Folkets hjälte - eller skojare?

Succéfilmaren Michael Moore retade makten redan som pojkscout

1 av 2 | Foto: GETTY IMAGES/ALL OVER PRESS
kändis & doldis Michael Moore granskar gärna maktens män. Men han avskyr att tala om sitt eget privatliv, att han har en stor förmögenhet, lyxvilla i Michigan och en 16-miljonerslägenhet i New York.
NYHETER

I Sverige kallades han för USA:s motsvarighet till Janne Josefsson - fast med humor.

Men numera vet nog de flesta vem han är. 50-årige Michael Moore attackerade George W Bush i direktsändning över hela världen vid Oscarsgalan förra året.

Förra helgen vann han Guldpalmen i Cannes för "Fahrenheit 9/11" - en film som kan fälla samme George W Bush i höstens presidentval.

Somliga tycker att Michael Moore handskas vårdslöst med sanningen.

Andra tycker att han är ett geni som med sin bulldozerjournalistik har blåst nytt liv i dokumentärfilmsgenren.

Aftonbladets Jan-Olov Andersson har mött och intervjuat Michael Moore vid flera tillfällen. Här berättar han om mannen som redan som pojkscout retade överheten.

För drygt en vecka sedan, på lördagskvällen 22 maj, var vi hundratals filmjournalister som trängdes i den alldeles för lilla salen där presskonferenserna under filmfestivalen i Cannes äger rum. Utanför stod minst lika många framför de tv-skärmar som visar vad som händer inne i salen.

Representanter för vinnarfilmer från Frankrike, Sydkorea, Japan och några andra länder kom och försvann efter att ha fått några oengagerade frågor. Det är oftast bara vinnaren av Guldpalmen som räknas. Och så var det i ännu högre grad i år. För förra gången Michael Moore vann ett stort pris - en Oscar för "Bowling for Columbine" 2003 - bröt ju, som han själv har sagt, "helvetet löst".

I sitt tacktal, direktsänt över hela världen, attackerade Michael Moore USA:s president George W Bush och sa att han borde skämmas för att ha dragit i gång kriget mot Irak på grund av lögnaktiga uppgifter. Delar av publiken buade högljutt, men Moore bara fortsatte att kritisera sitt lands högsta ledare.

Oscarsgalan gjorde honom världsberömd även bland sådana som inte hade sett hans filmer eller läst hans böcker.

Fast bland dem som avskydde honom blev Oscarsstatyetten för mycket. Någon dumpade gödsel på garageinfarten till hans hus i Michigan dagen efter galan.

Dokumentärfilmaren, tv-stjärnan och författaren Michael Moore är hjälte för många, för att han tar parti för de svaga i samhället och för sin kamp mot kapitalisterna, makthavarna i allmänhet och USA:s president George W Bush i synnerhet.

Men han är också hårt kritiserad. Metoderna och sanningshalten i hans journalistik är starkt ifrågasatt. Och han har fått kritik för att han inte lever som han lär, med lyxiga bostäder både i New York och på landet.

Bilden av Michael Moore är alltså dubbel.

Glasklar, när det gäller var han står.

Rätt otydlig, när det gäller hans eget privata liv.

Jag har träffat och intervjuat honom både i samband med lanseringen av "Roger & jag" och "Bowling for Columbine". När "Fahrenheit 9/11" nyligen hade världspremiär på Cannes-festivalen var jag med under de tre tillfällen som fanns att höra Moore berätta om filmen.

Vare sig jag har mött honom ensam, ihop med fem, sex stycken andra journalister eller hört honom prata inför hundratals åhörare, har det varit ungefär likadant. Moore trycker liksom på en knapp och sedan finns det inget stopp på honom. Det blir till en underhållande blandning av politisk agitation och ståuppkomik som är omöjligt att värja sig emot. Någon tid, eller möjlighet, att smyga in en fråga om privatpersonen Michael Moore har aldrig funnits.

Genombrottet kom med "Roger & jag" (1989), dokumentärfilmen om hans i stort sett hela tiden tragikomiska och misslyckade försök att få en intervju med Roger Smith, ordförande för General Motors.

Det stora bilföretaget hade några år tidigare lagt ned elva fabriker och avskedat 30 000 anställda. Särskilt i staden Flint i Michigan fick det förödande konsekvenser. Orten var helt uppbyggd kring General Motors biltillverkning.

Det som gjorde filmen så unik var den personliga vreden som genomsyrade den. Och humorn. Likt en vänstervriden David Letterman gick en ursinnig Michael Moore till attack mot de ansvariga på General Motors.

Och han hade skäl att vara arg, besviken och ledsen.

Flint var staden där han föddes och växte upp, i förorten Davison. Hans pappa jobbade på och fick sparken från numera nedlagda AC Sparkplug Co, ägt av General Motors. Familjen var katoliker, med irländsk bakgrund. Hans mamma älskade ett bibelcitat som gick ut på att folk blir bemötta på samma sätt som de själva uppträder mot de svagaste i samhället. En inställning till livet som hon uppenbarligen lyckades förmedla till sin son.

