"Inget kan ju bli som vanligt igen"

Familjen berättar om sorgen efter mordet på Sabina, 5

1 av 3 | Foto: kai rehn
I SKUGGAN AV MORDET PÅ ANNA LINDH Medan Sverige skakades av mordet på utrikesministern lamslogs lilla Arvika av mordet på femåriga Sabina Eriksson. Ett år efteråt har lillebror Isac, 4, mamma Jeanette Eriksson och pappa Anders Moqvist börjat fatta att deras älskade syster och dotter är borta. - Samtidigt känner vi en ständig närhet till henne, säger Anders Moqvist.
NYHETER

ARVIKA

11 september 2003. Sverige och världen skakades av knivmordet på utrikesminister Anna Lindh på NK i Stockholm.

Samtidigt, utanför ett dagis i Arvika, hände något lika fasansfullt.

Femåriga Sabina Eriksson höggs till döds av en 23-årig psyksjuk man.

I stillheten på kyrkogården sitter Sabinas föräldrar, Jeanette Eriksson, 37, och Anders Moqvist, 42, och tänker tillbaka på året som gått. Ett år av oändlig sorg.

- Visst, vi har väl undan för undan försökt komma tillbaka till en fungerande vardag men så faller man ner igen, inget kan ju bli som vanligt efter Sabinas död.

Skrev en lapp

Jeanette har en liten lapp i handen, en lapp där hon och Anders formulerat sina tankar på ettårsdagen av mordet:

Sabinas lillebror Isac som nu är 4 år går fram och klappar gravstenen.

- Isac pratar ofta om sin syster, han förstår att hon inte finns mera men känner precis som vi en ständig närhet till henne, säger Anders.

På ett sätt skedde tragedin i Arvika helt i skuggan av utrikesministermordet i Stockholm.

Men ändå inte. Båda knivattackerna utfördes av psykiskt sjuka personer.

En debatt om svensk psykvård tog fart.

Problemen kom i dagen

- Det kändes så otroligt viktigt att problemen äntligen kom i dagen, säger Anders Mo-qvist, som själv skrev ett öppet brev i Aftonbladet om bristerna i psykvården.

- Men tyvärr verkar det inte som om så mycket har hänt.

Ebba von Essen