde till, men både jag, R och Åsa ville inte det.

Har du tänkt tanken varför det hände?

– Då trodde vi att det handlade om en ren svartsjukehandling från barnflickans sida. Alexandra hade tagit för sig och blivit första kvinna i hemmet och det hade barnflickan varit tidigare.

Kan du se nåt samband mellan mordförsöket och att du inte vill åka till Hongkong?

– Nej, jag var kluven inför att åka till Hongkong. Jag gladdes på ett sätt, det var ett nytt område för oss. Det som gjorde mig kluven var att jag inte ville åka från älskarinnan. Men jag ser inget samband så.

Du har fortsatt haft kontakt med barnflickan efter attacken på 1293-telefonen (barnflickans tidigare kontantkortstelefon, red.). När tog du över den?

– När barnflickan lämnade Knutby.

När fick du tillgång till den?

– Från hösten, september/oktober. Den fanns tillgänglig för oss båda.

Hade du andra abonnemang?

– Ja.

Varför använde du inga andra abonnemang?

– För att inte riskera att det syntes på samtalsspecifikationer använde jag kontantkortstelefonen.

Varför ville du ha kontakt med henne?

– Det kan jag ångra i dag. Jag tyckte om henne, älskade henne, jag ville ha kontakt med henne.

Om jag påstår att det var för att barnflickan misslyckats med att beröva Alexandra livet...

– Så förnekar jag det naturligtvis.

Varför förnekade du att du haft tillgång till telefonen?

– Av två skäl: jag ville inte att församlingen skulle få veta och för att jag inte ville att det skulle bli precis så här.

Är det inte en konstig tanke om du inte hade någon kännedom om att det här skulle hända?

– Det är en försvårande omständighet att jag haft kontakt med barnflickan mellan gärningstillfällena.

Hur kommer det sig att du inte från början berättade omfattningen av kontakterna?

– Jag ville inte tillstå 1293-kontakten (kontaktkortstelefonen).

Vad har den intensiva kontakten handlat om?

– En stor andel, övervägande riktning, är ju från barnflickan till mig. De erotiska berättelserna, sms:n, som började redan i Hongkong. En 30–35 sms i följd som blev en berättelse. Många är rena såna här: ”Kan jag ringa dig just nu”...

– Sen finns åtminstone dubbelt så många som barnflickan uppger som är själasörjande, att inte tvivla, ge upp söka nåden...

– Sen är det, det är ingen hemlighet, barnflickan kan lätt tala väldigt länge. Det är inte svårt för barnflickan att fylla upp 13 timmars samtalstid. Det rörde sig om att söka jobb, en resandeförkunnande som friat till henne, frågor till mig om Knubty, famljen och återkommande att hon inte var rätt inför gud, att få nåd.

Planering att ta livet av Alexandra och Daniel?

– Nej

Har du aldrig förstått att hon planerade att döda Alexandra?

– Nej, det trodde jag hon hade lämnat när hon lämnade Knutby.

Förutom telefonsamtalen – har du någon gång förstått att hon funderade på att beröva Alexandra livet?

– Ja, den gången när hon förklarade att hon skulle kunna döda en människa och då skulle det förstås kunna vara Alexandra.

Har ni diskuterat vapen?

– Nej.

Har du någon gång haft en annan så intensiv kontakt med någon som behöver stöd?

– Nej.

Över till de kompletterande bevis som vi lämnat in i form av sms. Du skriver i SMS: ”Du behöver fatta ett beslut...”

– Då blir jag än en gång pastoral. Jag skriver inte om mig själv i tredje person utan ”han” syftar på Jesus.

– Det handlar om samtal vi haft. Jag hade läst en engelsk uttolkning där uttrycket a ”secure solution” fanns. Hon behövde finna en lösning. Att befria honom var lite halvt skämtsamt, att befria honom från sitt arbete.

Barnflickan säger att det kom i samband med att hon behövde fatta ett beslut om det rörde sig om vapen?

– Jag förstår om du inte förstår för jag talar i bibliska banor.

– Det hade ingenting med mord och vapen att göra utan nåd.

Det du säger nu, varför sa du inte det i polisförhören?

(tystnad)

– Jag vet inte. Jag?jag förstår mycket väl vad det kan synas betyda utifrån den berättelse barnflickan har lämnat och då ville jag helst inte känna vid det alls.

Är det inte så att det barnflickan säger är sant?

