Vakna - det är sommar!

Gyllene Tider är hetast igen

1 av 3 | Foto: JONAS LINELL
2004
NYHETER

360 000 biljetter är sålda, Ullevi är bokat, röda mattan är utrullad. Vi går en Gyllene popsommar till mötes.

Jag ser sommaren 2004.

Den tuggar med öppen mun och har smör på händerna.

Det är lördag och Gyllene Tider har precis medverkat i ännu en av alla dessa morgonsoffor och medlemmarna passar på att vräka i sig gratis frallor medan TV4-sportens ankare Peppe Eng står utanför och röker.

Per Gessle har munnen full av smörgås och torkar av lite smör från högerhanden på byxorna innan han hälsar.

- Gessle, popkung.

Säger han inte.

Men han skulle kunna.

Fjolårets succé med "Mazarin" undgick ingen och sommaren 2003 hade ordet "Gessle" tatuerat över hela magen. När Gyllene Tider nu återförenas, 25 år efter debuten, spränger bandet vartenda rekord som finns kvar att spränga. Ullevi är utsålt. Precis som Stockholm Stadion. Två gånger om. Drygt 360 000 biljetter är sålda. Ytterligare 40 000 biljetter förväntas gå åt.

- Jag sålde 153 000 biljetter till "Mazarin"-turnén förra sommaren. Det kändes som någon sorts modern toppnivå. Jag trodde nog inte att det gick att överträffa, säger Per Gessle.

Han fick fel. I sommar ringlar turnébussen land och rike runt längs en redan utsåld Eriksgata. Stad för stad.

- Man kan säga att vi åker iväg till ett förbokat party med en massa fantastiska gäster. Vi behöver bara stå på scenen och tacka och ta emot, säger trummisen Micke "Syd" Andersson.

Gyllene Tider är åter namnet på Sveriges hetaste popakt.

Fem killar runt de 40 med allt tunnare frippor som spelar sorglösa melodislingor och sjunger om flickor i en tv-kanal som 25 år senare knappt existerar är Sveriges mest efterlängtade popakt sommaren 2004.

Det säger något.

Frågan är vad.

- Det fattas väl någonting i svenskt musikutbud om vi fortfarande kan vara störst, säger basisten Anders Herrlin. Jag upplever att musikbranschen hela tiden jagar något som redan finns. Nu vill alla skivbolag hitta en ny Norah Jones. Men, vad fan, hon finns ju redan. Jag fattar ingenting.

Men varför är just Gyllene Tider större än någonsin?

– Gyllene Tider representerar något som är på riktigt. De senaste åren har likriktningen brett ut sig. Skivbolaget sätter en snygg tjej framför en mikrofon, ger henne en färdig låt och förväntar sig en världsstjärna. Men det är inte på riktigt, säger Per Gessle.

Micke Syd instämmer.

- Jag tror att folk är trötta på sånt som bara är fejk. Orkar folk verkligen titta på "Fame Factory"? Det känns som att "Fame Factory"-turnén får vara glad om några hundra personer går och ser den.

Var ni någon gång rädda för att Sverige överhuvudtaget inte skulle bry sig?

– Nä, framgångarna med "Mazarin" visade att det skulle funka. Däremot hade jag inga tankar på att det kunde bli så här stort, säger Gessle.

- När jag åkte ned till inspelningarna fanns en viss rädsla för att det bara skulle bli patetiskt. Jag var rädd för att vi bara skulle göra en pastisch av oss själva. Men den rädslan försvann ganska snabbt när vi väl kom in i studion, säger Anders Herrlin.

Är detta sista återföreningen av Gyllene Tider?

– Det tror jag inte. Om alla har hälsan i behåll och tycker att det är kul så blir det nog fler gånger, säger Per.

Vad är den största skillnaden mellan att åka på turné med Gyllene Tider 2004 jämfört med 1979?

– Vi slipper nog att få surströmming kastad på bussen den här gången. Det är väl inte så många svartsjuka pojkvänner som vill spöa oss längre, säger Micke "Syd" och skrattar.

Denna gången slutade det inte enbart med en turné - det blev en skiva också. Varför?

– Vi är 40 plus och återförenas. Inte bara för en turné - utan också för att göra en skitbra platta. Om vi lyckas är det en fantastisk grej vi har gjort. När man ser internationella band återförenas är det nästan aldrig de gör en bra platta, säger Gessle allvarligt.

Varför skulle då er platta vara bra?

– Det är en bra fråga. Men jag tycker nog att vi har gjort en riktigt bra skiva.

Er bästa?

– Ja, faktiskt.

Per Gessle lutar sig bakåt i stolen och korsar det ena benet över det andra.

– Någon på vårt skivbolag påstod att vi troligtvis inte hade fått skivkontrakt om vi hade kommit fram i dag. Jag vet inte. Det kanske ligger något i det, säger Per.

Anders Herrlin skrattar till.

- Om vi hade varit debutanter i dag hade väl skivbolaget tvingat iväg oss till "Extreme make over"" Kommentaren övergår i tråkningar. Herrlin har själv blivit utsedd till Sveriges snyggaste kille. Något han får höra. Ofta. Även om det var 1981.

Utanför TV4-huset väntar en mindre kvällstidning - som inte har fått någon intervjutid - i hopp om en kort pratstund. Men Per Gessle sticker bakvägen. De övriga springer nedför trappan och hoppar in i varsin taxi.

Vägarna väntar.

ARKIV: GYLLENE TIDER

Ronnie Sandahl