”Smärtan slutade när vi älskade”

Pastorn berättar hur han inledde en kärleksrelation med barnflickan

NYHETER

Pastorn avslöjar nu hur han inledde en kärleksrelation med barnflickan:

– Vi åkte ut i skogen för att idka intim gemenskap.

Här är den tredje delen av pastorns berättelse:

Den 27-åriga barnflickan.
Den 27-åriga barnflickan.

Efter en paus fortsatte förhöret med den 32-årige pastorn.

Kammaråklagare Anne Sjöblom fortsätter sin utfrågning:

Hur lärde du känna barnflickan och hur var er relation?

– Dels var det så att jag talade med barnflickan en del när Heléne hade dött, hennes mamma hade dött när hon var liten och så.

– Barnflickan blev väldigt snart när hon kom till Knutby en av dem som var nära Åsa. Barnflickan var ledare för tjejerna som bodde i Rimbo, det var mycket ledarkontakter.

– Det blev också så att barnflickan liksom jag var, som det heter, förebedjare för Åsa (Waldau, kallad Kristi brud, red.). Det var framförallt i den egenskapen som vår kontakt? tätnade.

När var det?

– Vi umgicks lite sporadiskt Alexandra och jag och barnflickan och RR (dåvarande maken, red.) 2001. Vi var hembjudna på påskafton 2001. Då hade det liksom konstaterats att.., det var så här att min hälsa kopplades samman med den andliga striden av Tirsa, Åsa (kallad Kristi brud och Drottning Tirsa).

– På samma sätt kopplades barnflickans astma, hon hade vad hon kallade lungkramp, vi kopplades, vi talade en del om det här. Vi pratade om det i hennes sovrum på påskafton.

– Vi pratade med Åsa, om det andliga läget. Om att det bildades konstellationer, människor som hade funktioner intill varandra och så, det var en sådan med barnflickan och mig.

– Jag kan inte säga att jag då var förälskad i henne. Men ganska snart utvecklades det till en förälskelse.

– Vi började träffas ofta, möttes ofta, tog varsin bil till exempel och möttes vid Rånäs slott, körde sedan vidare i en bil, körde omkring i trakterna. Vi var vid Rimbo, vi var ute vid kusten. Maj-juni 2001, då hade vi väldigt många sådana.

Juni 2001 hände något speciellt?

– Juni 2001. Då var det bestämt att barnflickan och jag skulle vara allierade. RR (församlingsmedlem och andlig teamledare, red.) hade fått förebud från Gud om att jag och barnflickan skulle vara tillsammans.

– Det här är en tisdag 2001, jag mådde inte bra och hade feberfrossa, kunde med nöd och näppe genomföra den här teamledarsamlingen.

– Likväl åkte jag och barnflickan ut i skogen, mellan Knutby och Rånäs, delvis för att idka intim gemenskap. Vilket inte fungerade så bra, jag mådde inte bra.

– Barnflickan föreslog att jag skulle åka in till sjukhuset, de tog bland annat ryggmärgsprov, det visade sig att jag hade en kraftig streptokockinfektion. Barnflickan ville vara kvar, vi kom hem till mig. Per automatik sammankopplade jag min hälsa med den andliga striden.

– Då var det naturligt att barnflickan skulle finnas vid min sida, vi stod så tätt vid Tirsa, Åsa. Hon ville inte åka och jag ville ha henne kvar så vi sa att hon fick vara kvar.

– Från den dagen var barnflickan med mig i åtta månader.

Vad gör ni under den här tiden?

- Bortsett från att jag hade normala sjukdomssymptom... jag vet inte vad som var suggestion och vad som var verklighet? som jag upplevde det då var det en andlig strid mot andar som stod emot Åsa, där barnflickan fanns som ett stöd och en sköld vid min sida.

– Det var inget som pågick 24 timmar om dygnet. Vi samtalade, tittade på film, spelade spel, åkte ibland till R och V (församlingsmedlemmar, red.) i Rimbo och hälsade på.

Det har beskrivits som en intensiv period?

– Jag fick väldigt mycket smärta i min kropp. Jag hade upplevelser som om jag...

Kom smärtan plötsligt?

– Det var olika. Den kunde komma plötsligt och den kunde komma smygande.

Kom den när barnflickan lämnade sovrummet?

– Ja, men den kunde också komma när hon var där.

Hur kom du ur den?