– Det barnflickan berättar är inte sanningen och jag har en förklaring. Den som vill förstå tror jag förstår.

Åklagaren läser upp ytterligare ett citat där det står att barnflickan ”måste fatta ett beslut”. Och ber pastorn att förklara innebörden.

– Exakt samma sak. Tro har med känslor att göra?

Vad skulle hon fatta beslut om?

– Att välja att tro. Att nå den säkerhet som finns innanför förlåten.

”Nu måste du låta honom få besked, håll honom utanför...”

– Precis samma sak, nåden är inte evig?

Vem ska hållas utanför?

– Jesus. Barnflickan ville förandliga det mesta, ha Guds ledning i smått och stort. Det blev märkligt att inte ta emot det stora att synden är förlåten men vilja ha råd i det lilla, om hon ska åka hem och hälsa på och så vidare?

Barnflickans förklaring var att du skyndade på henne i hennes jakt på vapen?

– Så är det inte. Jag hade ingen kännedom.

”Det första är ditt måste, det andra kan du göra av kärlek?”

– Det handlade om ekonomi. Barnflickan har som du har hört gett mig mycket pengar. Barnflickan ville börja ge sitt tionde till mig och jag se nej.

– Det är för mig en viktig lag att ge till församlingen. Hon måste ge dit, till mig fick hon ge i övrigt. Vi talade om min telefonräkning på 22.000 som jag behövde hjälp med och hon fick ge mig av kärlek.

Vad är det första?

– Församlingen. Jag ville att hon gav tionde till församlingen.

Det andra?

– Det hon kunde ge till mig?

Det ”första och det andra”, ”din osjälviska hjälp ska räknas dig till godo”. Om det handlar om ekonomi, varför berättade du inte det?

– Jag skämdes över att ha varit en sån girigbuk att jag utnyttjat hennes snällhet.

Enligt barnflickan handlar det om ifall du inte kan skjuta även Daniel?

– Jag har aldrig ställt en sådan fråga.

”Vänta inte snart är det för sent?”

– Samma som förut – det är inte för sent, snart kan det vara det?tar du inte till dig det här kan något hemskt hända dig, det kan kallas för ett hot.

riskera inte att han gör det i sin desperation?

– Att Gud kunde ta till en straffdom eller liknande för att man ska knäckas och ta lärdom

Är det inte lägligt att du skriver ”inte för sent än”?

– Det är inte vad det handlar om.

I förhöret kommenterar du ”Jaha, nej jag känner inte igen någonting, det vill jag inte kännas vid”. Varför?

– Därför att det är svårt att förklara om man inte har ett sånt språkbruk, ett sånt tänkande. I dag känns det som om man levt i någon slags fantasivärld där det som en gång kändes sunt nu känns obibliskt.

– Det var enklare att neka i förhören än att få förhörsledaren att tro på en knepig religion

Det finns fortfarande tid? ?ta det till fullbordan nu”

– Det är som jag nämnde förut, romarbrevet? Min vädjan avgör inte om det är för sent. Det är samma budskap som tidigare, samma vädjan.

Vad betyder ta det till fullbordan?

– Det betyder som jag sagt tidigare: Det enkla att välja att tro på att nåden finns även för henne.

Varför skriver du om ekonomi med några sorts religiösa omskrivningar?

– Utifrån det samtal vi hade är det här tämligen klartext? Att göra omskrivningar utifrån Bibeluttryck är inte unikt för de här sms:n.

Varför inte ”skicka pengar?”

– Det hade vi pratat om.

Åklagaren går sedan över till pastorns relation till älskarinnan efter hammarattacken i november.

– När vi kom hem från Hongkong intensifierades vårt förhållande, vi träffades i stort sett varje kväll, varje natt. I bland möttes vi på någon biltur och uppsökte någon mer enskild plats. Ofta möttes vi hemma i gästrummet, nu fanns ”bara” Alexandra som ofta gick och la sig tidigt och vi träffades nere.

– Vi planerade en framtid tillsammans, det var viktigare för mig att leva med henne än som pastor.

Den 25:e november – hände det något särskilt?

– Jag var och handlade. Alexandra ringde och berättade om ett brev hon sett genom fönsterrutan. Jag kom hem och läste brevet och det var något av ett hotbrev. Det stod att det skulle bli vår sista bröllopsdag. Det talade om att det val jag gjort skulle stå mig dyrt. Jag trodde det menades mitt val att tjäna gud, mitt andliga val?

Mer?

