Georg, 10: Jag lever, jag lever

Nu berättar han om timmarna i skräck under gisslandramat

1 av 2 | Foto: AP
Skräckslagen "Jag såg saker som ger mig mardrömmar", säger Georg Farnijev om timmarna i skolan i Beslan.
NYHETER

LONDON

Han ser vettskrämd ut på gisslantagarnas videoupptagning.

Uppspärrade ögon, händerna bakom huvudet, klädd i vit skjorta och svarta byxor.

Georg Farnijev, 10,

förstår fortfarande inte varför han är i livet.

- Men jag lever, jag

lever!

Han vet nu också varför han gör det.

- Jag var tyst som en mus.

Brittiska tidningen The Sun har hittat lille

Georg på ett sjukhus i Beslan.

- Jag såg saker som ger mig mardrömmar och min kropp är skadad. Och jag förstår fortfarande inte varför jag inte är död, säger han.

Nära mina

Georg Farnijev befann sig bara fem meter från en landmina som exploderade inne i skolan.

förste att dö.

Jag hörde ett

skott och såg honom falla med ett

sår i bröstet

bara någon

meter från

mig.

Troligtvis överlevde han för att den detonerade minans beståndsdelar flög över honom eftersom han satt så nära.

Det är vad hans räddare berättat för honom.

Då hade han bevittnat hur kroppsdelar flög i luften och hur en kvinna klövs i två delar av en bomb.

På videofilmen syns en kvinna och en ung flicka bredvid Georg. De är fortfarande inte är identifierade.

Uppspelta barn

Själv berättar Georg:

"Alla barn var uppspelta över att vara tillbaka. Jag minns att några sjöng en sång om hur lyckliga de var att vara tillsammans igen. Sedan kom män med vapen och började skjuta i luften och föra in oss i gymnastiksalen. Alla var skräckslagna och en gråhårig man i 60-årsåldern, som satt nära mig, ställde sig upp och bad dem visa nåd. Han var den förste att dö. Jag hörde ett skott och såg honom falla med ett sår

i bröstet bara någon meter från mig. Alla skrek och jag mådde

illa inombords. Jag bestämde mig i det ögonblicket för att om jag skulle överleva, så skulle jag behöva vara tyst som en mus."

Var rädd

En sexårig flicka tänkte inte som Georg. Hon skrek och bad att få träffa sin mamma. Gång på gång. Ända tills ett skott föll.

- Ljudet av skottet gick rakt igenom mig och jag satt där som fastfrusen, alltför rädd för att vända mig om och titta, berättar Georg Farnijev för The Sun.

Tidigare:

Leif-Åke Josefsson