- ...om det var det som gjorde att jag kom ur den.. den avslutades i alla fall när vi älskade.

Är det inte så att du simulerar sjukdom för att få ha barnflickan hos dig?

- Absolut inte.

Var fanns G (barnflickans dåvarande make, red.)?

– Han tyckte naturligtvis att det här var svårt, precis som att Alexandra tyckte det var svårt att barnflickan tog hennes plats i sovrummet.

– Det här var för Guds skull, för Tirsas skull. Att få uppoffra något för Guds sak.

Har inte Åsa ifrågasatt den här striden?

– Jo, framför allt i efterhand. Men då var det ett accepterat faktum.

– Åsa har samtidigt som hon tror att det är rätt haft svårt med barnflickans och min relation. Hon hade svårt med att det tycktes som att barnflickan kom mig närmre än Åsa gjorde.

– Jag delade saker med barnflickan som jag inte delade med Åsa. Åsa hade svårt med barnflickans och min relation, så?

Kom G någon gång för att hämta hem barnflickan?

- Vet inte.

Du blev förälskad i barnflickan. Den uppgiften kom först i det 13:e förhöret med dig. Varför var det inte något du erkände tidigare?

– Jag vet inte. Det tog ett tag att lägga ner alla försök att skydda mitt anseende. Jag tyckte det var skämmigt.

Barnflickan beskrev att du var kärleksfull i alla fall i början. Upplevde du också att du kunde vara helt ärlig?

– Hon fick mig att öppna rum som jag hade stängt. Jag uppfattade att hon öppnade sig för mig också.

Himmelsk kärlek mellan syskon?

– På den tiden var det tal som... Åsa hade börjat beröra det redan hösten 97. Då var det en beskrivning av våran relation, hur vi kunde stå varandra så nära.

Vad menade du då?

– I dag ser jag annorlunda på saker. Då handlade det om att man kan älska en annan människa så djupt att det skulle kunna liknas vid förälskelse, men det handlar inte om mänsklig köttslig kärlek utan ett tillstånd i himlen, där kommer alla att kunna älska varandra fritt och så vidare.

– Är man helgad så kan man uppleva det redan här på jorden.

Våren 2001 sa barnflickan att ni skulle ingå ett förbund, genomföra samlag som lydnadshandling inför gud?

– Ja. Ganska tidigt efter den här påskkvällen uppstod förälskelsevibbar mellan barnflickan och mig.

– Barnflickan började tidigt tala om? Abraham som skulle offra Isak, vi hade parkerat vid en vägbom i Rimbo,

– Hon sa att vad Gud än säger om vår relation så är jag beredd att göra det. Det växte fram utifrån sådana samtal. Det var mycket som skulle ske utanför normala gränser. Normala gränser hade redan suddats ut i Knutby.

– När jag började röra barnflickan och smeka henne talade hon alltid om att hon kände sig andligt berörd. Det var inte någon normal samvaro, så att säga, det var något mera.

Pastorn berättar om hur de bestämde sig för att genomföra ett samlag.

– Det var för mig barnflickan började berätta att hon inte varit ärlig mot sitt hjärta när hon gifte sig med G.

– Det var det ena av de två allvarliga felen barnflickan gjort mot Åsa.

Det var ett tillfälle i Mönsterås där vi blev stående i trappan, barnflickan uttryckte tveksamhet inför G och Åsa säger då argt till barnflickan att "det är upp till dig om du vill trotsa Gud". Om hon vill trotsa Gud kan hon leva ensam resten av livet.

– Hon kände sig alltid nedsmutsad när han ville ha sex och så vidare, jag tog hennes parti i de diskussionerna.

Framförde du din uppfattning då också, att det fanns felande länk i förhållandet?

- Ja, säger pastorn och bekräftar att också han kom med pekpinnar till G.

Åklagaren hoppar fram till hösten 2001.

– Vi talade alla med U och V (ett par församlingsmedlemmar, red.). Lite utifrån att de lite trevande tyckte att barnflickan och jag passade så mycket bättre än barnflickan och G, var och jag och Alexandra var, då sa vi själva att vi skulle gifta oss.

Omkring ett år efter giftermålet med Alexandra berättar du för andra att du och barnflickan ser en framtid ihop?

- Ja.

Efter att in pratat med andra om er relation, förändrades relationen eller fortsatte den som tidigare?

