Publicerad: 2004-09-14

Textstorlek:

slutet för reginald, 74 Två män från en begravningsbyrå bär ut kistan med Reginald Crews kropp från självmordskliniken i Zürich. Många svårt sjuka utlänningar söker sig till Schweiz för att dö på självmordskliniker. Foto: reuters

"Patienten" får en giftdryck - sedan bärs han ut i kista

ZÜRICH

I Dignitas lägenhet på Gertrudstrasse 84 i Zürich dör människor på löpande band.

Det är sjuksköterskan Erika Luley som serverar dödsdrycken - en blandning av vatten och sömnmedel.

- Allt sker mycket diskret. Vi ser bara när de bär ut de döda på bårar, säger en granne till Aftonbladet.

Mitt bland de boende, högst upp i huset, ligger våningen där närmare 300 människor har mött döden.

Självmordspatienterna serveras nudelsoppa eller något enkelt att äta. Därefter får de ett piller så de inte ska börja må illa och kräkas upp dödsdrycken som väntar.

Under sluttimmarna klipper de sönder sina kreditkort och pratar en sista gång med sina anhöriga. När tiden är inne, ofta någon gång på eftermiddagen, gör sjuksköterskan Erika Luley i ordning dödsdrycken.

Dryck med sömnmedel

Hon rör ut sömnmedlet natrium pentobarbital med vatten - det är samma preparat som används vid avlivning av djur.

Glaset lämnas över till den som ska dö. Varken sjuksköterskan eller någon annan närvarande får hjälpa personen att föra drycken mot munnen. Det skulle strida mot schweizisk lag som endast tillåter passiv dödshjälp.

Erika Luley har i årtionden varit med och assisterat vid självmord och anlitas ofta av Dignitas.

För ett tv-team har hon berättat att hon är med en till två gånger i veckan på kliniken.

Proceduren är likartad, men den sista önskan från dem som vill dö varierar:

- Vissa vill höra musik, andra föredrar att sitta med familjen och minnas goda stunder de har haft tillsammans, har Luley sagt till tv-teamet.

En anhörig och en från Dignitas är alltid med under själva proceduren. När personen slutar andas tillkallas polis som ska se till att allt har gått rätt till.

"Bärs ut på bår"

- Man ser direkt när det är på gång. Ofta kommer någon i rullstol och har med sig anhöriga, berättar en granne.

- Sedan när det är klart så bärs kropparna ut på bår.

Britten Reginald Crews, 74, sista timmar i livet på dödskliniken filmades av ett tv-team och när programmet senare sändes rörde det upp mycket starka känslor.

- Jag är inte rädd för att dö, men jag är rädd för att fortsätta leva så här, sa Reginald Crew.

- Om 30 minuter är jag borta. Jag går över till en annan värld. Om allt jag läst om den världen är sant, så kommer jag till det bästa stället.

Reginald Crew var en pensionerad hamnarbetare från Liverpool och var mot slutet förlamad av en nervsjukdom.

Richard Aschberg

Därför valde de dödshjälp

Reginald Crew dog hos Dignitas.

Reginald Crew, 74, England

En före detta hamnarbetare från Liverpool, förlamad av en nervsjukdom.

- Jag vet att jag inte kan bli botad, så det är tid att kasta in handduken, sa han till tv-teamet som följde honom till dödskliniken.

Ernst Aschmoneit, 81, Tyskland

En pensionerad ingenjör som led svårt av parkinsons sjukdom.

- Det är inte lätt att säga och inse att det här är min sista dag, sa han till ett amerikanskt tv-team.

Marie Catherine Hascoet, 66, Frankrike

En pensionerad revisor som led av svår cancer.

- Jag kanske inte hade gjort det här om jag hade haft barn. Men jag är ensam, sa hon till ett tv-team på dödskliniken.

Hennes sista önskan var att få bära sin vinterkappa med pälskrage vid kremeringen.

Sigrid Casey, 49, Tyskland

Led av en svår cancer.

- Om jag inte tar mitt liv så kommer jag att kvävas till döds eftersom mina lungor snart slutar fungera. Och det är ett fruktansvärt och ovärdigt slut.

Passiv dödshjälp praxis sedan länge

"Patienten" får en giftdryck - sedan bärs han ut i kista

Svenskar köar - för att dödas Dödskliniken i Schweiz värvar kunder bland gamla och sjuka