Redan som tonåring, i scouterna, gjorde Michael både en diabildsshow som avslöjade lokala miljöskurkar och hjälpte till att fixa en telefonsluss dit tonåringar med problem kunde ringa och få hjälp.

Han hade också en idé om att han skulle hjälpa folk genom att bli präst och började därför i en katolsk prästskola.

- Prästen bad mig att sluta. Han sa: Du frågar för mycket om allting, du bara ställer till med bekymmer, har Michael Moore berättat.

Han var aldrig särskilt populär i skolan som tonåring. Inte mobbad, men retad för att han var långhårig och inte särskilt intresserad av sport.

Överviktig har han varit hela sitt vuxna liv. Något som han enbart kommenterat på ett självironiskt sätt:

- Somliga hävdar att jag är en linslus som bara vill göra pr för mig själv i mina filmer. Men vem tror att någon som ser ut som jag vill se sig själv uppblåst på en femton meter stor bioduk? Jag ryser när jag ser mig själv på bio.

Före "Roger & jag" hade Michael Moore som rekordung (18 år) blivit invald i skolstyrelsen i hemstaden. Han drog sig dock tillbaka från politiken efter fyra år. Han tyckte att hans radikala åsikter fick mer genomslagskraft när han startade den lokala alternativa nyhetstidningen Flint Voice, som sedan bytte namn till Michigan Voice. Michael Moore var redaktör, journalist och krönikör. Flera av dem som arbetade med tidningen har berättat vilken eldsjäl han var och vilket utrymme han gav dem att förverkliga sig själva.

- Men större delen av mitt vuxna liv satt jag och funderade över varför ingen gjorde en film som "Roger & jag". Till sist tänkte jag: Gör den själv, det är enda möjligheten.

Delar av budgeten drogs in genom att Michael Moore arrangerade bingospel i sin egen trädgård.

Filmen blev en världssuccé, gjorde honom berömd och hyfsat rik.

Men han hade svårt att upprepa framgången. Faktum är att det följde ett tiotal år med dokumentärfilmer och tv-serier i ungefär samma stil - men utan riktigt samma genomslagskraft. En satirisk spelfilm med John Candy, "Canadian Bacon", totalfloppade.

Michael Moore slog tillbaka för några år sedan med boken "Korkade vita män". Men framgångssagan om honom var faktiskt väldigt nära att ta slut i samband med publiceringen av boken, som innehåller humoristiska essäer/kåserier/reportage om allt från hur George W Bush blev president genom valfusk till hur vedervärdig USA:s utrikespolitik är.

Boken skulle ursprungligen ges ut den 10 september 2001, dagen före terrordåden mot New York och Washington.

Men när cheferna på Michael Moores förlag Harper Collins hade läst manus, krävde de tillbaka hans förskott om han inte skrev om boken. Efter terrordåden 11 september 2001 tyckte de att boken var för anti-amerikansk. Michael Moore hade inte särskilt gott om pengar, så han funderade på att sälja New York-lägenheten och flytta hem till Michigan igen. Men att censurera sig själv i boken - inte en chans!

Ann Sparanese, en bibliotekarie i New Jersey, blev en räddare i nöden.

Hon fick höra talas om Michael Moores problem med att få ut boken när han föreläste i hennes förort. Hon blev upprörd och skrev ett ilsket mejl till förlaget och massor av andra bibliotek. Responsen blev enorm. Förlaget dränktes i mejl från bibliotek runt hela landet. Media hakade på. Till sist gick förlaget med på att ge ut boken med det manus Moore hade skrivit.

- Men de sa till mig: Vi tänker inte annonsera. Boken kommer att självdö, bara så att du vet. Michael, med dina åsikter befinner du dig inte på något sätt på samma nivå som det amerikanska folket nu efter 9/11.

- Men det var de på förlaget som inte hade fattat vad folk tänker och känner i dagens USA. Eller, för övrigt, i hela världen, säger Michael Moore.

"Korkade vita män" och uppföljaren "Vem har snott mitt land?" har totalt sålts i sju miljoner exemplar runt hela världen.

Och plötsligt låg även hans nya dokumentärfilm helt rätt i tiden. "Bowling for Columbine" prisbelönades i Cannes, vann en Oscar och drog in nästan en miljard kronor i biljettintäkter. Vinsten blev rekordstor, filmen hade bara kostat obetydligt mer än en normal svensk långfilm.

Även denna succé möttes av kritik. För att han vred och vände på fakta så att de passade hans egna syften, när han gjorde upp med vapenfixeringen i sitt hemland, med utgångspunkt från två skolpojkars massaker vid Columbineskolan. Många tyckte han var elak som trängde sig in hos den alzheimersjuke Hollywoodstjärnan Charlton Heston, en välkänd förespråkare för amerikaners rätt att böra vapen, och fick honom att säga korkade saker. Ännu flera tyckte att han inte var en sann amerikan.