– Först gjorde den det. Vi fick stöd i vår tanke av U och V. Vi pratad med Samuel och T (hans fru, red.) Emma och Peter (Gembäck, pastorer i församlingen, red.).

– Vi fick först stöd i det här, vilket gjorde att vi kände oss ännu säkrare och gladare. Sedan i november, början av december så bjöd barnflickan och jag ut Patrik (Waldau, red.) och S (församlingsmedlem, red.) på restaurang i Norrtälje.

– Vi talade om det här för dom, delade det här med Patrik och S, främst Patrik, hans ord väger tyngst i Knutby. Patrik säger vi kan inte sätta upp regler för vad Gud ska säga.

– Senare var på krog i Knutby med Åsa, Tirsa. Hon tyckte det var jobbigt, hon ville inte uppleva det, hon sa "då vill jag ha gått hem först, jag vill inte vara kvar när det sker".

– Efter det så hade dom kommit fram till att det är var fel. Det var djävulen som hade?

– Det var för att förstöra för Tirsa. Så då var det sagt att de tankarna och planerna fick vi lägga ner. Jag framförde det här till barnflickan, att det var fel. Jag vet att andra hade samtal med barnflickan om att det var fel.

– G och barnflickan skulle jobba på sitt äktenskap.

– Det var ett sätt för djävulen att förstöra den strid som var så viktig. Det gjorde att barnflickan blev kvar för striden var så viktig.

– Från min sida fanns känslorna kvar. Vi fortsatta även att ha ett sexuellt samliv. Det visste bara barnflickan och jag. Vi fortsatte i stort sett att leva som ett par, som tidigare.

Så er relation förändrades egentligen inte?

– Inte mer än att vi slutade prata om en gemensam framtid.

Förändrades synen på barnflickan?

– Om man lever i en egen verklighet så blir man expert på efterkonstruktioner. Så de som sagt att de känt sådan ofrid och så?

– Det barnflickan fått mig att känna, att jag inte varit sann när Heléne gått bort, tvingats att gå på för fort – när Åsa fick höra det blev hon väldigt arg.

- Hon sa: Det finns bara en människa som fått dig att tala emot mig och det är barnflickan.

– I det förändrades synen på barnflickan. Det blev inte bara "ett försök av djävulen att fälla oss" utan barnflickan var ett djävulens redskap för att fälla mig för att på så sätt komma åt Tirsa. Barnflickan blev mer och mer demoniserad i beskrivningen.

Var det inte i själva verket så att det var du som beskrivit henne så inför församlingen?

– Än en gång, det är ingen god reklam, jag förstår att de inte vill..

– Jag försöker säga att barnflickan gråter och ber gud om förlåtelse. Åsa blir arg, Tirsa vill själv vara Jesu brud, därför skulle barnflickan var kvar och jag var tvungen att vinna genom att ha fienden nära.

– Jag slutade aldrig att älska barnflickan. Men jag var hemsk i slutet av 2003, dock alltid med ett kluvet sinne.

Hon beskriver hur du uttryckte dig förnedrande.

– Jag har talat om ett vidrigt högmod, jag har aldrig sagt att barnflickan är vidrig. Men jag har försökt återge, det är alltid när jag kommit tillbaka från Åsa, jag har försökt utföra det jag blivit tillsagt att göra.

– Jag har sagt att jag älskar barnflickan, att jag inte velat förskjuta henne. Till slut var det bara när barnflickan och jag var ensamma som jag kunde vara avslappnad.

– Jag har fortsatt velat ha henne synpunkter när jag gjorde mina predikningar.

Har det gått till så att du avslutat med att säga att du älskar henne?

– Ja, ungefär.

Hur var det med barnflickans umgänge med andra i församlingen? Träffade hon andra?

- Jag ville att barnflickan skulle få hjälp. Jag satte henne i JJ:s (församlingsmedlems, red.) team. Men där fick jag sedan order från min chef Åsa att barnflickan inte skulle ta upp tid från andra.

– Eftersom Åsa inte ville se barnflickan, eller klarade av att se barnflickan, blev det normsättande. Så var det teamsamling hemma eller pastorsmöte så fick barnflickan inte vara med. Hon hade tidigare varit som en i familjen. Nu fick hon åka iväg eller gå upp i sovrummet.