– Att jag skulle knäckas, att människor skulle dö som flugor omkring mig?

Hur reagerade du?

– Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag vände mig till Patrik, som naturligt är. Han blev arg och slog näven igenom brevet. Vi visade det för fler personer (pastorer i församlingen).?

Har du någon uppfattning om var det kom ifrån?

– Nej?

Gjorde du någon polisanmälan?

– Nej. Det gjordes ingen anmälan.

OM SMS:EN

Över till de kompletterande bevis som vi lämnat in i form av sms. Du skriver i ett SMS 5 december 04.53: ”Du behöver fatta ett beslut och inte fundera på om. Finn en säker lösning. Du bevisar din kärlek genom att befria honom. Han behöver det. Hans gräns är snart nådd”

– Då blir jag än en gång pastoral. Jag skriver inte om mig själv i tredje person utan ”han” syftar på Jesus.

– De här SMS:en är som regel en sorts sammanfattning utifrån samtal vi haft. Jag hade läst nån engelsk uttolkning där uttrycket ”a secure solution” fanns. Jag talade om att hon behövde finna en säker lösning, att finna nåd. Vår synd var ett olösligt problem. Jesus var lösningen på ett problem som inte gick att lösa. Det är nått man måste ta emot i tro. Det här med att befria honom var lite halvt skämtsamt. Vi har talat om vilket arbete hon skapar honom. Det står att ”Om någon syndar har vi en som för vår talan inför fadern. Jesus Kristus som är rättfärdig”, står det i första Johannesbrevet.

– Job talar om att ”i höjden har han sitt vittne”, Romarbrevet talar om att ”jesus sitter på faderns högra sidan och vädjar för oss”.

Barnflickan säger att kom i samband med att hon behövde fatta ett beslut om det rörde sig om vapen?

– Jag förstår om du inte förstår för jag talar i bibliska banor. Det är därför jag lägger ut texten lite.

– Vi talar om att han ständigt sitter och vädjar för henne inför fadern. Och han får hålla på med det så länge hon inte tror på den nåden. Låt honom för allt i världen slippa det arbetet. Det hae ingenting med mord och vapen att göra utan med nåd.

Det du säger nu, varför sa du inte det i polisförhören?

(tystnad)

– Jag vet inte. Jag? jag förstår mycket väl vad det kan synas betyda utifrån den berättelse barnflickan har lämnat och då ville jag helst inte känna vid det alls, men det finns en logisk förklaring, men det är, som du säger, för dig svårare att tro på.

Är det inte så att det barnflickan säger är sant?

– Det barnflickan berättar är inte sanningen och jag har en förklaring. Den som vill förstå tror jag förstår.

Åklagaren läser upp ytterligare ett citat där det står att barnflickan

”måste fatta ett beslut”. Och ber pastorn att förklara innebörden.

– Exakt samma sak. Tro har ingenting med känslor att göra för hon kände ju inte att hon hade nåd. Fundera inte på vad du känner. Grubbla inte. Fatta ett beslut. Det är vad det handlar om?

Vad skulle hon fatta beslut om?

– Att välja att tro? på nåden. Att nå den säkerhet som finns innanför förlåten.

”Nu måste du låta honom få besked, håll honom utanför... agera innan det är för sent”

– Precis samma sak, nåden är inte evig? hans tålamod är inte evigt. Hon måste ge honom sitt jag. Att hon ska göra det innan det är för sent för en dag är det för sent.

Vem ska hållas utanför?

– Det är en gång Jesus. Barnflickan ville förandliga det mesta, ha Guds ledning i smått och stort. Det blev märkligt att inte ta emot det stora, att synden är förlåten, men vilja ha råd i det lilla, om hon ska åka hem och hälsa på och så vidare?

Barnflickans förklaring var att du skyndade på henne i hennes jakt på vapen?

– Så är det inte. Jag hade ingen kännedom om det, och skulle i så fall inte uppmuntrat henne.

”Det första är ditt måste, det andra kan du göra av kärlek? det måste ske på något sätt?”

– Det handlade om ekonomi. Barnflickan har som du har hört gett mig mycket pengar. Barnflickan ville börja ge sitt tionde, en tiondel av sin inkomst, till mig istället för till församlingen och jag sa nej.

– Det är för mig en viktig lag eller ordning att ge sitt till

församlingen. Hon måste ge dit, till mig fick hon ge i övrigt. Vi talade om ett bibelsammanhang där jesus säger du måste göra utan att försumma det andra när han talade till fariseerna. Vi talade om min telefonräkning från Hongkong-resan på 21.000 som jag behövde hjälp med och hon fick ge mig av

kärlek. Det står om Cornelius? (blir avbruten)

Vad är det första?