- Jag är en stor amerikansk patriot, hävdar Moore.

- Men jag behöver ju inte vara stolt över allt i vårt land. 40 miljoner människor lever i fattigdom. 50 miljoner har ingen sjukförsäkring. Med sådana siffror tycker jag inte vi kan kalla USA för en supermakt. Snarare ett gigantiskt fartyg med stora läckor.

Michael Moore avskyr att diskutera sitt privatliv, sina inkomster, hur han lever och bor.

Fyra år yngre hustrun Kathleen Glynn växte också upp i Flint, under liknade omständigheter som Michael Moore. Dottern Natalie är 22 år och har just tagit sin högskoleexamen på en fin privatskola. Det var under firandet av det som Moore blev uppringd av Cannesfestivalen och ombedd att blixtsnabbt återvända till Frankrike för prisceremonin.

Hustrun har varit producent på alla hans filmer - men håller sig alltid i bakgrunden. Är aldrig med på presskonferenser. I pressmaterialet för "Fahrenheit 9/11" står det om båda två att de lever med sina partner och sin dotter i New York - men inte att de är gifta med just varandra.

- Vi ger bort ungefär en tredjedel av vår inkomst till saker vi stöder. Till politiker vi sympatiserar med, till soppkök för de hemlösa, till hem för misshandlade kvinnor. Ge mig massor av pengar och jag lovar: jag gör något vettigt med dem, säger Moore.

Ändå har han fått kritik för att han kallar sitt sommarhus vid Torch Lake i Michigan för ett "sommartorp", när det i själva verket är ett rätt stort hus värt närmare tio miljoner kronor.

Att våningen på Manhattans Upper West Side kallas lyxvåning är då också naturligt, även om en lägenhet värd 16 miljoner kronor inte på något sätt är ovanligt på Manhattan.

- Är man liberal, ska man väl unna alla att få tjäna pengar, har Moore sagt.

Under årets Cannesfestival lufsade Michael Moore gärna runt i t-shirt, kortbyxor, tennisskor och solglasögon. Det är nog så han trivs bäst, för när han under prisceremonin hade slips och snygg skjorta, såg han inte särskilt bekväm ut.

Däremot är han mycket medveten om sin image. Det han mycket skickligt får att framstå som spontana svar och kommentarer, är intränad komik. Som hans uppträdande på Oscarsgalan.

- En ängel på ena sidan av axeln sa: Ge publiken en slängkyss och säg tack för priset. Men en djävul på andra axeln sa: Du måste säga något viktigt. Det är ditt jobb.

Han drog den historien på årets Cannes-festival. Han har dragit den vid många offentliga framträdanden efter Oscarsgalan. Få tror väl att "ängeln på ena axeln" någonsin har existerat.

För filmbolagen blev han ett hett villebråd efter Oscarsvinsten. Mellancheferna på Mel Gibsons bolag Icon hostade glatt upp budgeten till "Fahrenheit 9/11", trots att de visste att det skulle bli en politiskt kontroversiell film om dagens USA och president Bush. En budget på 40 miljoner kronor var en struntsumma för dem.

- Sedan kom Mel hem från nån jäkla Jesusfilm i Italien. Då drog de sig ur. Han hade visst fått ett samtal från Vita huset. Det skulle bli slut på inbjudningar dit om hans bolag producerade filmen.

Miramax tog över. Bröderna Harvey och Bob Weinstein älskar stora inkomster, kontroverser och filmpriser, ungefär i den ordningen. Allt skulle de få med Michael Moores nya film. Men nyligen sa moderbolaget Disney nej, de vill inte visa en så politiskt kontroversiell film under ett valår. Så Weisteinbröderna håller nu på att köpa ut filmen från sitt eget bolag och hitta ett alternativt sätt att få ut filmen på amerikanska biografer i början av juli. Ett sätt som gör att de både kan få ära, berömmelse och inkomster via filmen, utan att reta upp huvudägaren Disney för mycket.

För Disneychefen Michael Eisner har nu filmen blivit ett jättetrauma. Många av Disneys aktieägare må vara republikaner och Bushanhängare. Men framför allt är de kapitalister. Och de förlåter knappast att Eisner gör en så korkad affär. "Fahrenheit 9/11" är ju en av de få filmer som ser ut att kunna spela in miljardbelopp, trots att den kostat vad som i Hollywood närmast är fickpengar.

Michael Moore själv är övertygad om två saker: att filmen, trots det kontroversiella ämnet, verkligen får USA-premiär i juli. Och att den kommer att få George W Bush avsatt.

- Girighet brukar normalt vinna över politiska åsikter. Så när Disney nobbade, finns det andra som tar över.

- När ni har sett filmen, kommer ni att förstå varför Bushadministrationen är körd. Så jävla totalkörd!

Han vann guld på Cannesfestivalen

Jan-Olov Andersson