– Men det var inget allmänt besöksförbud. Hon var med på en del gudstjänster. Det finns flera tillfällen då jag gav henne nattvard, jag ville inte att hon skulle känna sig fördömd. Det fick jag bannor för i efterhand.

Under 2003 säger barnflickan att hon mest hade kontakt med dig och mest vistades inne i huset. Är det korrekt?

- Både och. Hon hade ofta samtal med MM (församlingsmedlems, red.). Barnflickan själv rörde sig inte ute, jag förstår det eftersom hon kände att allt hon gjorde misslyckades. Jag har inte förbjudit henne att?

Men ni är ganska överens om... du förstår ju själv att det inte är sunt att leva som barnflickan gjorde. Varför tillät du det att fortgå?

– Nej, det är det inte. Mycket jag undrar över, hur jag kunde tänka så och göra så...

När ni lärde känna varandra var hon mjuk och glad och trevlig. Förändrades hon?

– Ja. Hon tynade i sin personlighet. Jag fann henne ofta gråtande och förtvivlad. Hon blev mer... livsgnistan försvann mer och mer. Hon blev mer tyngd och var pressad. Hon mådde märkbart inte alls bra.

Hade ni under den här tiden bibliska diskussioner?

– Ja. Det berodde på. Dels, jag har alltid delat med barnflickan mina undervisningar och predikningar. Barnflickan läste mycket bibeln, hade frågor och funderingar.

– Hon fick mer och mer en del osunda och, ska vi säga knepiga funderingar i bibelord. Utifrån Pinehas, 4:e mosebok, genomborrar en man och kvinna med spjut, guds vrede vänds mot...

– Barnflickan konstaterade att det alltså var rätt av Pinehas att döda.

– Hon läste predikaren 3:3, du ska icke dräpa, konstaterade det. Läste om Isa, Abraham som skulle döda sin son.

– Jag sa "Barnflickan, menar du att du skulle kunna döda en människa" och hon sa "Ja, om gud vill det".

Hon blev mer och mer förtvivlad och drevs .. till osunda normer?

– Ja.

Pastorn får sedan förklara ett mejl han fick från en namngiven – men av polisen ej funnen person.

– Han berättar att han hört mig föreläsa. Gud hade talat till honom om att jag dels hade förlorat en fru och att jag skulle förlora ännu en fru men att gud hade en annan kvinna i beredskap.

– Jag trodde det var barnflickan.

Den här e-posten kom väldigt lägligt i tiden. Vqar det du själv som skrev det?

– Nej. Jag har naturligtvis själv funderat på om någon som kände till de här omständigheterna har skrivit det. Men då befann vi oss i en värld där vi trodde på väldigt mycket övernaturliga saker.

– Det var inte konstigare än om man tror att Saida sagt var man förlorat sin nyckelknippa.

Var kom mejlet?

– Till min hotmejladress. Jag överförde sedan den till min ....-adress.

Pastorn säger att han inte har någon förklaring till att den skickades från en domän som registrerades först två år senare.

Barnflickan har sagt att du frågade henne april 2001 om hon kunde döda en människa.

– Jag har inte frågat det i april 2001 och jag har inte gjort det i den betydelsen hon gör nu. Jag tyckte det var otäckt.

– Jag sa "menar du att du skulle kunna döda en människa".

– Ja, sa hon, "det skulle gud aldrig kunna be dig om" sa jag. Samtalet slutade med att hon grät, jag trodde det betydde att tanken så att säga lämnat henne då.

– Det var i början av november förmodligen.

Telefonlistan, från din telefon skickat sms till den så kallade kontantkortstelefonen medan barnflickan bodde hos dig. Vad var det?

– Det var inte så konstigt. Vi tillbringade inte 24 timmar om dygnet tillsammans. Vi skickade bilder till varandra, jag gjorde bilder i datorn. Vi skickade bilder och så till simkort.

– Jag har skickat två sms utan synlig avsändare. Man skriver stjärna fyrkant framför så syns inte numret. Det har varit rena uppmaningar, för att hon inte ska tro att det var kört.

Varför?

– Jag ville väl hjälpa gud lite. Hon tog ju inte mina ord. Hon var konstant förtvivlad, jag ville ge henne uppmuntran som hon inte skulle veta källan till.

Kom just i tiden då du hade frågat barnflickan om hon kunnat döda en annan människa, ni har ju lite olika uppfattningar om de. De här formuleringarna, känner du igen dom?