– Församlingen. Jag ville att hon gav tionde till församling

Hon var ju inte kvar i församlingen längre?

– Hon tillhörde församling fortfarande. Men jag sa att hon kunde ge det till församlingen i? vad heter det? Vagginge. Jag ville inte ha hennes tionde. Hennes tionde skulle hon ge till en församling. Punkt.

Det andra?

– Det hon kunde ge till mig?

”Det måste ske på något sätt”?

– Jag behövde hjälp. Jag behövde hjälp med min räkning.

Det ”första och det andra”, ”din osjälviska hjälp ska räknas dig

tillgodo”. Om det handlar om ekonomi, varför berättade du inte det?

– Jag skämdes över att ha varit en sån låg girigbuk att jag utnyttjat hennes snällhet. Jag låtsades inte veta om att jag fått de här pengarna.

Enligt barnflickan handlar det om ifall du inte kan skjuta även

Daniel?

– Jag har aldrig ställt en sådan fråga.

”Vänta inte. Snart är det för sent?”

– Samma budskap som förut – det är inte för sent, nåden finns, snart är den slut. Gud kunde straffa en människa för att man ska omvända sig? det kan man kalla ett hot. Tar du inte till dig det här kan snart något hemskt ske.

”Riskera inte att han gör det i sin desperation?”

– Att Gud kunde ta till en straffdom eller liknande för att man ska

knäckas och ta lärdom.

Är det inte lägligt att du skriver ”inte för sent än”?

– Det är inte vad det handlar om.

I förhöret kommenterar du ”Jaha, nej jag känner inte igen någonting, det vill jag inte kännas vid”. Varför?

– Därför att det är svårt att förklara om man inte har ett sånt språkbruk, ett sånt tänkande. I dag känns det som om man levt i någon slags fantasivärld där det som en gång kändes sunt nu känns obibliskt.

– Det var enklare att neka i förhören än att få förhörsledaren att tro på en knepig religion

Det finns fortfarande tid? ?ta det till fullbordan nu”

– Det är som jag nämnde förut, romarbrevet? Min vädjan avgör inte om det är för sent. Det är samma budskap som tidigare, samma vädjan.

Vad betyder ta det till fullbordan?

– Det betyder som jag sagt tidigare: Det enkla att välja att tro på att nåden finns även för henne.

Varför skriver du om ekonomi med några sorts religiösa omskrivningar?

– Utifrån det samtal vi hade är det här tämligen klartext? Att göra omskrivningar utifrån Bibeluttryck är inte unikt för de här sms:n.

Varför inte ”skicka pengar?”

– Det hade vi pratat om.

Åklagaren går sedan över till pastorns relation till älskarinnan efter hammarattacken i november.

– När vi kom hem från Hongkong intensifierades vårt förhållande, vi träffades i stort sett varje kväll, varje natt. I bland möttes vi på någon biltur och uppsökte någon mer enskild plats. Ofta möttes vi hemma i gästrummet, nu fanns ”bara” Alexandra som ofta gick och la sig tidigt och vi träffades nere.

– Vi planerade en framtid tillsammans, det var viktigare för mig att leva med henne än som pastor.

Den 25:e november – hände det något särskilt?

– Jag var och handlade. Alexandra ringde och berättade om ett brev hon sett genom fönsterrutan. Jag kom hem och läste brevet och det var något av ett hotbrev. Det stod att det skulle bli vår sista bröllopsdag. Det talade om att det val jag gjort skulle stå mig dyrt. Jag trodde det menades mitt val att tjäna gud, mitt andliga val?

Mer?

– Att jag skulle knäckas, att människor skulle dö som flugor omkring mig?

Hur reagerade du?

– Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag vände mig till Patrik, som naturligt är. Han blev arg och slog näven igenom brevet. Vi visade det för fler personer (pastorer i församlingen).?

Har du någon uppfattning om var det kom ifrån?

– Nej?

Gjorde du någon polisanmälan?

– Nej. Det gjordes ingen anmälan.

Fotnot:

Aftonbladet har genomgående ersatt den 32-årige pastorns namn med ”pastorn”, den 27-åriga barnflickans namn med ”barnflickan” och älskarinnans namn med "älskarinnan".

aftonbladet.se