Ala Bashir var Saddam Husseins livläkare under 20 år.
Han beskriver honom som en på ytan helt normal person.
- Men i grund och botten tror jag han är psykopat.
Nu ger han ut en bok om sina år med diktatorn.
12 snabba frågor
1 Vad fick dig att ta jobbet som
Saddams livläkare?
- Jag valde inte själv. Jag blev utsedd som en av 20 läkare i Saddams team. Var och en ledande på sitt expertområde.
2 Blev du smickrad, förvånad eller skrämd över utnämningen?
- Ingetdera. Däremot olycklig. Jag förlorade min frihet. Jag kunde inte resa utomlands utan att lämna kvar min familj. Min telefon avlyssnades. Att tacka nej var närmast otänkbart.
3 Du var Iraks ledande plastikkirurg, bad Saddam dig att ändra hans utseende inför Irakkriget?
- Nej. Han bad aldrig om något sånt. Talet om hans dubbelgångare tror jag är överdrivet. Jag känner då inte till någon och det hade varit emot Saddams personlighet att låta dubbelgångare springa runt i frihet.
4 Kretsen kring Saddam
berikade sig personligen. Hände det att du utnyttjade din ställning för att nå personliga fördelar?
- Nej. Jag ser inte pengar som livets mening. De kan inte ge lycka. Att ligga lågt var dessutom en livförsäkring. Jag var mer rädd för människorna runt Saddam än honom själv.
5 Hur skulle du beskriva Saddam Hussein som person?
- På ytan så normal att jag ibland inte kan fatta att han begått alla dessa grymheter. Men i grund och botten betraktar jag honom som pskyopat.
6 Fanns det någon person i Saddams omedelbara familj som du fann sympatisk?
- Nej. Bland lite mer avlägsna släktingar fanns det bra folk. Men inte i hans nära
familj. De var ytliga människor som trodde att det viktiga var att ha mycket pengar.
7 Många i Saddams omgivning avrättades, torterades eller fängslades. Var du aldrig rädd att själv råka illa ut?
- Jag hade inga ambitioner att få några poster, att skaffa mig inflytande. Jag tror Saddam kände det. Folk som sökte makt var dom som låg i riskzonen.
8 När träffade du senast Saddam?
- Sex veckor före kriget. Han kom in till kliniken och klagade på ryggont. Han ville att vi skulle ta röntgenbilder. Han verkade inte tyngd av situationens allvar. Saddam var en mycket god skådespelare. Han höll alltid masken trots alla bekymmer han hade inombords.
9 Funderade du nånsin på att fly från Irak?
- Jag hade många tillfällen men som landets ledande plastikkirurg kände jag ett stort ansvar. Det vore att förråda landet att lämna det utan duktiga läkare.
10 När kriget stod för dörren kallades du till Saddams döttrar för att göra deras näsor snyggare. Blev du förvånad över att de tänkte på sånt när regimens öde låg i vågskålen?
- Ja. Samtidigt tror jag aldrig de tänkte tanken att regimens dagar var räknade. De trodde inte att något skulle hända dem.
11 Du tror däremot att Saddam var medveten om att Irak inte skulle ha en chans i kriget, varför gjorde han inte mer för att stoppa det?
- Det är som en boxningsmatch där åskådarna kan se att den ene förlorar men han fortsätter ändå slåss. Jag tror han kände det som en skam att lämna landet. Han var tvungen att stanna.
12 Var det rätt av USA att anfalla Irak?
- Vi behövde en regimförändring men den hade kommit ändå. Sättet det skedde på var inte bra. USA har begått många fatala misstag, som att upplösa armén och polisen.