– Delar känner jag igen. För hans skull och för hennes skull, det är konungen och Tirsa.

– Måste det ske, har jag inte skrivit. Men tveka inte, det har jag skrivit. Problemet blev inte barnflickans synd utan att hon trodde att hon inte kunde få nåd.

Om man in framtiden kommer att kunna plocka ut sms ur telefonen så kommer man inte att hitta ”måste det ske”?

– Nej.

Varför berättade du först i femte förhöret om älskarinnan?

– Jag ville inte utsätta församlingen för det, inte Daniel (Linde, skottskadad och make till älskarinnan, red.). Jag skämdes.

Var du inte orolig för egen del, din pastorstjänst?

– I det läget jag befann mig i med älskarinnan var det nog ändå klart att jag skulle lämna...

– I slutet av september? jag har alltid tyckt väldigt mycket om äskarinnan, men inte som mer än syster. Men under hösten började vi ha mer med varandra att göra.

– Jag är inte så stolt över min historia med kvinnor.. men än en gång uppstår förälskelse. Jag känner mer och mer för älskarinnan, vi börjar gå promenader och samtala. Vi träffas i smyg, det ledde så småningom till ett förhållande.

Alexandras roll i ditt liv?

– Alexandra... i slutet av sommaren och hösten försökte jag på allvar ta Alexandra till mitt hjärta igen som en kvinna ska vara älskad av sin äkta man.

– Det blev aldrig helt på det sättet. Jag förmådde inte känna det jag borde känna, jag förmådde inte ge det jag borde ge som hennes man. Tyvärr.

Nu hade du alltså tre kvinnor, Alexandra, barnflickan och älskarinnan. Barnflickan, hur blev hon för dig?

– Jag vet inte riktigt. Det låter så illa men jag älskade barnflickan och jag älskade äskarinnan.

Du har sagt att barnflickan var älskarinna för sexuell njutning, stämmer det?

– Nej, jag kände mer än så. Men i praktiken var det den relationen.

Älskarinnan?

– Henne ville jag dela mitt liv med. Det fanns...

Pastorn säger att han tyckte det gick lätt med älskarinnan. Han behövde inte bry sig om sin position som pastor:

– Jag sa ganska snart till älskarinnan att ”jag lever gärna med dig som vad som helst eller som pastor utan dig”, jag nämnde mackbiträde, jag har ..

– Det var värdefullt för älskarinnan, hon älskade inte gudsmannen pastorn.

– Barnflickan sa att hon ville gifta sig med en stor ledare, för Alexandra var jag pastorn.

Du har nämnt ”själavårdarens dödssynd”. Var det så med älskarinnan?

– Själavårdarens dödssynd är att bli förälskad i en part som man hjälper i äktenskapet. Så var det med henne.

Pastorn berättar också om sina kärleksmöten med älskarinnan. Oftast träffades de i gästrummet där barnflickan bodde.

Så När älskarinnan kom till dig så fick barnflickan gå ut. Och när hon gick hem så fick barnflickan komma till dig?

– Ja.

Daniel (Linde, red.), har uppfattat sig som hackkyckling och mental soptunna. kan du förstå det?

– Eftersom jag inte alls står för huvuddelen av samtalen Daniel hävdar så förstår jag inte. Men jag förstår att han uppfattat mig som dubbel och falsk. Från november och? är det riktigt att jag inte alls varig schysst mot honom.

Visste Alexandra om barnflickans och dina känslor för varandra? Du har själv i polisförhör sagt att Alexandra visste barnflickans känslor för dig?

– Ja, det är riktigt. men hon visste inte att barnflickan och jag haft ett förhållande och att känslorna var ömsesidiga.

Hur reagerade hon?

– Hon tyckte inte om det. Men man får säga att hon var beundransvärd. Men från sommaren 2003 blev hon mer, markerade att det var hon som var fru i huset.

– Efter att jag hade varit i Indien hade det varit mer öppna gräl. Alexandra sa att hon var rädd för barnflickan, att barnflickan blev svart i ögonen och det blixtrade.

– Hon sa att hon var rädd.

Lunch till 13.30.

Fotnot: Aftonbladet har genomgående ersatt den 32-årige pastorns namn med ”pastorn”, den 27-åriga barnflickans med ”barnflickan” och älskarinnans namn med "älskarinnan".

aftonbladet.se