”Jag funderade några minuter”

Ulvskog sa ja direkt då Persson bad henne bli ny partisekreterare

1 av 2 | Foto: ulf HÖJER
(s)aken är klar Kulturminister Marita Ulvskog blir ny partisekreterare i socialdemokraterna. En start på Perssons kontraattack mot det borgerliga valsamarbetet, menar Aftonbladets Lena Mellin.
NYHETER

Marita Ulvskog, socialdemokraternas nya partisekreterare, har en mandarin i väskan.

Med en massa tandpetare i.

– Det här är alltså jag. Jag är mjuk och god inuti, fast lite taggig utanpå.

Vem som gett henne den lilla gåvan, tänkt att symbolisera hennes personlighet, talar hon inte om.

Hon bara ler hemlighetsfullt.

Men nog är den träffande.

– Jag tror att det är ganska bra bild. Jag brukar inte ha svårt att komma överens med folk. Men visst, jag är lite taggig utanpå.

Som kulturminister har Marita Ulvskog, 53, ofta gett sig in i hårda debatter med mediedirektörer och meningsmotståndare. Som nybliven partisekreterare ska hon hålla ihop ett jätteparti. Det ställer stora krav på diplomati.

– Man måste kunna ena stridiga viljor. Men det får man göra när man är statsråd också.

Under senare tid har allt envisare rykten hävdat att Marita Ulvskog själv ska ha önskat lämna regeringen. Nu erkänner hon att hon ofta funderat på det

under sin tid som statsråd.

– Det är sånt där som man funderar på åtminstone en gång i månaden.

– Det är ju ett villkorat uppdrag, verkligen. Får man inte igenom ett förslag, blir man inte nöjd med det man gör, då lämnar man. Jag har packat mina kartonger vid flera tillfällen.

Menar du att du har varit beredd att lämna regeringen tidigare?

– Jag har känt att "Nu måste jag försöka gå ut och göra någonting annat". Inte för att jag har varit missnöjd med mitt uppdrag utan bara för att man

känner att man behöver fylla på med nya saker. Men sedan har det inte blivit så.

Du har varit minister sedan 1994. Har du verkligen tillräcklig kontakt med gräsrötterna för att bli en bra partisekreterare?

– Det tror jag. Stjernkvist sa att partisekreterarjobbet är att sitta en sen kväll i Hofors och dricka kaffe. Sanningen är att det är väldigt mycket av ett statsråds jobb också. Jag har suttit i många kök och många mindre möten.

Hur självständig kommer du att vara i förhållande till Göran Persson?

– Jag är en människa som inte kan fungera om jag inte får arbeta självständigt och med stor integritet. Naturligtvis tillsammans med alla som jobbar för partiet här och runt om i landet, men jag kan inte befinna mig i någon situation där jag upplever att jag inte väljer väg själv.

Vilken roll har din EU-kritiska hållning spelat för att just du utses till partisekreterare?

– Ja, vad sa Persson? Jag uppfattade det inte riktigt.

Men vad tror du själv?

– Jag tror att den har spelat roll. För det första är det många väljare som delar min uppfattning.

– Sedan tror jag att det spelar roll att jag har drivit min uppfattning och argumenterat seriöst för den. Jag har väl haft en viss polemisk ådra som jag har demonstrerat där.

Hur ser du på hotet om ett nytt kvinnoparti?

– Jag upplever inte det som ett hot. För mig är det viktigast att se till att socialdemokratin är ett kvinnoparti.

Mitt under intervjun ringer mobiltelefonen. Partisekreterare Ulvskog byter

blixtsnabbt sin myndiga statsrådsdiktion mot en förtjust mammaröst.

– Hej gumman! Jag sitter och pratar med en tjej här. Får jag ringa dig om en halvtimma? Ja. Pusselipuss.

Du har en nioårig dotter. Blir det svårare eller lättare att hinna träffa henne nu när du byter jobb?

– Det har varit den värsta frågan av allt att fundera kring. Jag kommer i alla fall inte att göra avkall på tiden att vara mamma. För då blir jag en jättedålig partisekreterare.

När du var ung var du med i Kfml, kommunistiska förbundet marxist-leninisterna. Är ditt kommunistiska förflutna en belastning?

– Nej. Jag skulle inte vara den människa jag är om jag inte hade den bakgrunden.

– Jag har lärt mig saker och jag har gjort ett väldigt medvetet val när jag valde bort det utanförskapet och den ideologin och blev socialdemokrat.

Marita Ulvskog minns tydligt det ögonblick när hon bestämde sig. Det var valnatten 1976. Efter 44 års socialdemokratiskt styre fick Sverige en borgerlig regering.

– Jag jobbade på Svenska Dagbladets nattredaktion när firarna kom upp i långklänningar för att tacka "sin" tidning. Då kände jag att nej, nu kan man inte stå utanför och gnälla och tro att man är radikalare än alla andra. Nu måste man göra något. Då blev jag socialdemokrat.

Så firarna gjorde dig till socialdemokrat?

– Ja. Det var de där pälsstolorna, tror jag.

Irene Beertema